Hur lätt är det att leva på socialbidrag?

Var du ensamstående eller hade du familj?
* Ensamstående

Vilken sorts bostad hade du?
* 2 rok, ungdomsboende med 1024 kr rabatt i billigt område, 64 kvm, ca 3200 i hyra nu.

Ser du dig själv som en ekonomisk person, dvs vet du hur man drar åt svångremmen och snålar?
* Jadå, men det betyder inte att jag vill leva på havregryn och gröna linser jämt och ständigt.

Hur kändes det mentalt att leva på just "socialbidrag"? (Somliga verkar finna detta väldigt skamligt).
* Jag tycker inte att det är det minsta skamligt. Alla som jobbar är ju med och finansierar det och det är en del av skyddet vi har. Att gå på a-kassa emellan två jobb som ung verkar ju mer accepterat, men det är ju precis lika illa, också statligt finansierat och mer pengar. Däremot är man ju en börda för alla andra.

Var det nån som såg ner på dig för att du hade socialbidrag?
* Det är ju uppenbart att det är så. Mest från de som har pengar och jobb.


En sak du inte tog upp är "hur väl klarade du dig på socialbidrag":
* Och för min egen del kan jag väl säga som så att det täckte hyra, räkningar och mat, men inte mer. Tränade ju vilket ökar kostnaden något och jag fick väl ungefär samma pengar som jag fick med CSN. Men ja, var det något utöver det mest grundläggande man ville ha så var man ju beroende av morsan. Och hände ju ofta att man ringde och sade att man ville ha någon mat handlad eller så och att hon droppade av den utan att man behövde betala något. Utan det skulle jag tro att jag gick några en 500 back eller så.

Fast det är så.

Ditt existensminimum beräknas ju utefter hur mycket pengar de anser att du kan behöva till mat, kläder och hygien typ. Och det är det. Där ingår inte säg busskort, TV-licens, Internetuppkoppling, antagligen inte telefoni heller, någon tidning eller så. (Kanske att något av det gör det?)

Så anser du att något av det är något man "borde ha" så minskar ju det ekonomiska utrymmet ytterligare. Och deras matkostnader är ju knappast beräknade efter någon restauranglunch.

Klart man väljer vad man vill lägga pengarna på.



censurerar det privata och tar det i pm istället.

Något liv i lyx och flärd är det inte och det ska det inte vara. Men nej, det ska inte vara hårt och jobbigt att leva på socialbidrag.

Själv betalar jag ca: 120.000kr / år i skatt. Hittills har jag arbetat i drygt 15år. jag har alltså betalat drygt 1.500.000kr i skatt. Är det då mycket begärt att kräva att kunna bibehålla en någorlunda dräglig livsstandard om jag någongång skulle tvingas ta emot socialbidrag?

Det finns alltid ett annat val.

Jag levde under en period på försörjningsstöd men har nu ersättning från Försäkringskassan. Jag var då ensamstående med mina 3 äldsta barn och bodde i en hyreslägenhet på 3 rum och kök. Ser mig själv som en ganska ekonomisk person, var mitt mående som gjorde att jag inte klarade av att jobba och det ledde till att jag fick problem med ekonomin.

Jag såg inte som något skamligt att leva på försörjningsstöd, alla kan hamna i den situationen och det kan bero på en mängd olika saker. Man är ju inte automatiskt ansvarslös bara för det. Vad andra anser om det bryr jag mig inte så mycket om, det är deras problem. Jag upplevde mest att personer i omgivning hade fördomar för att jag inte kunde arbeta längre och att jag blev tvungen att leva på bidrag. De förstod väl inte vad det berodde på eftersom det inte syns på utsidan. Det är en ganska kort period jag behövde ansöka om försörjningsstöd så det gick ändå rätt bra. Fick väldigt bra hjälp från socialen men det är klart att det är skönt att slippa vara beroende av dem.

Kikar du i andra trådar i detta delforum kommer du finna att man kan leva väldigt gott och även samla på sig en smärre förmögenhet. Själv tror jag inte att det är en dans på rosor, visst går det att leva på ettt socialbidrag men då snackar vi ett torftigt liv.

stopp och belägg ! a-kassa är något helt annat, det är en försäkring som vi betalar för, jag betalar in en hel del skatt varje månad och måste därmed få en annan nivå när jag blir arbetslös än en som aldrig lyft ett finger, nu hävdar jag inte att alla som går på soc är lata eller arbetsovilliga för den delen men det måste vara skillnad.

a-kassa är försäkring och soc är bidrag. du minns säkert när Reinfeldt höjde a-kassans avgift ? minns ej hur många hundra jag betalade på den tiden bara till kassan men blev arbetslös i några månader och ska jag då känna mer skam än någon som aldrig jobbat och inte heller bidragit till samhället ?