Brottsofferfonden och omvärdering av skadestånd

Vad jag förstår kan brottsofferfonden välja att betala ut ett lägre skadestånd än vad domstolen tilldömt.

På vilka premisser sker detta?

Resterande del av skadeståndet, skall man driva in det på egen hand via fogden, eller "försvinner" den fodran om man tar den utbetalning brottsofferfonden erbjuder?

Om inte den misstänkta kan betala skadeståndet så går brottsoffer fonden in med pengar istället...

Ja det var det jag skrev.

Och brottofferfonden kan då välja att betala ett LÄGRE skadestånd än det som utdömts, därav mina frågeställningar

Svar ja Dom går inte in med en lika stor summa.. om man ska få 458 000 av den misstänkta så betalar inte brottsoffer fonden den summan.

ja men antingen svarar du på frågorna jag ställer eller inte alls? Så slipper jag läsa dina goddag yxskaft kommentarer

Skit enkelt, vem har blivit dömd att betala skadestånd?
Japp du har rätt, det är "Boven".

Säger sig "Boven" inte pengar eller tillgångar, så får kronkalle gå in och kolla detta.

Steg 2 är att kolla kan man få ut det från försäkringar, går inte det så blir det steg 3

Steg 3 brottsofferfonden, som finnansieras till störstadelen av skattemedel. de gör en egen utredning och anses du ha den minsta egen skyllan sätts skadeståndet ner, även om de anser att det är felaktigt kan det sättas ner. Trots allt är det ju den som begått brotet som ska betala, brottsofferfonden kom till för att det var många som blev tilldömda skadestånd men fick inte en krona.

Läs mer på http://www.brottsoffermyndigheten.se...lt.asp?id=1297

Du har vel en advokat?

Om du som offer ska få ett skadestånd kontaktar Kronofogden dig om dom ska driva in skadeståndet åt dig.

Sen är det ju inte säker att den misstänkta kan betala skadeståndet... Då får du en skit summa av Brottsoffer fonden.

Men prata med din advokat som säkert kan svara på frågorna till 100%...

Nu gäller det mord, och det fanns väldigt dåligt med info om det på den där länken.

Här finns mera:

http://www.brottsoffermyndigheten.se...lt.asp?id=1300

Normalt söker man ersättning från sitt försäkringbolag som övertar fordran i så stor del som
motsvarar den erättning som betalas ut. Får du ut mindre än vad du har blivit tilldömd har
du givetvis kvar den här delan av fordran som du kan försöka söka ut via KFM.

Man söker ur brottsofferfonden först om den dömde inte kan betala och man inte har
försäkring.

Jag kan komma på ett tillfälle när Brottsoffermyndigheten (Det heter inte ...fonden) betalar ett lägre belopp än det som rätten tilldömt dig. Låt säga att du i samband med rättegången krävde 100.000 kr i skadestånd och gärningsmannen accepterade detta. I domen kommer det då att stå att gärningsmannen (gm) ska betala dig 100.000 kr. Tyvärr visar det sig att gm inte har några pengar att betala med. Du vänder dig då till brottsoffermyndigheten men de ser att rättspraxis för skadestånd för det brott du utsatts för är 50.000 kr. De kommer då att betala detta belopp till dig. De är alltså inte bundna av att gm gått med på ett skadestånd som egentligen är för högt.

P.S
Så här säger Brottsoffermyndigheten själva:

Skillnaden mellan skadestånd och brottsskadeersättning

Inte sällan får vi på Brottsoffermyndigheten frågor om anledningen till att myndigheten i vissa fall inte betalar ut det skadestånd som en domstol har bestämt. Så här ligger det till:



Man måste skilja på rätten till skadestånd från gärningsmannen och rätten till den statliga brottsskadeersättningen. Domstolarna bestämmer skadestånden. Brottsoffermyndigheten ska sedan självständigt bestämma eventuell brottsskadeersättning om brottsoffret inte kunnat få ut sitt skadestånd och inte heller fått försäkringsersättning. I de allra flesta fallen överensstämmer brottsskadeersättningens belopp med det skadeståndsbelopp som domstolen bestämt. Om myndigheten bestämmer ersättningen till ett lägre belopp har brottsoffret kvar rätten till det överskjutande skadeståndsbeloppet från gärningsmannen. Myndigheten kan alltså varken sänka eller höja skadestånden utan beslutar endast om den statliga ersättningen.



Varför överensstämmer då inte alltid brottsskadeersättningens storlek med det utdömda skadeståndsbeloppet? Enligt svensk skadeståndsrätt råder avtalsfrihet. Om ett brottsoffer begär 50 000 kr för en skada och den som begått brottet godtar det, dömer domstolen ut det beloppet utan s.k. sakprövning av dess storlek. Att skadeståndsrättslig praxis säger att man endast har rätt till 10 000 kr för skadan spelar ingen roll. När det är på det sättet och skadeståndsbeloppet alltså inte har prövats av domstolen i sak, kommer Brottsoffermyndigheten vid sin självständiga prövning ofta fram till ett belopp som skiljer sig från det avtalade. I detta exempel skulle sålunda 10 000 kr betalas ut i brottsskadeersättning.



Enligt brottsskadelagen ska ersättningen sänkas eller helt utebli (s.k. jämkning) om brottsoffret varit provocerande eller på annat sätt själv har ökat skaderisken. En annan skillnad är att man ska dra av ett ”självriskbelopp”, som för närvarande är 1 500 kr, från brottsskadeersättningen. Fler skillnader finns i lagstiftningen mellan rätten till brottsskadeersättning och rätten till skadestånd.



Från domstolsförhandlingen till dess att ansökningen om brottsskadeersättning kommit in till Brottsoffermyndigheten har det alltid gått en tid och ny utredning kan ha tillkommit. Ersättningsposten ”sveda och värk” bygger till stor del på hur länge man varit kännbart påverkad av den skada som brottet orsakat. Eftersom rättegången ofta ligger tidsmässigt nära brottstillfället kan domstolen exempelvis ha varit tvungen att göra en teoretisk skattning av läkningstiden för en skada och bestämma ersättning för sveda och värk utifrån detta antagande. När ansökningen om brottsskadeersättning sedan görs har det regelmässigt förflutit en längre tid, vilket oftast gör att Brottsoffermyndigheten vet hur lång läkningstiden blev. Oavsett om den blev ovanligt lång eller kort ska brottsoffret ha ersättning för sveda och värk beräknad efter den verkliga tiden.



Även om en dom på skadestånd är sakprövad kan Brottsoffermyndigheten ibland se att det utdömda beloppet avviker från skadeståndsrättslig praxis. Det kan t.ex. bero på att domstolen inte har haft kunskap om vilka belopp andra domstolar brukar döma ut för liknande brott eller skador. När avvikelsen inte är liten betalar myndigheten ut det belopp som får anses överensstämma med skadeståndsrättslig praxis. Om myndigheten inte gjorde så skulle människor som drabbats av likadana brott eller skador få olika stora ersättningar. Myndigheten medverkar på så sätt till att praxis verkligen blir likadan över hela landet. Det händer att domstolen i domen förklarar varför den dömer ut ett belopp som avviker från skadeståndsrättslig praxis. I sådana fall följer myndigheten regelmässigt domen.

Finns flertal exempel, tex narkotikaaffär där målsäganden varit en köpare och tex blivit blåst eller liknande och vill ha skadestånd för pengarna som gick åt skogen.

Då kan dom sänka det, eller sätta det till Noll pg av affärens "natur" då det gäller olagliga substanser och man "ger sig i slag" med kriminella osv.

Nu citerar jag dock inte brottsofferfonden, eller formulerar dom korrekt men ett ungefär sådant "tänk" har dom.

Nåja, nu skulle ju Brottsoffermyndigheten aldrig komma på tanken att ersätta någon för ekonomiska förluster p g a bedrägeri. De ersätter ju i princip bara personskador.