När människan skapar konstgjort liv...

En fråga som måste ha diskuterats här förut, men som jag inte hittar mycket om.

Den dag människan i ett laboratorium kan skapa liv ur dött material, med en början endast encelliga livsformer, men till slut även människor, kommer vi att ha bemästrat något som av många ses som en "gudomlig" egenskap.

Om vi sedan tar det ett steg längre och ponerar att människan en dag blir en "Typ 4+" civilisation, på det vis att vi lyckas ta vara på energin hos och kontrollera ödet av hela Universum, lär vi i princip vara odödliga, så länge inte vårat eget universum genom någon extern kraft kollapsar. Men då kan vi för diskussionens skull kanske också ponera att vi lyckas ta oss utanför gränserna till vårt universum och in i helt andra former av existens. När vi vet universums hemligheter kan vi kanske anta att vi en dag också vet hur man kan skapa ett helt nytt universum.

I dag är denna tanke ofattbar, men den går knappast att helt utesluta. Många seriösa forskare spekulerar ju åtminstone i att vi en dag (om vår art överlever) kommer vara en typ 3 civilisation och kontrollera vår galax.

Men nu till poängen: Om vi går så långt kan vi sägas vara närmast omnipotenta, åtminstone inom vårt eget universum. Det allra, allra mesta vi idag ber till högre makter om lär vara bagateller i det stadiet. Fast jag kan tänka mig att relationer människor emellan fortfarande kan orsaka problem

När vi i den meningen är allsmäktiga, vilken betydelse får Gud? Vilket förhållande får vi till denne? Hur står sig t ex Bibeln och Koran då?
Frågeställningen handlar egentligen om vad som är gudomligt och om människan någonsin kan bli (eller ersätta) vad vi kallar Gud.

Vi är redan där...
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/konstgjort-liv-skapar-oro_4751101.svd

Fast vi är ändå långt därifrån
Det experimentet handlade väl om att skapa konstgjort DNA och transplantera in det i en cell. Att skapa liv ur dött material är jäkligt mycket mer än att bara skapa DNA. Så har jag förstått det. Men det visar ju iaf på att vi inom en inte alltför avlägsen framtid kan vara där. Och det är då min fråga börjar bli riktigt relevant

Jag tror iofs att oavsett hur tekniskt utvecklad människan än kommer att bli så kommer religionen att anpassa sig.

"Gud" blir helt enkelt än mer abstrakt.

Som vår gamle vän Nietzsche sade för hundra år sedan:

[...] he be came ever thinner and paler--became the "ideal," became "pure spirit," became "the absolute," became "the thing-in-itself." . . . The collapse of a god: he became a "thing-in-itself."

- The Antichrist

Människan kan inte skapa liv utan av redan existerande liv!

Okej, men kommer vi alltid att kunna rationalisera innehållet i dagens religiösa texter? När vi kommer till den punkt där vi står över "naturens vrede", och vi själva (och möjligtvis andra högutvecklade livsformer) är det enda hotet mot vår överlevnad. Hur kommer Gud se ut då? Och hur abstrakt kan denne Gud bli utan att ogiltigförklara allt det dagens religiösa tror på?

Du menar att vi inte kan skapa liv utan att själva vara vid liv eller vad!? Det känns inte alls relevant.
Jag fattar ju att vi idag inte kan skapa konstgjort liv, men i framtiden finns alla möjligheter i världen för oss att göra det. Och då har vi gjort en egen skapelseprocess.

"Gud" kan alltid tolkas som den osynlige arkitekten. Även idag frodas absurda idéer som att "gud" ligger bakom evolutionen t.ex.

En "gud" som verkar indirekt (oavsett hur långsökt) och som därmed blir en ren abstraktion.

De religiösa kommer alltid att finna en väg då det handlar om narcissism och reell makt, två betydande mänskliga drivkrafter.

Kanske är det så att Gud alltid kan tas upp hur teknologiskt avancerade vi än är, men när vi når en viss punkt, hur relevant och nödvändigt blir det att tro på och ge sig hän Gud då?

Jag vågar påstå att redan idag är andelen religiösa i de flesta länder mindre än för 100 (eller 50) år sedan. Det kan såklart diskuteras hur mycket teknologiska framsteg har att göra med detta, men ändå.

När vi då en dag kanske kontrollerar universum så till den grad att vi kan skapa ett eget solsystem, plantera liv på en av planeterna och övervaka evolutionsprocessen, hur många kommer att revidera sin tro då?

När vi kan förutsäga och avvärja vulkanutbrott, jordbävningar, meteorer, och kanske t o m undvika supernovor och svarta hål, hur många fler kommer förlora sin tro?

När vi kan förlänga våra liv till det närmast oändliga och kanske t o m skaffa en egen planet att forma till vårt paradis, hur relevant är Gud då?

Vi kommer hur avancerade vi än blir bli väldigt ensamma, i och med universums allt snabbare expansion kommer mindre och mindre finnas inom vår kosmiska horisont. Universum om 20 mijarder år kommer vara en väldigt tråkig plats.

Men om vi har kommit underfund med alla universums lagar och in i minsta detalj förstår hur det fungerar? Om vi då kan manipulera Universum och reglera den mörka energin så att universum når den täthet vi vill ha? Eller om vi på en millisekund kan teleportera oss till våra vänner när vi behöver närhet?

Är det kanske det faktum att en förklaring (och kanske också syfte) med våra liv antagligen ännu kommer saknas som gör att religionen har en chans att överleva och betyda något även i det stadiet av mänsklig civilisation?

Eller är det enkelt att avfärda den möjligheten och säga att det inte går att kontrollera universum för att det endast är Guds uppgift?

Gud? Vad har han med Universum att göra? Enligt de som tror på han existerar han ju utanför tid och rum.