Bevis för att min gud, det flygande spaghettimonstret, existerar.

Ack ja syster, dessa förvillande perspektiv som har förlett många bort från den sanna pastafarianismen till dissiderande ..... och iblant rent av kätterska ..... sekter som t.ex. abrahamismen.

Kunskap1 kanske reverterar nån gång i framtiden.

Jag kanske är redan en pastafarian, vem vet? För övrigt tycker jag om pasta.

Låt dig vägledas av ditt inre andliga kompass magkänslan.

Ja, det ska jag göra. Tack för det.

Läste någonstans att en svensk man fick avslag på att bära durkslaget på körkortet pga att pastafarianismen inte var en etablerad religion? Är religionen "etablerad" idag? Om inte, vad krävs för att den ska klassas som det?

Förjävligt att inte samma regler gäller för alla religioner.

Tar mig friheten att citera mig själv från den andra pastafaritråden som dök upp härom veckan.

Bra inlägg!

Tråkigt dock att ingen orkat göra en ordentlig ansökan.

Precis som pastaplanten växar naturligt är det kanske bäst att låta pastafarianismen utvecklas organisk.

Magkänslan kan ingen nertysta.

Dock så ligger det ju rätt så mycket i linje med pastafarianismens grund att inte göra en ordentligt ansökan. Jag menar... Det verkar ju rätt så jobbigt så det är inte så konstigt att man är för lat för det och dessutom så är det säkerligen många som har tänkt göra det men dom har varit för fulla. Allt i enlighet med hur vår vördade FSM säkerligen skulle ha skött det själv.

På systertråden om körkortsfoton och pastasiler har jag kort kommenterat om DFSM essentiella natur, men sånt hör egentlig hemma på denna tråd, så jag vill här fördjupa mig lite i detta.

Som underlag hänvisar jag till det ..... i new-age kretsar ack så missförstådde ..... doubleslit-experimentet, som överlag i religions-sammanhang bäst eller kanske även uteslutande kan appliceras på DFSM.

Det borde numera vara allmänt känd för läsare av denna tråd, att DFSM har två existenformer, som beror på det betraktande perspektiv.

Och för att dra en (allegorisk) parallel till doubleslit-experimentet, då är DSFMs immanente form ... d.v.s. när han manifesteras på partikel-nivå .... inte så komplicerad. Det rör sig helt enkelt om pragmatisk partikel-interaktion inom det makrokosmiska perspektivet; enklare uttryckt direkt-upplevelsen i och med magkänslan.

Annorlunda är det om DFSM betraktas från alternativa icke-makrokosmiska perspektiv, som t.ex. metafysiken, som en abstraktion eller som en ännu okänd form av mikrokosmiska mekanismer.

Och mitt bud på ett svar om detta är, att när vi rör oss ut i dessa perspektiv, då är DFSMs existens mycket komplex ... sannoliken utanför gränsen för vad människan kan konceptualisera.

Ty här är hans existens beroende av det betraktande perspektiv och den bästa ... men något krångliga .... beskrivningen av honom blir att han är i superposition; potentiellt existerande.

Vad som avgör hur han existerar i denna potentiella form försvåras ytterligare av dikotomin mellan positivismens och relativismens olika världsbilder, men här vill jag endast ta upp den relativistiska version: "Saker" finns därför att andra "saker" finns.

Att detta vill jag härleda (tyvärr med några resonemangs-luckor), att det egentligen är osäkert om DSFM existerar metafysisk (m.m.) därför att manniskan betraktar honom, eller om människan finns därför att DFSM betraktar oss. Eller om det helt enkelt är en sorts yin-yang ömsesidig 'verklighet'.

Nu låtar ovanstående visserligen som rappakalja, men det är icke desto mindre sånt som mycket ofta presenteras på detta forum på fullt allvar från new-age eller abrahamist-apologetisk håll. Men som sagt endast korrekt applicerbart på DFSM, eftersom han är den enda guden som säkert kan tillskrivas en partikel-version genom den axiomatiska magkänslan.

.... shit.. han är potentiell, jag som troddde han var partiell, i och med att "han är både här och där" ... sedan : eh.. partikel-version men.. genom inte magkänslan, däremot med axiomatiska magkänslan, nu tror jag nästan DFSM gått och blivit snobb och snart kommer att hänga under Pastacité-molnets alla mörkt överhängande frågor..

Jag tycker DFSM blir mer och mer akademi-psykedelisk, vilket passar iaf bra till pasta med mustig tomat-vin-sås och bägare öl, tror också det ska till liten aperitif först : för att få ner vad Bogo skrev här, så det liksom bottnar.. i det andra såsiga... och naturligtvis kaffe med avec, efteråt... det är då man blir så där komplext mottaglig för storheten dfsm..


Känns ändå som att DFSM gått och blivit påklädd till snobbisen bland gudarna (ja de andra är ju iofs inga storheter), å andra sidan , vilken ursprungsgud kan beröra magnerverna så.. både här och där.. lol, man/jag ska bara smälta det. Och då, ska det nog lite gin eller whisky eller konjak eller rom till, att nå dfsm:s styrka, menar jag.

Bogo, detta du presenterade, var det en del av "exegetiken" ? eller vad det mer något apostoliskt förarbete eller vad ? det lät AVANCERAT, iaf om man inte fått i sig något starkare.