Citat:
Ursprungligen postat av
Waco2
Risken är ju att de väljer in någon mer från Kris, t.ex. Fioretos. Vore verkligen inte bra med ytterligare en postmodern posör som väljs in pga gamla kompisar.
Snarare skulle de behöva en mer "kunskapsorienterad" litteratur-/språkvetare. Finns många, men få lämpliga som figurerar på kultursidorna (dvs varifrån de väljs). Egentligen borde de ta in mer författare och fasa ut akademikerdominansen, inte för att bildning är fel men för att det blir fel personer. Det går lätt utifrån deras stil, favorit referenser osv att peka ut vilka akademiker som är aktuella. Författare måste ha andra kvaliteter. Exempelvis att Anders Olsson skulle komma in var helt givet, hela hans produktion har strävat mot att bli invald. Han var akademikåt i decennier. Att med Derridaglasögon skriva om lite om Ekelöf, Lindegren, Celan och Sachs eller "exil", "intet" och andra ord som kan fyllas med vad som helst är inte svårt, däremot kan inte en författare fejka den litterära kvalitén i sina verk.
Jag håller med dig i det första du skriver: det behövs fler litteratur- och språkvetare i Akademien.
Jag hoppas på Ola Wikander, om han inte är för ung fortfarande.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Ola_Wikander
Varför fler författare? I nobelprissammanhang är det absurt att en liten grupp svenska författare, som kanske inte alls har särskilt god överblick över litteraturen, delar ut världens mest prestigefyllda pris. Hellre litteraturkritiker och översättare (om de kan avhålla sig från att nominera författare de själva introducerat på svenska).
Ledamöterna i Svenska Akademien sitter också på en förfärlig massa pengar att dela ut till författare i Sverige. Det är olämpligt att det är ett litet antal författare som håller i de pengarna.
Korruptionen kring Forum/Akademien är bara en illustration av hur illa det kan gå.
Torbjörn Tännsjö uttryckte det skarpt hösten 2017. Inte helt övertygad om att jag håller med, men resonemangen är tänkvärda.
Citat:
En liten grupp som denna, som utser sina egna kamrater till ledamöter på livstid, och som förfogar över stora offentliga medel att dela ut enligt eget skön, är dömd att hamna i nepotism och missbruk.
Det mest elementära psykologiska och socialpsykologiska förstånd lär oss att det måste gå illa. Nu anar vi hur illa det har gått.
Problemet med att pengar fördelas på det sätt som sker, är inte bara att pengar hamnar hos oförtjänta personer, i strid med rimliga meritokratiska principer. Ett ännu värre problem är det fördärvliga inflytande en institution som denna har på hela vårt kulturliv.
Nu vågar olika kulturchefer uttrycka kritiska synpunkter på akademien. Det har att göra med att den är i gungning. Det känns för tillfället tryggt att kritisera den.
Samma kulturchefer teg nyss, då de fortfarande trodde att de hade något att förlora på ett kritiskt förhållningssätt. Och deras kritik nu är försiktig, reformistisk, och framförs med blicken riktad mot framtiden, då de åter ska kunna komma i åtnjutande av akademiens håvor.
https://www.svt.se/opinion/torbjorn-tannsjo-om-svenska-akademien
