Hur överlever man i en Svensk småstad?

Kanske borde man fixa en bio-klubb, där man kan hitta sällskap att gå på bio med?
SOm singel hade jag gillat det, att bara gå på bio utan att det ska vara en dejt.

Tänkte detsamma om Vansbro, som #1 skrev. Vansbro, där de höll simtävlingarna för 2 veckor sedan.

Vilket sorgligt, miserabelt, hopplöst ställe att bo på. Ful stad, själlös som den genomfartsstad den var, äckliga ungdomar som om jag hade hamnat i ett fattigt chav-område i England.
Tankarna bara går hur mycket man hatar omgivningen.

Om jag ska simma nästa år kommer jag bo i skogen hellre än att se förfallet.

Fantasktiskt träffande beskrivning av en svensk småstad! Jag är uppväxt i en stad med 50.000 invånare och känner igen mig i mycket ändå.

Folk i småstäder umgås ju av princip bara med folk som de känt sedan dagis, men om du är intresserad av innebandy eller fotboll kanske det är en chans att komma in i gemenskapen. WT-bönder gillar sport.

Det är helt kört, flytta till en större håla som Malmö eller Göteborg istället, alt till stan (Shlm)

Jag har kollat runt lite mer i staden och som tur är så är staden i sig väldigt vacker och det gör ju att upplevelsen av staden i sig inte blir lika deprimerande. Många småstäder i Sverige är ju uppbyggda av stora betongklossar som man skulle kunna kalla för byggnader, kommer man till en sådan stad så är det lätt att mista sig för att man på något vänster kommit till något nedgånget kvarter i polen. Men så är inte fallet här i alla fall! Stort + på det.

Arbetslösheten verkar även den vara väldigt hög, systembolaget och arbetsförmedlingen verkade vara ställena som drog till sig mest folk. Det var ganska glest med folk när jag begav mig in till "City" men runt och inne på Systembolaget var det packat med folk!

Jaja skulle uppskatta lite råd om hur man ska överleva detta.

Nu ska jag ut på mer äventyr i småstaden.

Finns det bara storstadsbor på FB?

Gud jag får kvävande ångest av såna där ställen. Är uppvuxen i en sådan där liten håla och trots att jag har kära minnen av området där vi bodde och där jag lekte som barn, kan jag inte låta bli att rysa och tycka att det trots allt är ett vidrigt ställe. Inget civiliserat uteliv, utpräglad hem-och-skola-mentalitet, sportfånar en masse, inget att göra, inga roliga affärer, nolltolerans mot allt och alla som avviker från Normen, bittra och inskränkta människor som bott kvar där för länge, inga roliga föreningar utan bara Folkets Hus, Missionskyrkan, Korpenlag och diverse syföreningar tills man kräks.

Svårt att ge dig några tips, förutom att försöka passa in så gott du kan, för att när möjlighet ges genast dra därifrån och aldrig se dig om.

Fast Malmö är ju mer stad än vad Stockholm någonsin kommer att bli.

Herrejävlar vad jag hatar att bo på ställen med för lite människor, det blir som en större variant av Robinsson ön eller Big Brother huset; där massa idioter som man knappt vet vilka de är ska få en "utröstad" så att de går vidare och blir påsatta av den lokala självutsedde alfan. Som i sin tur inte är så mycket mer än en skithög och blivande alkis, och är den som alla lokala tjejer ska ligga med innan de går vidare ner i hierarkin till beta hannarna osv.

Och raggar man på eller ligger med någon som "alfan" inte fått varit med än, får man en skitstorm av förtal från gamla tanter som svärtar ner ens rykte för att man inte respekterar "den lokala ordningen".

Gillar inte det här med att kalla folk för WT men, WT!WT!WT! ta mig bort härifrån

Vad ar det med er bondragg och erat sjalvhat?

Småstad? Det där skulle jag kalla storstad nästan. Själv bor man ju i en "stad" (håla) som har cirka 4 500 invånare. Där kan man snacka ångest. Ska sticka så fort jag får chansen.

Bor också i en småstad på 12k människor...har bott här i ett halvår och jag tacklar det med att resa som en galning. Har redan varit i England, Frankrike, Belgien, Tyskland och Danmark sen jag flyttat hit. Planerar också på att resa till Estland eller Finland.