Tvåårig pojke i Mjölby mördad av 24-åring

Det värsta är att det ofta stannar vid anmälan och utredning så länge man inte har metoder att avslöja förnekande föräldrar eller föräldrar som stoppar huvudet i sanden.
De får bli föräldrarepresentanter på dagis i stället...

Och blindhet går inte att utbilda bort...

Det är aldrig lätt att anmäla, men det tillhör deras yrkesroll. Den enskilde pedagogen anmäler aldrig, utan det görs av chefen. Det går också att rådgöra med soc innan om det känns väldigt osäkert.

Enskild anställd kan anmäla hur mycket han/ hon vill. Ofta brukar chefen underteckna anmälan, om det är en skriftlig sådan, för att avlasta enskild tjänsteman...

Nä..det verkar nästan som en blind leder en blind här..

Det där stämmer inte - på skolorna i vår kommun anmäler de enskilda lärarna och inte enhetscheferna, detta gäller också barnomsorgspersonal osv.

Anmälningsplikten gäller den som upptäcker att ett barn far illa - det kan man inte lägga över på någon som saknar den kännedomen. Enhetschefen kan ju aldrig ta ställning till vad den enskilde läraren eller pedagogen sett och vet om ett enskilt barn/situation.

Skolverket tar upp detta

http://www.skolverket.se/sb/d/2845/a/16308

Personal på skolan och förskolan är anmälningsskyldiga, både rektor, pedagoger och annan personal. Anmälningsskyldigheten omfattar sådant man får kännedom om i sin yrkesutövning och som föranleder oro för ett barns situation. Anmälningsskyldigheten regleras i 14 kap. 1 § socialtjänstlagen och det finns en hänvisning till denna bestämmelse i 1 kap 2a § skollagen.


Läser man sedan själva lagtexten så framgår det tydligt att skyldigheten omfattar både myndigheten som sådan och personal som får kännedom om ...

Kap 14 §1
1 § Var och en som får kännedom om något som kan innebära att
socialnämnden behöver ingripa till ett barns skydd bör anmäla
detta till nämnden.

Myndigheter vars verksamhet berör barn och ungdom samt andra
myndigheter inom hälso- och sjukvården, annan rättspsykiatrisk
undersökningsverksamhet, socialtjänsten och kriminalvården är
skyldiga att genast anmäla till socialnämnden om de i sin
verksamhet får kännedom om något som kan innebära att
socialnämnden behöver ingripa till ett barns skydd. Detta
gäller även dem som är anställda hos sådana myndigheter. Sådan
anmälningsskyldighet gäller också dem som är verksamma inom
yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet som berör barn och
unga eller annan yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet inom
hälso- och sjukvården eller på socialtjänstens område. För
familjerådgivning gäller i stället vad som sägs i tredje
stycket.[...]

Precis, chefen brukar gå in och axla det ansvaret i egenskap av chef för att det ingår i rollen att vara den som fattar beslut och tar ansvar - men de får aldrig avråda eller hindra en anmälan eftersom det faktiskt är den enskilda personalen som är ansvarig för att anmälan görs om denne upptäckt något som bör/ska komma till myndigheternas kännedom.

Efter att ha läst en del av tilläggsprotokollet, så har jag fått uppfattningen, att soc. i Lerum är betydligt mer professionella än Mjölbys dito.

Om S och Theo bott kvar i Lerum, så har jag en känsla av, att kommunen inte skulle ha avslutat ärendet förrän de fått påtagliga bevis för att Theo verkligen levde i en trygg och harmonisk miljö.

(Har fortfarande många sidor kvar att läsa.)

Håller absolut med dig! Borde man inte hålla ärendet öppet ett litet tag för att bilda sig en uppfattning? De har ju bara lyssnat på att allt var såååå bra och såååå lyckligt och Theo hade fina kläder...

Fast jag tycker att det framgår i FUP dagispersonalen har noterat blåmärken, men eftersom en hel del av dem uppstod även på dagis var det inget som oroade, pojken hade problem med motoriken samtidigt som han var ett aktivt barn.

Det är två saker som sticker ut, och det är reaktionerna från pojken vid hämtning efter påsklovet samt något tillfälle de sista dagarna. Reaktionen i sig verkar de ha tolkat som att han trivdes på dagis och ville inte åka hem redan....inte en alltför ovanlig reaktion och inte automatiskt ett tecken på att barnet inte vill till föräldern.

Däremot, blåmärket under hakan på halsen verkar ju flera av personalen reagera över, det faktum att de fotograferade indikerar starkt att de var beskymrade och inte köpte förklaringen med cykelhjälmen...varför gjorde man inte mer åt det?
Visserligen visste de att soc var inkopplad och kanske kände sig trygga i det, om det var något skulle soc upptäcka det...

Sen verkar det trots allt som att mamman var ovetande. Sambon slog aldrig i hennes närhet och när han slog var det i magen där det inte syns...hon hade uppmärksammat alla blåmärken, men precis som dagispersonalen kopplade hon samman dem med alla fall, men blåmärkena på sidorna/ryggen verkade hon ha svårt att hitta förklaring tiill. Hennes slutsats var att de uppstod när de lyfte barnet och att han i såfall fick blåmärken ovanligt lätt. Detta verkar hon ha tagit upp vid sjukvårdsbesök också.
Pojken verkar ha varit "mammig" och var i en ålder då det faller sig naturligt, det kan då också innebära att hon misstolkade ev tecken på att pojken inte ville vara med styvpappa och trodde det berodde på just mammigheten.

Hela förloppet verkar ha pågått mellan påsk fram tills pojken dog...ett ganska snabbt förlopp och i kombination med att barnet verkar ha haft hög smärttröskel samt dålig tal, så är det inte svårt att förstå omgivningen inte hann reagera.

Jag kan inte låta bli att undra över deras vanor. Det framkommer i tilläggsmaterialet på CD att de brukade lägga T klockan 18 på kvällen, sedan sov han hela natten, på dagen brukade han sova middag mellan 1-3 timmar. Han kom aldrig upp när de lagt honom i sängen, även om han var vaken lång tid efter. Det upplever jag som ovanligt, ingen av mina har iaf gjort så... de har inte legat kvar i sängen i 30 sek om de inte somnat...

PS säger i förhör att den 12/7 så går han in i Ts rum på morgonen vid 9, då är T vaken, PS säger då till honom att komma med, varpå T reser sig och följer med PS till köket. Enligt Z har T gått och lagt sig kl 18 kvällen innan, PS säger mellan 19-20. T sover därefter hela natten, vaknar när Z går upp för att göra i ordning sig för jobbet (runt kl 6), hon ger då honom lite yoghurt och hans nya medicin, sen lägger hon honom i sängen där hon tror att han somnar om...

De båda berättar också i förhören lite om hur dessa dagar sett ut. Man får höra att T brukade bli trött mellan 11-13, och då läggas för att sova middag. Då undrar jag, lunchen då? Har han inte fått nån mat? Dagen efter armbrottet får han, om jag fattat rätt, en banan till lunch... Sedan sitter PS och porrsurfar hela eftermiddagen och kvällen tills han åker med T till akuten... blev det ingen middag heller?

Det där reagerade jag också på....när man läser barnvakternas förhör verkar det mer normalt. Pojken vaknade 6.30, klev upp och började dunka i köksdörren. Med tanke på alla vittnesmål om hur aktiv han var så finner även jag det märkligt att han skulle ha legat i sin säng mellan 6.00 till 9.00, han kan ju omöjligt ha somnat om ifall han somnade runt 18-tiden kvällen innan.

Kan det ha varit så att pojken fick ett slag redan på morgonen efter att mamma gått så att styvpappa fick sovmorgon och att det är därför pojken hade ont redan vid frukost?