Perfekt

Varför behöver oundviklighet innebära perfektion? Eller har jag missuppfattat ditt koncisa inlägg?

Då måste vi definiera perfekt.

Till att börja med måste något vara perfekt i en viss kontext. Något kan inte vara perfekt i sig, utan endast perfekt uppfylla ett syfte. Exempelvis, en hand kan (i teorin) passa perfekt i en handske, ett livsmedel kan (i teorin) vara perfekt för en svältande eskimå. Ur detta kan vi dra slutsatsen att perfekt kan defineiras som fullständigt adekvat utifrån de rådande förutsättnignarna, utan utrymme för förbättring. När vi säger att någon är exempelvis en "perfekt mittback" har vi vissa föreställningar om vad en mittback ska vara bra på, och uppfattar det som att personen i fråga är så bra som man kan vara vad gäller dessa egenskaper.

Vad tror ni, fungerar definitionen?

Isåfall är perfektion något oerhört situationsbundet, och därmed flyktigt. Det är även subjektivt, vilket kanske är ännu viktigare. Eftersom perfektionen kräver en målsättning att uppfylla (utan utrymme för förbättring) och denna målsättning och dess samtliga parametrar och detaljer måste skapas av människan är detta oundvikligt. Det finns inget objektivt sätt att avgöra om något är perfekt, eftersom det är en språklig och mental konstruktion för att beskriva en åsikt om verkligheten, där man bedömer och värderar olika faktorer. Eftersom perfektionen vidare kräver ett tak för hur bra något kan utföras eller vara krävs även detta förhållande i situationen. Hursomhelst kan vi sluta oss till att epitetet perfekt inte kan användas korrekt i speciellt många situationer annat än vad gäller att beskriva personliga åsikter ("hon är den perfekta kvinnan", "vi kan ta shoppingen mellan lunchen och mötet, det blir perfekt").

Nej hörrni, det får nog bli Wittgenstein i den här frågan...

Perfektion är väl fullkomlighet ur ett ändamålsbestämt perspektiv?

Edit: Pseud0nym lyckades skriva det med mycket fler ord. Han vinner.

Världen är perfekt. Därmed även livet sett ur ett större sammanhang.

Det behövs inga droger för att inse detta.

Utan en utförligare förklaring till varför eller på vilket sätt världen skulle vara perfekt kan jag inte göra annat än att se inlägget som lite för kontroversiellt

Jag gillar din beskrivning i början. Det är på samma spår som mitt tidigare inlägg dock har du gjort det lite mer utförligt och noggrant. Men samtidigt tycker jag att perfektion kan åtminstone vara intersubjektiv om inte objektiv. Det räcker väl att man är överens om syftet med något för att det ska bli mer än bara subjektivt. Vi kan till exempel alla vara överens om att åtminstone ett syfte med vatten är att släcka törsten och därmed kan vi säga att H2O är en ideal törstsläckare, oavsätt konstruktioner.

Nja, kontroversiellt vet jag inte riktigt.

Världen innehåller dock alla de ingredienser som krävs för en spännande existens.

Väldigt lite är givet; en del kan du påverka själv, en del inte.

Vad mer kan man begära? Du kan vidare dö när som helst.

...En spännande existens kankse men hur blir det en perfekt sådan?

För att spänning är själva essensen i en existens.

Utan det elementet är existensen helt onödig.

Intersubjektivitet skriver jag gärna under på. Jag är övertygad om att väldigt många människor har samma uppfattning om en mängd saker och vilka kriterier som bör uppfyllas för att något ska vara bra.

Men objektivitet går jag inte med på. Även i ditt exempel, H2O, finns en subjektivitet. De kolbaserade livsformernas subjektivitet. De kriterier som finns för att vatten ska kallas fullständigt adekvat utifrån de rådande förutsättnignarna, utan utrymme för förbättring är knutna till våra biologiska förutsättningar. När vi är borta kommer vatten inte längre vara en perfekt törstsläckare, eftersom ingen längre ger vattnet den meningen.

Det kanske får en annan mening? En insektslik ras av utomjordingar kanske tycker att vatten är perfekt som kylarvätska för exoskelettet? Men då är det återigen enbart perfekt utifrån givna kriterier. I sig, utan subjektiv (eller intersubjektiv) bedömning kan i alla fall inte jag komma på något som är perfekt, eftersom någon måste sätta upp kriterierna.

Men jag lämnar utrymme för tvivel, jag skrev ju trots allt att epitetet perfekt inte kan användas korrekt i speciellt många situationer annat än vad gäller att beskriva personliga åsikter.