Lära känna sig själv.

Hej!

Jag tänkte vara egoistisk här och försöka få svar på en fråga. Jag skulle vilja lära känna mig själv lite bättre. Vad ska jag göra?

/Schaffer

du kan ju alltid börja med att testa gränser.. gör nya saker, saker som du inte gillar.. ut o jogga och när du känner "nu orkar jag inte mer" fortsätt ytterligare minst 10 minuter.

1. Säg upp dig från jobbet/sluta skolan.
2. Gör slut med din flickvän.
3. Gör dig rejält osams med dina föräldrar och dina vänner.
4. Sälj allt du har.
5. Köp narkotika för pengarna.
6. Begå olagligheter, hamna i klammeri med rättvisan.
7. Åk fast.

Ta dig ur detta och du kommer att upptäcka många nya sidor hos dig själv..

Grejen är den att man utvecklas när man genomgår kriser, ju värre desto bättre..

Om du nu inte vill ruinera ditt liv, som Herr Utas föreslår, prova detta; Varje gång du gör något av betydelse (alltså inte gå på muggen, andas etc) fråga dig själv; Varför gör jag detta? Är det för min egen skull eller för andras? När du upptäckt varför du gör saker, lev med det eller ändra det. Acceptera ditt val. Var ärlig mot dig själv. Var medveten. Var närvarande i allt du gör. Tänk ett steg längre. Var beredd på att du inte kommer tycka om den du träffar när du ser dig i spegeln.

Frågan om man hittar ett "själv" eller bara en massa vanor som man är mer eller mindre nöjd med

jag anser att så länge man "bryter" mot den bild man har av sig själv, så har man lärt känna sig litet till.

Spegla dig själv i andra, dvs försök att förstå hur andra ser på dig och vad de gillar resp ogillar hos dig.

Var lika kritisk och självskådande, som i betraktelsen av andra. I enrum kan man beskåda sin spegelbild och erkänna egot's plus och minus. Underlättande om man har självdistans, ironisk ådra, och livserfarenhet. En portion humor hjälper till.


=====================================
Egen framgång är guld värd, andras motgång heller icke att förakta
=====================================
*Håll dig till ämnet*Mandom mod och morske män*Sinnesfrid*
-->>http://stormakt.cjb.net/<<--

Tvärtom skulle jag säga, gör det du vill och skit i vad andra kan tänkas tycka.

Hur menar du då att Schaffer ska få ny input? Att spegla sig i andra är ett alldeles utmärkt sätt att få ett annat perspektiv på vem man egentligen är. Att ifrågasätta hur man agerar och varför man gör vissa saker genom att betrakta andras reaktioner. Hur tänker du när du säger, skit i vad andra tycker?

här kommer ett seriöst inlägg i debatten

Man kan inte lära känna sig själv helt och hållet, ditt jag förändras i varje ögonblick som går, blir några intryck rikare, och några minnen kortare..
man är i ständig utveckling...får vi för oss att vi vet vilka vi är och vad vi vill är det bara för att göra tillvaron begriplig och "meningsfull".
säger någon att "jag känner honom utan och innan" ljuger hon, eftersom inte ens han själv vet vem han är kan inte heller hon veta vem han är..däremot vet hon att han är förutsägbar och kan därför påsta något sådant.

det enligt mig både positivt och negativt att "veta" lite om sig själv, det betyder att man fortfarande är vital, levande och flexibel. däremot kan det få en obehaglig bieffekt för vissa, en känsla av vilsenhet. det stearin man är formad av har inte stelnat än.

den som säger sig veta vem han/hon är har bara gjort en förenklad bild av sig själv för att kunna hantera verkligheten. man ger sig själv egenskaper som "jag är generös, snäll, trevlig" för att slippa ägna tid åt djupa grubblerier och konfrontationer, man väljer den enkla vägen istället för att sätta sig på tvären och gå sin egen väg. och det finns inget som säger att det skulle vara fel, det är förmodligen mycket enklare att leva efter den principen. vad vinner man på att sätta sig upp mot och ifrågasätta alla spelregler? där finns ett drag av överlägsenhet, bottnad ur en djup känsla av utanförskap och svek. "deras regler duger inte åt mig", "och för att kunna uthärda isoleringen sätter jag mig över dem och skapar mitt eget överlägsna värderingsystem"
därmed står jag oberöd emot all kritik.
där kommer man osökt in på Nietzches teori om övermänniskan men det hoppar vi över

den enda som egentligen är sig själv helt och hållet, måste väl vara som inte tänker eller reflekterar, där inga ytte omständigheter kan påverka henne. inga spelregler finns inpräntade i hennes sinne.
vi tänkare stöter på nya ideer och tankegångar och snappar upp och tar till oss det vi gillar, eller tror att andra gillar. Till exempel, man kan säga att "jag är generös" vilket är rent nonsens. är man ärlig säger man " jag ger och förväntar mig något tillbaka"
vi har alltid en egoistisk avsikt. visst är det cyniskt men i mina ögon alldeles logiskt. naturen har alltid en avsikt, nämligen att se till att organismen ska överleva och föröka sig. människan har det naturligt i sig, och egiosmen är det naturligaste som finns, vi kan aldrig fly från den, vi kan inte göra uppror mot biologin.
omedveten kanske men så är det. bjuder jag en kompis på godis gör jag det för att jag spelar spelets regler..jag bjuder och får en positiv respons, ett tack, vilket gör mig glad. det går ju faktiskt att bevisa i verkligheten, vi bjuder ju sällan, eller aldrig en främling på godis eftersom vi inte skulle göra tillräckligt stor vinst. man skaffar vänner för att man inte vill vara ensam, inte för att dem ska slippa vara ensamma.

livet är ett spel, med olika spelplaner och olika regler för olika sammanhang. för att överleva spelar vi med situationens givna regler, bryter vi dem riskerar vi att bli utestängda..därför låter vi bli
den som kan flest spelregler, eller är mästare inom ett visst spel blir framgångsrikast, den som sätter sig emot och bryter alla regler blir avvisad och ratad och känner sig missförstådd

sorry, jag svarade visst ganska omständigt spendera tid med dig själv och med andra. utsätt dig för nya saker tills du hittar något som känns rätt för dig..men som sagt, ingen känner sig själv egentligen, det är bara en stor lögn