Är vi skaparna?

Var och en av oss har egna tankar/idéer kring hur universum skapades. En del tror på Gud, en del av oss tror inte på det, vilket har fått mig att börja tänka kring banorna att vi alla är en/allt och inget i ett evigt "här och nu". En, med oändliga möjligheter, oändliga tankar om hur allting kan vara.

Allting är en känsla, en tanke, information, naturligt/onaturligt eller existerande/icke-existerande - allt är allt eller inget- alla och inga möjligheter, beroende på vad Du vill eller tror. Allting sköts med tankar om hur allting kan vara i ett tomt rum där Du väljer vad du vill eller inte vill tro på, ett rum eller ett "tomt ark" där allt och inget har möjlighet att existera och inte existera beroende på vad Du tror. Ett rum och en illusion av tid och gränser beror på Dig och vad Du tror, tycker, eller handlar.

Dåtid, och framtid är illusioner skapat av Dig själv längs vägen där Du själv litar blint på Din egna skapelse i den värld Du själv väljer att födas till, i Din egna dröm/tanke kring allt. Allt som finns är ett konstant "nu", vilket skapar Din egna misstro på Dig själv genom att förlita Dig på ditt nuvarandre "Jag" och på saker som varit och som Du själv skapat, och någonting som Du kommit fram till, i Din egna historia i detta konstanta "nu".

Jag tror själv inte på att någonting så kallat "tid" ens existerar, eftersom allting är, från begynnelsen till slutet och från slutet till begynnelsen. Ett "nu", är det enda som existerar, vilket ger oss/Dig den optimala fria viljan (eller åtminstone illusionen utav det). Ett enda "nu" ger oss/Dig fria viljan att kunna färdas fritt genom det vi/Du minns, och det vi/Du kommer ihåg ifrån allting som existerat/kommer att existera.

Om du tänker dig själv som skaparen till det liv du just nu lever, känns det då som en slump att du sökt dig till denna tråd och läser det jag skrivit här och nu? Om vi alla är en/du kan vi allt och vet allting om allt, men har glömt bort det, vilket gör mig till dig (och en) som påminner dig/mig om du själv om någonting vi redan vetat om och redan varit. Det som vi ser som vår familj, våra vänner osv, är saker vi minns ur det som redan varit och ägt rum, men vi väljer att färdas fritt i illusionen om tid vi själva skapat.

Framtiden är en någonting som vi bygger våra drömmar på, om exakt hur saker och ting kan vara i detta eviga "nu" som alltid kommer att existera och dåtid är någonting vi minns ur det som redan har varit. Men i ett "här och nu" skapar vi illusionen om framtid/dåtid, vilket gör att det existerar.

Vi är tillsammans skaparna, och jag tror att det är väldigt viktigt att förstå, så att vi kan börja älska allt och alla, eftersom vi alla är en - som skapat allt.

I ett evigt "här och nu", har du tillgång till dåtid, nutid och framtid (eller drömmar om det), så när du hittar det du tror på, och det du älskar, kommer du vilja färdas tillbaks till det livet, tills du inser missnöjet med dig själv och din tillvaro och vill ändra på det du själv har skapat.

Du lever i drömmen om dig själv - dags att vakna och förstå dig på, att du är värd mer än detta, (perfektion/kaos). En balans som inte är perfekt, eller en balans som är perfekt. Jag tror att allting i slutändan beror på Dig!

Jag har haft en nära-döden-upplevelse, där jag kände enorm känsla utav kärlek och inte var vid mitt medvetande. Och det jag tänkte då, var: "Hur ska jag kunna göra mig själv påmind om den här kärleken?" - Jo! Genom krig/hat. Jag "målade" upp framtiden genom krig och hat, för att kunna göra mig påmind om den ofattbara kärlek och tillfredsställelse jag kände av i min nära-döden-upplevelse. Jävligt egoistiskt tänkande, enligt mig själv, och det är någonting jag förhoppningsvis lärt mig att aldrig mer göra om, för världens och mänsklighetens riktning idag, ser bara ut att gå "downhill", tyvärr.

Vi är den optimala allvetaren. Vi är ifrån en - dig själv! Ta vara på allt och alla och lär dig älska allt och allas tro kring allt, eftersom allt är du- och kommer alltid att vara.

Vi skapar alla våran egen verklighet genom våra sinnen, det är en självklarhet. Vi skapar våran uppfattning av världen beroende på miljö och upplevelser som andra skapar åt oss och delar med oss, den sortens "skapelse" kan jag förstå. Vi lever i en värld som skapats åt oss av våra föregångare och vi formar och skapar världen som våra barn kommer att växa upp i.
Men vi har inte skapat allt, som att saker existerar bara för att våra hjärnor uppfunnit dem, som solen och syre?

Basically så är allt du säger att vi bör ta vara på våra liv, med en del metafysik inblandad som jag verkligen inte förstår mig på just nu, så jag ber om ursäkt om mitt inlägg är helt fel ute.

Våra liv är sjukt viktiga, och det är det somliga inte vill att vi ska förstå oss på, genom lycka kommer således hat, även om hat inte varar förevigt, om vi inte vill det. Vår hjärna är grunden till att vi uppfattar värme, kyla, syre, känslor, hat, ångest, känsel, syn, smak, lukt, lycka osv, osv. Utan en hjärna, kan vi ju inte uppfatta det. När vi dör, är vi medvetande och förstår allting och alla. Intelligens har ingenting med medvetande att göra. Din intelligens gör att du kan uppfatta solen, syre osv. Hade du inte haft en hjärna, skulle du inte förstå dig på att de är det du behöver för att fungera som människa - därför har du (som ett med allt) skapat det. Oändlig Intelligens, och Villkorslös Kärlek är det som räcker för att skapa allt, om du tänker efter. Och ändå är det relativt enkelt att förstå sig på. Oändlig Intelligens och Villkorslös Kärlek är två olika uppfattningar är inte abstrakta, ändå är vi förmögna att förstå oss på dem.

Oneness = alla möjligheter. Och det är inte upp till någon annan att berätta för dig vad du är värd eller väljer att tro på. Det är upp till dig att själv ta reda på. Så fungerar fria viljan.

Albert Einstein: "Reality is an illusion. Albeit, a persistent one."

Tror du att vi förblir medvetna när vi dör, fast på ett högre plan än vår nuvarande medvetenhet?
Oändlig intelligens kan ju inte existera, inte heller villkorslös kärlek då alla har preferenser, det ända sättet du kan uppnå villkorslös kärlek är väl om du är medvetslös och inte kan påverkas av de faktorer som gör dig till den du är, att du är en människa.

Fria viljan existerar förutom det faktum att det som händer, händer, och det kan vi inte ändra på. Men vi kan styra vad som leder upp till det som händer. Alltså har vi fri vilja, inget kosmisk manus eller öde.

jag kan inte ta dig på allvar på grund av ditt användarnamn, men vi är skaparna. vi livsformer utvecklas hela tiden. en dag kommer vi kunna skapa liv och även universum. det är så vårt universum skapades. vi skapade den. livet skapade livet.

Men hallå, varenda kotte vet ju att det var Gud som gjorde det på 6 dagar och på söndagen vilade han.

TS: Jag har kompisar som pratar precis som du skriver, man mår inte bra av det.