Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om den listan, scampia. Några bra, några mindre bra.
Årets backlinje: Zauri - Gastaldello - Lucchini - Ziegler (Sampdoria). Helt förträfflig höst. Gastaldello som stjärnan, Lucchini den hälsenegnagande mittbacken, Ziegler den offensiva ytterbacken och Zauri den stabile gubben. Fick visserligen en del hjälp av Palombo, men Curci i målet är en medelmåtta.
Årets mest svårtippade transfermarknad: Slovenien (Palermo). Bacinovic, Andjelkovic och Ilicic har stundom varit bra, stundom dåliga. Kurtic har man inte sett någonting av.
Årets enmansshow: Di Michele (Lecce). Ingen klockren kandidat kanske, men utan honom hade Lecce varit Bariklass.
Årets skönaste värvning: Pinilla (Palermo). Har bytt klubb 12 gånger de senaste 8 åren och lirade på Cypern för ett par år sedan. Han är också en klassisk strulpelle och dras ständigt med skador. Ändock; en perfekt anfallspartner med Miccoli, trots blott två 90-minutare och rätt begränsad speltid på grund av skador gjorde han 8 mål och 5 assist. En förvånansvärt anonym kultlirare.
Årets rätt man på fel plats: Delneri (Juventus)
Årets fel man på rätt plats: Cavasin (Sampdoria)
Årets småklubbspelare: Silvestre (Catania). Det var egentligen bara Del Piero som han hade problem med (av det jag såg), i övrigt väldigt stabil. Bör ta chansen i en större klubb i sommar.
Årets spelare: Ibrahimovic (Milan)
Årets mål: Det finns såklart många kandidater. Di Natale som stillastående lägger en yttersida i bortre krysset, även Ghezzal gjorde ett liknande mål om än inte lika snyggt. Vargas Zidane-spark är ju också ett väldigt tekniskt avancerat nummer. Jag väljer dock ett snyggt anfall istället:
http://www.youtube.com/watch?v=rrkOil6vR_Y
Hård bollvinst, snabbt spel uppåt, lobbpass i djupet utan att kolla upp, simpel mottagning, perfekt avslut. Som ur en instruktionsvideo. Jag skulle kunna ge Moscardelli hela målet, men anfallet är för perfekt för att ge det till en enda spelare.
Årets lag: (eller är det för tidigt? Äh, slänger in den)
Eto'o - Ibrahimovic - Di Natale
Sanchez - Hernanes - Cossu - Abate
Dias - Silvestre - Silva
Handanovic
Årets lag: Bologna. Poängavdrag, ekonomiska problem, icke betalda löner, en tränare som avgick dagar innan premiären på grund av att han inte trodde på spelarmaterialet, tre-fyra presidentbyten, ett ihopkok av bosmangamlingar, lån av ynglingar, några uruguayaner och såklart duon Viviano och Di Vaio. Ändå klarar man av säsongen galant. Hade man något att spela för under slutet hade man klarat 50-poängsgränsen.
Årets mest underskattade: Palermo. Får oerhört mycket skit, men trots den backlinjen är man ju knappast mil ifrån Lazio (rent poängmässigt) som fått mycket ros den här säsongen. Lever på epitet "hellre en seger och en förlust än två oavgjorda".
Årets Mike Ashley (en galen ägare som gör mängder med felbeslut som ändå leder till att resultaten förbättras): Cellino (Cagliari). Sparka Bisoli för att ta in Donadoni? Gränsen genialitet-galning sattes på prov. Nu är det istället vi som står med ena pungkulan utanför byxan och undrar vad som hände.
Årets svensk exklusive Zlatan: Dumitru (Napoli). Här var det verkligen "Avdelning vad in i helvete?". Ekdahl lite för mycket alibilirare för min smak.