Tvåårig pojke i Mjölby mördad av 24-åring

Tack för protokollen Smilun! Nu är det lättare att bilda sig en egen uppfattning om fallet. Instämmer i det du skriver förresten .

Nu!?

Du misstar i logiken här. Bortförklara kan man bara gör om man vet hur ett sakförhållande är. Du har lika lite som någon annan tagit fram minsta grej som är ett bevis på att hon visste något.
Det tror jag säkert att hon är - i dina ögon.

De flesta brukar tycka att det är jobbigt med anhöriga på sjukhus. Men du menar alltså att hon månar inte om sitt barn eftersom hon inte tycker det är underbart att vara på sjukhus trots att det hänt hennes son något?

Logiken igen. Om det är just lyhördhet man har problem med så inser man kanske inte att man behöver något stöd.

Hur som helst är du konstig som kan försvara en barnamördare och säga att det är mammans fel.

Kan du visa på om det finns vittnersmål som säger att pojken reagerade så inför Patric när mamman var med?

Annars är ju Smiluns tankegångnar grundade enbart på fantasier.

Det ligger mycket i det du säger, Yori. Jag beundrar ditt tålamod att be om bevis från de som vill doppa Theos mamma i skuld. Sådana bevis saknas. Jag tror att anklagelserna i denna tråd mot Theos mamma handlar om rädsla. Vi har sett genom vittnesmålen att Theo var mammans allt, och att hon månade om hans bästa, och att hon uppenbarligen var en kärleksfull mamma som älskade sin lille son, och att den kärleken var ömsesidig. Hon kämpade för sin sons bästa, och arbetade hårt för att skapa en trygg familjeplattform åt sin lille son och sig själv tillsammans med en styvpappa som hon trodde att hon kunde lita på.

Ja, jag tror att det som skrämmer med detta rättsfall är att solstrålen Theo blev grovt smygmisshandlad och mördad av en tidigare ostraffad, och till synes snäll och skötsam person som till det yttre verkade att vara en bra "pappa" till Theo. Under ytan var Patric Seavers Theos plågoande och mördare, vilket han i det längsta lyckades dölja för de flesta i sin omgivning.

Lille Theo kan inte själv göra sin röst hörd och tillvarata sina rättigheter. Linköpings tingsrätt har hjälpt till med det. Sjukvård och polis har också bidragit till detta.

Jag har också tänt ett ljus för Theo och tänkt på honom. Tänker även på andra oskyldiga utsatta barn i Theos situation.

Det var så lite! Ja, jag är ju fast besluten om att man behöver ha tillgång till hela utredningen för att bilda sig sin egen uppfattning...

Och därför delar jag ut de delar av FUP som är av papper till alla som vill ha dem, dessa kostar ju inga pengar för att få, jag har även erbjudit videoförhören till mycket reducerat pris, då jag inte har råd att ge bort dem.

Tack tankar!

Man undrar så om de som tror sig veta något om mammans skuld i det hela är medvetna om att det inte finns något sådant. Jag tycker det borde vara uppenbart för dem själva eftersom de inte kan posta en enda liten grej som visar på att mamman visste.

Och när fokus kommer på en händelse så slutar det alltid med personangrepp i stället för att ge argument och fortsätta diskussionen. Det verkar som om de motarbetar en diskussion för att de vet att de har fel. Annars skulle de väl komma med någon som helst fakta? Och fortsätta diskussionen för att bevisa det de vet?

Det är nog mycket rädsla som spelar in. Man ser också tendenser att flera vill tala om att de är så duktigta på allt möjligt. Som om de inte kan skilja Zanna från sig själv riktigt. Att säga att jag skulle då se/inte se på ett sånt sätt att det skulle bevisa vad Zanna såg/inte visar ju på någon identifikationsproblem. Man måste ju utgå från vad Zanna kunde se/inte se. Dessutom blir det lite löjligt att påstå något sådant som bevis att man själv skulle se eller inte se. Som om man inte förstår att Zanna inte hade all den information som vi har och inte såg saker enskilt utan delar i ett liv som levdes.

Hahaha du är fast besluten om det men ändå kan du inte klämma fram med något. Varför kan du inte berätta vad det är som visar att mamman visste att sonen misshandlades då?

Det borde ju vara världens enklaste. I stället för att gång på gång på gång säga att har man hela utredningen så vet man att mamman visste.

Varför inte bara säga vad det är som visar det då?

Får känslan av att både P och Z är lite manipulativa när de pratar med soc och dagis. När läkaren som gjorde en anmälan om armbrottet tog emot dem på akuten vägrade hon att prata med honom. Är det en normal reaktion i ett krisläge? Inte enligt mig. När ambulansföraren förklarar något hon undrar om så svarar hon raljerande: Det vet jag väl, jag läser till undersköterska. Skum mamma måste jag säga.

"Föräldrarna var väldigt snabba att berätta om någonting hade hänt. Det kunde
röra sig om att han ramlat från någon säng. Patricia har själv inte haft något
samtal med någon av föräldrarna. På fråga om hon sett några skador på Theo
berättar Patricia om ett blåmärke på halsen eller vid hakan. Detta var troligen
innan påsken. Antingen var det någon i personalen som frågade eller annars
hade föräldrarna uppmärksammat blåmärket. Föräldrarna visste inte var det
kom ifrån men kom på att det kunde ha med cykelhjälmen att göra. I övrigt har
Patricia sett något blåmärke på Theos kind en längre tid. Sanna har berättat för
personalen att Theo kunde få blåmärken på rygg och höfter i samband med att
föräldrarna lyfte honom. Personalen har själva inte observerat något sådant. Det
kändes som Sanna var orolig att personalen skulle hitta skador på Theo."

Det verkar ju trots allt som att Zanna var medveten om att Theo hade blåmärken som inte var så "oskyldiga". Hade de bara förorsakats av Theos snubblande hade hon inte haft anledning att bortförklara dem. Att P gjorde det är ju tydligt då det var han utförde misshandeln, men Zannas agerande tyder på att hon visste mer än vad hon gav sken om. Alltså hon såg att ngt var fel, men valde att skydda P istället för att ta T därifrån.

Ja, hur var det nu - var det personalen som frågade eller föräldrarna som berättade?

OM det var personalen som frågade - tycker du föräldrarna skall svara att det inte angår personalen? Eller att föräldrarna själva inte ens sett att barnet har blåmärken? Vilket låter som ett "normalt" svar från "normala" föräldrar?

Självklart noterar man som förälder om barnet får blåmärken, och självklart förklarar man för övriga vårdgivare varifrån de kommer om man tror sig veta det - vet man inte så är det naturligt att fundera och diskutera kring märkena för att ta reda på varifrån de kommer.
Detta sker ju också - man har ju till och med fått den dåliga balansen påpekad från dagis och sökt utredning för detta. Underligt att man då talar om detta - icke.

Har man ett barn med astma - så brukar man berätta om barnet haft problem med astman även om barnet vistats hemma - det kallas informationsutbyte.

Informationsutbyte som sagt. Att du anser att dagis skall gissa sig fram när det gäller barn får stå för dig. När det gäller mina barn så har vi alltid sett till att komma i god tid vid avlämning för att kunna ge informationsutbyte kring vart och ett av barnen, och i god tid vid hämtning för att få information kring vart och ett av barnen. Att inte ge och ta information runt sitt barn är knappast normalt.

Att Patric visste att EN DEL av märkena härrörde från honom själv medan andra kom ifrån att barnet själv snubblade eller gick in i saker på dagis och hemma bör vara sant ja - och att han vid de tillfällena ljög för dagis. Det är dock något som får läggas Patric - inte Zanna - till last.

Att Zanna såg att något var fel har vi redan konstaterat - det börjar bli lite larvigt nu - tror du att hon tog barnet till läkare för att hon uppfattade att det inte var något fel på barnet? Däremot uppfattade hon uppenbarligen INTE vad Patric utsatte Theo för - samstämmiga vittnesmål berättar att Zanna var mån om Theo, att Theo var prioriterad före Patric - vilket faktiskt kan ha lett till svartsjuka från Patrics sida - och att Zanna själv vare sig skulle skada eller acceptera att andra skadade Theo. Patric själv vittnar om detta.

Ja, det är en fullt normal reaktion. Läkaren har tidigare anmält henne, hon befinner sig i chock och hon reagerar helt instinktivt - inte rationellt. Läkaren i det läget är givetvis ingen hon litar på eller betraktar som "vänligt" sinnad - denne har tidigare försökt separera henne från hennes barn - och instinktivt är han snarare en "fiende" i situationen eftersom det är känslor och inte hjärna som styr i situationen.

Läkaren identifierar detta och avsäger sig omedelbart uppdraget och tillkallar en kollega - de har mött och kan de här reaktionerna - utan att ens ha anmält folk - eftersom detta kan uppkomma enbart genom att de behandlar människor som dör och den anhöriga ser den behandlande läkaren som "skyldig" i chocken som inträder när den anhörige avlider.
Att du inte förstår psykologiska funktioner bevisar alltså inget annat än att du inte förstår psykologiska funktioner.

På samma sätt är det med hennes reaktioner i ambulansen, människor vänder sig på olika sätt in i sig själv eller till sin omgivning för att behålla "förståndet" - dvs inte förlora sansen och bli hysteriska/få panik, tappa greppet helt etc genom olika försvarsmekanismer - en del blir arga, en del vänder sig till iskall professionalism, en del gråter, en del pratar om vädret, en del skrattar osv osv reaktionerna är oändliga. Det finns ingen mall för hur man skall reagera och agera, säga eller göra, det handlar om försvarsmekanismer som hjälper hjärnan att hålla ihop och ta in situationen helt enkelt.

Dessutom raljerande? Hur "hör" du det?

Du anser alltså att hon i denna situation ska ty sig till någon som har anmält henne till socialtjänsten?

Det hade du ansett vara normalt alltså. Jag finner det högst förståeligt att hon inte vill ha med honom att göra.