vetenskap- en annan sorts religion?

Jag undrar om vetenskapen verkligen är så empirisk.
Modern vetenskap bygger på att ersätta gud med... öhh, något annat.
Så jag börjar undra om människan i framtiden går till universitetet och ber framför Albert Einstein altaret. Det är en skrämmande tanke för mig, ersätta själen med en stor samling siffror...

Jag säger inte att religionen var perfekt, men den hjälpte en heldel människor till att göra stordåd.Det är nog jag som är lite av en romantiker, men känslor är det viktigaste en människa har. Och vetenskapens olika svar känns otilräckliga. Den är som en klippa, antagligen så är det rätt eller så är det fel.

Hur som helst så är nog jag en "realist", om man ska kalla det så.
Jag tror på det jag ser. Inget mer, inget mindre.

ni själva?

Ja, det är klart vetenskapen har tagit en plats som en sorts religion tycker jag iaf. Och en rätt bra religion också eftersom man förklarar bara det som vi kan förklara, resten är ju upp till var och en att komma på själv.

Skillnaden mellan en religion och en vetenskap är inte VAD man tror på, utan HUR man tror.

Det finns något som heter den vetenskapliga metoden.

Detta innebär att alla påståenden måste tåla att testas.
Ett påstående (teori, tes) som inte kan testas kan inte antas vara bevisad.

Testet kan innebära att man undersöker de underbyggande teserna och validerar dessa, eller att man antar att om X är sant så följer Y ur detta.

Det kan också innebära empiriska tester, dvs mätningar.

Det finns vissa trossatser inom vetenskapen som ej är bevisbara, men målet är att undanröja så många som möjligt av dessa. Dessa trossatser kallas axiom.

Intressant nog har (den ursprungliga) buddhismen en liknande ansats.

Jag tycker att detta är den stora skiljelinjen mellan vetenskap och religion.

Religioner förutsätter att man måste TRO på någon gudom - och man skall undertrycka sitt kritiska sinne. Och i förlängningen innebär detta att man tillåter präster/mullor/ideologer att tala om för en hur man skall tänka och agera. Man blir en slav.

Medan en religiös ledare ofta gör anspråk på att ha tillgång till Sanningen, med stort S, gör inte (en god) vetenskapsman sådana anspråk. Allt vi kommer fram till med vetenskap är mer eller mindre goda modeller och beskrivningar av hur vi tror att verkligheten ser ut. Det är skillnaden. Mullan tror att han vet, vi vet att vi tror.



Det fina är också, att även om man väljer att förkasta någon eller alla av dessa axiom, så kan man fortsätta att arbeta med den vetenskapliga metoden. Man får en annan modell bara.

Jag skulle dock vilja påstå att HUR man tror (i vetenskapen) hamnar under filosofins fält. Filosofin är läran om läran. Medan vetenskapen använder vissa axiom, kunskapsmetoder, etc så är det filosofins förtjänst/uppgift att utveckla dessa. Så om man tror på dagens axiom och metoder så skulle jag säga att man är vetenskapsman ifrågasätter man de och söker nya axiom, kunskapsmetoder eller dyl. skulle jag säga att man är filosof. Jag är inte helt säker på det, men det var vad jag lärde mig i "Filosofi - Idéhistoria".

Men, filosofi är väl en vetenskap ... eller

Hmm..vetenskapen om vetenskapen kanske? Men filosofin arbetar inte efter lika stränga mönster som vetenskapen. Jag skulle vilja påstå att vetenskapen börjar där filosofin slutar. I filosofin är det faktiskt "tillåtet" att ha en tes om att gud finns/inte finns. Medan det i vetenskapen inte skulle vara det, p.g.a Karl Poppers verifierbarhetskriterium, vilket du nämnde ovan. Filosofi kan i princip grunda sig på dina egna axiom, så som "Alla människor är goda", medan vetenskap grundar sig på "gemensamma" axiom.

Alltså en filosofisk tes som håller sig inom vetenskapens regler blir en vetenskaplig tes.

filosofin , läran om vad kunskap är och vad man kan veta' är ju grunden all vetenskap vilar på, vetenskapens metoder och resultat diskuteras på vetenskapens språk, matematik.

Vetenskap är ju religionens motsats, man försöker radera bort förutfattade meningar med vetenskapliga observationer, religionen gör tvärtom. Det finns vetenskapliga riktningar som närmar sig religionen, dit hör tex. feministiska avarter, genustjafs, som går ut på att visa att män är roten till allt ont.

Vissa säger att vetenskapen förklarar hur världen fungerar.
Jag ser ändå inte skillnaden mellan vetenskap och religion, inom religionen fanns det fortfarande olika meningar hur gud skapade världen, OSV.
Så jag ser inte skillnaden,

Tänk om vi träffar en utomjordisk ras som använder magi, vad ska vi göra då?
Om vetenskapen förklarar vad som finns, hur ska den förklara ett fenomen som magi? Jag säger nu inte att magi finns, men den möjligheten tar vetenskap automatiskt bort.

Jag tror att när vetenskap började gå upp under renässansen och senare,
började fler och fler människor att förkasta ideen med religion, spöken, det övernaturliga. En helt naturlig reaktion, när det blir för mycket av en sak
börjar fler och fler följa motsatsen.

Fritt ur minnet från Heinlein eller Clarke (tror jag )

Magi är ett högre släktes vetenskap.

Återigen - vetenskap är ett sätt att förhålla sig till världen, hur man vill gå till väga för att förklara den.

Om man med vetenskapliga metoder kan bevisa att magiska formler fungerar - så ser jag inte någon motsättning.

(Ett försök i den riktningen skulle kunna vara: - Människan har parapsykiska gåvor - t ex kinesi. Genom att använda magiska formler och ritualer - så fokuserar man sin tanke och kan därigenom utnyttja dessa gåvor.

Obs! Påstår inte att detta är sant, men det är en tes som skulle kunna testas med vetenskapliga metoder.)

Enligt en utredning beställd av någon gren av amerikanska myndigheter så är det empiriskt/statistiskt bevisat bortom rimliga tvivel att fjärrskådning (remote viewing), dvs att se ställen där man inte kroppsligt befinner sig eller kan se med ögona, existerar. Detta kan knappast förklarat vetenskapligt. Ändå är testmetoderna som använts i allra högsta grad vetenskapliga. Ska vi bortse från detta fenomen då bara för att vi inte kan förklara det vetenskapligt?

http://anson.ucdavis.edu/~utts/air2.html

Samma sak gäller för t ex gravitation. Vi vet att den finns, vi vet hur det påverkar oss och vi kan göra beräkningar med formler t ex för att avfyra kanoner.

Men, vi vet fortfarande inte hur den fungerar.

Det är en vanlig missuppfattning, men fortfarande fel, att vetenskapen förklarar allt. Vetenskapen har hypoteser, som är testade och verifierade, men som alltid lämnar öppet för nya bättre hypoteser.

Religion förklarar allt, lämnar inget öppet. Tvärtom är nytänkare ofta betraktade som kättare.