Efter gymnasiekris!

Jag är en kille som nyligen har tagit studenten från en yrkesrelaterad gymnasielinje. När jag började gymnasiet så flyttade jag en ganska bra bit från min familj och skaffade en lägenhet direkt i en stad med 26 000 inv., då fick man ju inackorderingbidrag från den kommunen man är skriven i och den täckte en stor del av hyran.
Jag har gett mig fan på att jag inte ska flytta tillbaka, så jag lyckades krångla till mig ett semestervikariejobb 8 mil härifrån! (Det är inte såvärst spännande/insperarande att sova på jobbet ett par dagar i veckan kan jag tillägga )

Nu sitter man här utan stålar alls, fattar inte hur man ska få saker och ting fungera?! Man känner sig som en jävla förlorare, hur fan ska man göra för att lyckas liksom? Visst hade man inte räknat med att det skulle vara enkelt men komigen vafan, man är ju fattig som en jävla kyrkråtta.

Finns det någon som har några smarta tips om hur man kan gå tillväga utan att jobba som en gammal avdankad kommunalre som får en jävla guldklocka efter en massa år av slaveri?

Ni med erfarenhet, dela med er! kom med seriösa förslag, det måste finnas många som sitter i samma sitts som mej

så här gick det till när jag började vuxenlivet.

när jag fick mitt första jobb så var det 10 mil från där jag bodde, det jag hade var en gammal men väl fungerande bil, 5000 kr och lite möbler till blivande lägenheten.

jag hittade en lägenhet för 2300 i månaden inkl el, hyrde flyttsläp och......flyttade. då hade jag 2000 kvar. en månad kvar till jag skulle få min första lön som skulle bli ca 5000 kr, och en månad efter det så skulle det rulla på med 17000 kr/mån. eftersom jag visste att jag skulle få ganska mycket överskott på 17000 så lånade jag 3000 av min kära mor och hörde om det gick bra att betala dubbel hyra nästa månad istället. på det sättet så gick det.

så om du kan fixa fram några tusenlappar så kan du ju söka jobb i hela sverige och sen kosta på dej en flytt dit.

Jag slösade bort en massa år med att sitta i din situation. Jag gick o jobbade med en massa skitjobb i flera år vilket bara gjorde mig irriterad o min tillvaro gick mer eller mindre ut på verklighetsflykt. Tills en dag som jag och en god vän satte oss ned (han satt i samma situation) och började på allvar se att det bara fanns en väg ut ur detta. Antingen så gjorde vi något eller så var det självmord. Han började studera juridik och jag en datorvetenskaplig linje. Studierna betalas ju av lån/bidrag så själva studietiden ger inte mycket till övers i form av lyxliv, men resultatet. Jag tjänar idag över 35 tusen + bonus /mån och min polare studerar fortfarande och är top 5% på juristprogrammet. Så vad vill jag ha sagt, i Sverige så kan man bara få en dräglig tillvaro om man lägger ned sin själ i studier eller om man har kontakter. Har du inte det sistnämnda så är det tillbaka till skolbänken för din dej

Jag fattar inte! Får du ingen lön på ditt jobb??

Om det är ett okvalificerat jobb så är lönen låg, så är det för det mesta här i världen! Vill du ha ett kvalificerat jobb med bra lön så får du se till att du själv är kvalificerad.

Välkommen till vuxenvärlden..

Hur gjorde då jag? Till skillnad från dig bodde jag hemma under flera år efter det att jag börjat jobba. Jag kunde då bygga upp ett litet kapital som var till stor hjälp när jag flyttade hemifrån. Jag började jobba på ett stort företag med en skitlön men kunde så småningom jobba upp mig och har nu en OK lön.

Det jag ångrar mest är att jag inte pluggade vidare på universitet eller liknande. Mina val- och karriärmöjligheter hade sannolikt varit betydligt bättre i så fall.

jag märker att du fortfarande inte har kommit tillbaka från din lilla verklighetsflykt. jag har en yrkesutbildning från gymnasiet som jag verkligen inte har nån användning av, jag kommer nog aldrig att få heller. idag tjänar jag brutto (av nån idiotisk anledning är det ju brutto man snackar om) 31500/månaden, och jag jobbar inte ens heltid.

ger man sig in i entrepenadbranchen så kan man komma långt med lite självförtroende, småkurser, förarbevis och certifikat. nåt annat man kan gör är att ta ett CE-kort, lastbilschaffis är det inte svårt att bli.

annars kan man söka jobb på närmaste industri och sen krama ur dom så mycket utbildningar och certifikat det bara går, för att sedan söka mer välbetalda och trevliga jobb.

ett annat alternativ är att fundera ut vad man själv är extra bra på, och sen starta ett företag som bygger på detta.

alltså, man behöver inte gå på högskola/universitet eller ha ett fett kontaktnät, för att få en dräglig tillvaro i sverige. utan tvekan så blir det ju lättare att hitta sjysst jobb efter universitetet. men nåt man bör tänka på innan universitet är inkomstbortfallet jämfört med ett vanligt kneg.

låt säga att du har en nettolön på 20 000 utan utbildning, och en nettolön på 25 000 efter utbildning, under utbildningstiden har du max 10 000 netto att röra dig med, utbildningen är 5 år=60 månader, 60*10 000=600 000 kr i inkomstbortfall, efter utbildningen tjänar du ju fantastiskt mycket mer, hela 5000 kr, så om vi tar 600 000/5000=120 månader innan du kommer ifatt, lägger vi sen till utbildningstiden så blir det, om ni börjar samtidigt och den ena går på ett vanligt kneg och den andra börjar skola, så är ni ekonomiskt jämsides efter 15 år igen. skulle det sen gå lite extra bra för den hederlige knegaren, och den studerande skulle få lite svårt att hitta jobbet han studerade för så kanske det handlar om 20 eller kanske 25 år eller rent av att man aldrig kommer ikapp?

skolan kan ge ett mycket roligare jobb med lite bättre lön.

haha, joo klart jag får lön tjänar 16500 brutto. dvs att jag får väll ut typ 13000 netto. Klart som korvspad att jag skulle vilja spara ihop ett kapital också, ja menar då skulle man ha möjlighet att satsa pengarna i ett eget förtag eller något, kan tänka mig att det ser ganska snyggt ut om man skulle starta ett företag med lite pengar än att låna ihop allt.
Det känns ju som att bara för att man är ung ska man ha det jobbigt med stålar och sen försöka jobba sig upp på ett annat förtag som kan ta hur många år som helst. Själv så måste man ju bli förloraren i den sitsen eftersom förtaget lär ju tjäna mycket mer pengar på dig som anställd.
Så om jag har fattat saken någolunda så gäller det att starta eget eller skaffa en bra utbildning med en gång då?

Jaa visst funkar det, det är ju typ där jag har hamnat nu, men liksom det måste ju finnas ngt annat att göra liksom?! liksom sitta å skrapa ihop några småslantar varje månad för att spara till något slags kapital, eller dra på sig skulder i 10 år? hmm.. Man lär ju inte ha ett jobb man trvis med på jävligt många år, liksom man är ju frisk och inte helt dum i skallen så jag tkr det borde finnas en smidigare väg att gå som självständig + att jag kanske ska tillägga att under min gymnasie tid så förstog jag verkligen hur mkt jag inte ville jobba med den yrkes inriktningen man valt, och sen på det så känns det svårt att börja plugga tillvad som på dom betyg jag har, liksom det var frivilligt att läsa matte B och fysik A, smart som man var så gjorde man ju inte de

Mycket folk som jag lyssnat på säger bara, skaffa dig en eftergymnasial utbildning, eller dra för fan inte på dig skulder, säger ju emot sig självt?!

vad det gäller skulder så säger jag att, låna BARA om du BEHÖVER det och VET att du kan betala tillbaka.