Lite kort info först:
När jag var 16 år så fick mina föräldrar ett jobberbjudande utomlands som de inte kunde tacka nej till och hela familjen flyttade med. Både blyg för att börja i skolan i ett nytt land och skoltrött så bestämde jag mig för att ta ledigt ett år för att jobba vilket på något vänster slutade med att jag jobbade kvar på samma ställe i 5 år.
Efter den tiden så insåg jag att längre än så här kommer jag inte utan något högre utbildning så jag tog mitt pick och pack och reste hem till Sverige för att först läsa upp mina betyg som jag saknar och när jag är klar med det om något år eller två söka vidare till högskola.
Inget av det där är väl så viktigt egentligen, så till min fråga!
Hur fan överlever man i en Svensk småstad?
Jag har de senaste åren bott i en stor stad men har nu hamnat i en mindre stad då jag trodde att det var en bra ide att flytta någonstans där jag hade en del familj och vänner kvar. (Det bor cirka 20.000 i staden)
Staden är helt död förutom nu på sommaren, går man ut på kvällen en vardag kvällstid så är chansen att man inte möter någon alls ganska stor även om du går runt i hela staden. Det känns som om man är i en spökstad och bara det är deprimerande i sig.
Det finns nog bara 4 uteställen varav 2 enbart verkar vara för äldre (50 - 60 +) och enbart 1 är en riktig Nattklubb. De håller extremt lågnivå och är allämnt WT. Folk går typ ut i mjukisbrallor och munkjacka och kommer du dit och är överklädd (Skjorta, rena byxor och skor) så kollar folk snett på dig och undrar vad du är för jävla "Stockholms bratt". Man får vara exakt hur full som helst, alla kommer in så det är dräggigt som fan. Det verkar även vara samma folk som hänger där helg efter helg och är man inte redan "En i gänget" så är det svårt att få kontakt med annat folk.
Det finns i stort sett inget aktivt kultur eller nöjesliv som man kan delta i och inga cafen eller något man kan gå till, eller jo det finns 3 stycken i hela staden där också samma folk hänger hela tiden.
Ja ni fattar nog vad det är för typ av stad. En vanlig svensk död småstad som inte har något att komma med, inga industrier, ingen högskola eller möjlighet för vidare utbildning på högre nivå, inget kultur liv. Folks enda intresse är att vänta på att det ska bli Fredag och Lördag så att man kan supa sig redlös på den lokala nattklubben.
Hur fan överlever man i en sådan här stad utan att att ständigt gå runt och vara djupt deprimerad? Hur träffar ni nytt folk? Hur träffar ni tjejer/flickvänner?
När man bor i en större stad så finns det ju så mycket möjligheter. Vill man träffa nördar? Ja då kan man gå till någon tv spels eller Sci-fi bokhandel. Vill man träffa musikintresserade? Bara att gå till någon rock klubb. Filmintresserade? Filmklubb? Gillar litteratur? Visst, gå till en större bokhandel/bibliotek/bokklubb och hitta någon där etc.
Men här.. Inget! Så hur gör ni?
Någon annan som flyttat från en större stad till en mindre? Hur upplevde ni det?
När jag var 16 år så fick mina föräldrar ett jobberbjudande utomlands som de inte kunde tacka nej till och hela familjen flyttade med. Både blyg för att börja i skolan i ett nytt land och skoltrött så bestämde jag mig för att ta ledigt ett år för att jobba vilket på något vänster slutade med att jag jobbade kvar på samma ställe i 5 år.
Efter den tiden så insåg jag att längre än så här kommer jag inte utan något högre utbildning så jag tog mitt pick och pack och reste hem till Sverige för att först läsa upp mina betyg som jag saknar och när jag är klar med det om något år eller två söka vidare till högskola.Inget av det där är väl så viktigt egentligen, så till min fråga!
Hur fan överlever man i en Svensk småstad?
Jag har de senaste åren bott i en stor stad men har nu hamnat i en mindre stad då jag trodde att det var en bra ide att flytta någonstans där jag hade en del familj och vänner kvar. (Det bor cirka 20.000 i staden)
Staden är helt död förutom nu på sommaren, går man ut på kvällen en vardag kvällstid så är chansen att man inte möter någon alls ganska stor även om du går runt i hela staden. Det känns som om man är i en spökstad och bara det är deprimerande i sig.
Det finns nog bara 4 uteställen varav 2 enbart verkar vara för äldre (50 - 60 +) och enbart 1 är en riktig Nattklubb. De håller extremt lågnivå och är allämnt WT. Folk går typ ut i mjukisbrallor och munkjacka och kommer du dit och är överklädd (Skjorta, rena byxor och skor) så kollar folk snett på dig och undrar vad du är för jävla "Stockholms bratt". Man får vara exakt hur full som helst, alla kommer in så det är dräggigt som fan. Det verkar även vara samma folk som hänger där helg efter helg och är man inte redan "En i gänget" så är det svårt att få kontakt med annat folk.
Det finns i stort sett inget aktivt kultur eller nöjesliv som man kan delta i och inga cafen eller något man kan gå till, eller jo det finns 3 stycken i hela staden där också samma folk hänger hela tiden.
Ja ni fattar nog vad det är för typ av stad. En vanlig svensk död småstad som inte har något att komma med, inga industrier, ingen högskola eller möjlighet för vidare utbildning på högre nivå, inget kultur liv. Folks enda intresse är att vänta på att det ska bli Fredag och Lördag så att man kan supa sig redlös på den lokala nattklubben.
Hur fan överlever man i en sådan här stad utan att att ständigt gå runt och vara djupt deprimerad? Hur träffar ni nytt folk? Hur träffar ni tjejer/flickvänner?
När man bor i en större stad så finns det ju så mycket möjligheter. Vill man träffa nördar? Ja då kan man gå till någon tv spels eller Sci-fi bokhandel. Vill man träffa musikintresserade? Bara att gå till någon rock klubb. Filmintresserade? Filmklubb? Gillar litteratur? Visst, gå till en större bokhandel/bibliotek/bokklubb och hitta någon där etc.
Men här.. Inget! Så hur gör ni?
Någon annan som flyttat från en större stad till en mindre? Hur upplevde ni det?