När människan skapar konstgjort liv...

Jag försöker bara finna förklaringar till hur religionen skulle kunna tänkas leva kvar allt eftersom vi finner svar och får mer, och till sist kanske total, kontroll över universum.

Var han existerar är väl inte det viktiga? Frågan som borde ställas är var han opererar?

Eller är det så att de som tror på Gud menar att han endast är Skaparen men inte ingriper i universum?
Att han inte har någon makt över oss? Vad är då poängen med att ägna en del av sitt liv åt Gud?

Eller menar de att alla våra handlingar går genom Gud, så att vi, hur mycket kontroll och makt vi än verkar ha, står under Gud?
Trots att vi kanske kommer genomföra vad som i dag betraktas som gudomliga handlingar?

Jag är ateist, söker någon logisk förklaring att folk fortfarande tror på denna "skapare"?

En sak med denna skapare är ju att han verkar vara jävligt usel på att skapa. Denna otroliga stora tomhet. Är ju vansinnigt stort, och vi har ingen aning om hur stort universum är utanför vår kosmiska horisont.

Att sedan det som de troende kallar kronan i skapelsen, alltså vi, har han skapat en planet i detta super stora universum, där 70% är hav, och av resterande 30% landmassa är stora delar totalt obeboeliga för oss? Snacka om att han är kass på att skapa.

Då kommer du dö ovetande om det verkliga livet, en viss förskräcklig vänta på den död, i det du vet att den är det absoluta slutet för dig.
Sarkastiska svar undanbeds.

Jag håller med om att det finns många logiska brister med den Gud t ex många kristna tror på. Men det här behöver inte förvandlas till en renodlad diskussion om dagens ateism/teism.

Frågan handlar egentligen om anledningar till Gudstron och om vi inte allt mer närmar oss en utrotning av dagens Gud allt eftersom vi nystar upp fler och fler av universums hemligheter.

Om vi i framtiden lyckas eliminera det som i dag förklaras som "Guds Vilja" t ex naturkatastrofer, sjukdomar, eller t o m i det närmaste förhindrar döden och styr universums utveckling. Var finns då behovet av att be till några högre makter? Var finns då utrymme för Gud att agera, när det verkar som att vi själva klarar av allt inom vårt universums gränser? Och vad händer när vi teoretiskt sett når utanför vårt universum, till eventuella "multiversum", med helt andra fysikaliska lagar? Hur många skulle då känna ett behov av att ägna en del av sitt liv åt den Gud vi känner i dag?

Det kanske må finnas ett behov av att benämna någon slags skapare av Universum som Gud, men då är denne alltså total passiviserad och maktlös? Och helt meningslös? Det låter inte som den Gud de flesta tror på idag.

Jag tror att religionen sakta kommer att dö ut på det här viset, men vill helt enkelt se om någon tror att utvecklingen kommer gå åt annat håll.

Jag tror att den falska religionen kommer att kläs av naken.

All religion är väl falsk Flexbärt även om du som Jv anser att just din sekt inte är falsk religion! Vad är skillnaden tycker du??

Väntar inte på min död, lever livet i stället. Du kommer bli maskföda också. Varken du tror eller inte tror!

Ja anser ingenting utan låter framtiden visa.
Jag gör mitt val och du ditt.

*Klassiskt men ifrågasatt*

Stanley Millers experiment år 1953 anförs ofta som bevis för att livet kan ha av sig självt i en avlägsen forntid. Värdet av Millers förklaring grundar sig emellertid på antagandet av jordens ursprungliga atmosfär var "reducerande". Det betyder att den innehöll endast obetydliga mängder fritt (kemiskt obundet) syre.

Varför var detta nödvändigt?
I boken The Mystery of Life's Origin: Reassessing Curent Theories sägs det att om stora mängder fritt syre varit närvarande, skulle de snabbt ha förstörts". Hur välgrundat var Millers antagande om den så kallade primitiva atmosfären?
I en erkänd tidskrift skrev Miller två år efter sitt experiment: "Dessa uppfattningar är naturligtvis spekulationer, eftersom vi inte vet om jorden har en reducerande atmosfär när den bildades...
Man har hittills inte funnit något direkt bevis på det." Fann man något bevis längre fram? Omkring 25 år senare skrev den vetenskaplige skribenten Robert C. Cowen: "Forskarna måste ompröva en del av sina antaganden...
Knappast några bevis har framkommit som stöder omfattningen att atmosfären var väterik och starkt reducerande. Vissa bevis för tyder tvärtom på motsatsen". - Technologi Review, april 1981.

Har man funnit något bevis sedan dess?
År 1991 skrev John Horgan i Scientific American: "under de senaste tio åren eller så har man börjat tvivla på Ureys och Millers antaganden när det gäller atmosfären. Laboratoriereexperiment datarekonstruktioner atomsfären, ... tyder på att den ultravioletta strålningen från solen, vilken nu blockeras av ozonlagret i atmosfären, skulle ha förstört vätebaserade molekyler i atmosfären....
En sådan atmosfär (koldioxid och kväve) skulle inte ha främjat aminosyrasyntesen och andra förstadier till livet".
Varför vidhåller då många fortfarande att jordens tidiga atmosfär var reducerande, att den innehöll endast små mängder syre? I boken molecular Evolution and the Origin of Life svarar Sidney w. Fox och Klaus Dose: Atmosfären måste ha saknat syre därför att "laboratorieexperiment visar att en kemisk evolution... i hög grad skulle ha hämmats av syre" och därför att sådana föreningar som aminosyror "inte är stabila i närvaro av syre under geologiska tidsperioder".

Är inte detta ett cirkelbevis?
Den tidiga atmosfären var reducerande, sägs det , därför att livet annars inte skulle ha kunnat uppkomma av sig självt.
Men man har själva verket inget bevis för att den var reducerande.
En annan talande detalj kan nämnas: Om gasladdningen föreställer atmosfären, den elektriska urladdningen är en imitation av blixten och det kokande vattnet motsvarar havet, vad eller vem representerar då forskaren som arrenderar och utför experimentet?
(Syre är mycket reaktivt. Det förenar sig till exempel med järn och bildar rost eller med väte och bildar vatten.
Om det fanns mycket fritt syre i atmosfären när aminosyrorna sattes samman, skulle snabbt ha förenat sig med de organiska molekylerna och brutit ner dem så snart de bildats.)

Är vi verkligen det?

Anledningen till att man tar en "färdig" cell är för att det inte är värt mödan att skapa en konstgjord cell oxå. Poängen med det hela är det konstgjorda DNA:t.

1953?? Och du tror inte att forskningen kommit en bit sedan dess? Om du läser artikeln så kommer du fram till just kärnpunkten i vad vetenskap är, att ifrågasätta och försöka driva forskningen framåt med nya rön, inte som du anse att alla svar finns i en sagobok skriven av några gamla gubbar för länge sedan! Och ja man vet numera mycket mer om vilka betingelser som krävs för att liv ska uppstå!

Visa mig någon anna som kunnat skapa liv utan redan existerande liv.

Nej, enligt Bibeln kan vi inte bli gudar. Det var nämligen just den synden som gjorde att Gud bannade oss från Paradiset. Adam och Eva trodde att om de åt från kunskapens frukt att de skulle bli som gudar.

De som har kunskap om evolutionen brukar tro att de utvecklas hela tiden och blir bättre och bättre, och en dag kommer de bli gudar. Men det är bara en lögn från Satan (djävulen).

Det är inte bara evolutionisterna och ateisterna som tror på den här lögnen, men även mormonerna, hinduerna, vissa katoliker osv.. tror att de kan bli gudar.

Faktumet är att vi kan aldrig bli någonting som ens liknar Gud. Vi är bara en miljarddels tusendels kvadriljonsdel av den här galaxen. Vi är en väldigt liten del av den här universumet, och universumet är oändligt litet jämfört med Gud.