Har ett problem med en kompis, R&S kändes som rätt avdelning.
Lite bakgrundsfakta: Jag och polaren (båda 19) har varit bästa kompisar i flera år. Känt varandra hela livet. För kanske ett halvår sen började vi snacka om att flytta ihop någon gång efter gymnasiet (som vi gick ut för nån månad sen). Jag tänkte att, lägenhet, det kommer senare i livet (tänkte mig kanske 1-1,5 år efter gymnasiet), så det kändes soft att ha en polare att flytta ihop med. I framtiden.
Problemet: Har via bostadsförmedlingen (hastigt och lustigt, visste inte om detta för en vecka sen) blivit erbjuden en lägenhet med inflyttning om 2 månader. En etta på 30 kvm. Och jag vill flytta ensam.
Jag kan inte riktigt förklara varför jag inte vill flytta ihop med min kompis. Det känns på något sätt som att det är "min" lägenhet, och jag vill gärna testa att bo ensam. Det är ju första gången man flyttar själv. Men jag känner mig som en jävla svikare, eftersom min polare snackar i princip varje dag om hur soft det vore att flytta hemifrån och allt sånt där. Eftersom jag inte har har inte sett lägenheten än, visning om 2 veckor, så ska jag inte säga alltför mycket; men en etta på 30 kvm känns inte helt optimalt att bo två pers på. Det funkar nog, men det känns som att så mycket intimitet lätt kan bli påfrestande.
En "fördel" för mig i min moraliska argumentation med mig själv är att min kompis är arbetslös. Han kan omöjligt betala hyra. Sålänge han är arbetslös är det ju lätt att använda det som "svepskäl", men jag vill ju egentligen förklara på riktigt. Hur ska jag lägga upp det här snyggt sätt? Hur säger jag till en bästa kompis, som man har planerat att flytta ihop med, att jag vill flytta själv?
Lite bakgrundsfakta: Jag och polaren (båda 19) har varit bästa kompisar i flera år. Känt varandra hela livet. För kanske ett halvår sen började vi snacka om att flytta ihop någon gång efter gymnasiet (som vi gick ut för nån månad sen). Jag tänkte att, lägenhet, det kommer senare i livet (tänkte mig kanske 1-1,5 år efter gymnasiet), så det kändes soft att ha en polare att flytta ihop med. I framtiden.
Problemet: Har via bostadsförmedlingen (hastigt och lustigt, visste inte om detta för en vecka sen) blivit erbjuden en lägenhet med inflyttning om 2 månader. En etta på 30 kvm. Och jag vill flytta ensam.
Jag kan inte riktigt förklara varför jag inte vill flytta ihop med min kompis. Det känns på något sätt som att det är "min" lägenhet, och jag vill gärna testa att bo ensam. Det är ju första gången man flyttar själv. Men jag känner mig som en jävla svikare, eftersom min polare snackar i princip varje dag om hur soft det vore att flytta hemifrån och allt sånt där. Eftersom jag inte har har inte sett lägenheten än, visning om 2 veckor, så ska jag inte säga alltför mycket; men en etta på 30 kvm känns inte helt optimalt att bo två pers på. Det funkar nog, men det känns som att så mycket intimitet lätt kan bli påfrestande.
En "fördel" för mig i min moraliska argumentation med mig själv är att min kompis är arbetslös. Han kan omöjligt betala hyra. Sålänge han är arbetslös är det ju lätt att använda det som "svepskäl", men jag vill ju egentligen förklara på riktigt. Hur ska jag lägga upp det här snyggt sätt? Hur säger jag till en bästa kompis, som man har planerat att flytta ihop med, att jag vill flytta själv?