Napoli tog ikväll en säker seger mot ett Lecce som ju är en oerhört stark nedflyttningskandidat. Jag hade dock planerat in ett inlägg om Uruguay igen & ta upp det här söndertuggade begreppet "fingertoppskänsla". Ofta hör man att det pratas om tränares fingertoppskänsla. Det är nog ingen myt utan något som verkligen finns.
Däremot blir det slentrianmässigt ofta just kring byten som begreppet fingertoppskänsla dras upp. Kanske för att det är det vi lättast ser & i efterhand är det alltid när det blir ett lyckat byte som det dras upp. Men fingertoppskänsla måste man nog ha ständigt som tränare. Inte bara när man byter ut en spelare mot en annan. En snickares fingertoppskänsla handlar ju om så mycket mer än att bara välja vilken såg till vilket arbete.
Citat:
Ursprungligen postat av Fula Gubben
Ruben Sosa var en riktigt bra spelare i Inter... han var faktiskt den som fick mig att få upp ögonen för uruguyanska spelare första gången... snarare än Francescoli, som jag knappt hade koll på eftersom han inte spelade i en lika stor klubb som Sosa. Sedan nämner jag förstås Fonseca igen, eftersom ingen kan hindra mig. Alltså: Fonseca.
Uruguay började ju på Friuli 1990 med att spela 0-0 mot Spanien. Ett bittert resultat då man var det bättre laget & Ruben Sosas straffmiss på slutet är en sådan händelse som alla uruguayaner känner till. Det sägs att bollen ännu inte har landat.
Sen åkte man till Verona för att möta ett ruskigt bra Belgien där Enzo Scifo (Inter & Torino) med italienska rötter dominerade. Den genialiske Scifo & belgarna hade en briljant dag & även om Uruguay spelade riktigt bra så vann belgarna med 3-1 i en av VM:s bästa matcher.
Efter två väl genomförda matcher så skulle Uruguay åka tillbaka till Udine med bara en poäng & ryggen mot väggen. Sydkorea måste slås. Vinner man så skulle man gå vidare. Det var ju bara 6 grupper på den tiden så de 4 bästa treorna gick också till åttondel. Sydkorea hade torskat mot både Belgien & Spanien & borde bli en lätt match för Sosa, Francescoli & gänget.
Men det var en sådan där jääävla dag!
Ingenting funkade. Uruguay kom ingenstans & koreanerna hade gett sig fan på att inte åka hem utan poäng. Tabarez hade av någon anledning tagit med en helt okänd spelare i VM-truppen. Den unge Daniel Fonseca hade knappt spelat A-lagsfotboll ens & var nog bara med för att utvecklas. Han var inte ens känd i hemlandet.
I den 62:e minuten vid 0-0 tar Tabarez beslutet. Han byter ut storstjärnan Ruben Sosa & sätter in Fonseca. Hur tänkte han här? En halvtimme är ändå rätt lång tid kvar. Ändå chansar han med att byta ut en spelare i världsklass mot en helt oprövad yngling. Jag tror nästan att detta var Fonsecas landslagsdebut.
Ja, i slutsekunderna så avgör Fonseca matchen genom att smyga sig fri & nicka in 1-0! Uruguay vidare & Fonseca bars upp av lagkamraterna som en frälsare. Fingertoppskänsla!!!
I klippet ser vi tidigare nämnda Genoaspelarna, den lille kompakte krutdurken Carlos Aguilera som har en stolpträff samt den råe mittfältaren José Perdomo (nr 5), senare kallad "Terremoto", som skjuter. Fonseca får faktiskt även förtroende att slå en frispark.
Friuli är inte riktigt fullsatt då FIFA hade ett knäppt system som gjorde att lokalbefolkningen inte kunde köpa biljetter till enskilda matcher. Rädslan för huliganer var löjligt extrem & det här var tråkigt & sjukt. Över 29 000 ska där ha varit i alla fall.
http://www.youtube.com/watch?v=7uGsm95oBdE
Problemet med begreppet "fingertoppskänsla" kom i åttondelen då Uruguay stötte på hemmanationen Italien. I Rom på Olimpico. Ruben Sosas hemmaarena med Lazio. Nu hade han chansen att revanschera sig för straffmissen & göra sitt livs match. Men Tabarez valde otroligt nog att fortsätta med Fonseca! Sosa på bänken!
Visserligen fick Sosa komma in, men då var laget tröttkört efter intensivt försvarsspel. Man förlorade med 0-2.