Är jag en narcissist?

Det kan säkert hända att en narcissist känner igen sig i kriterierna, men de skulle aldrig själva tänka "kanske är det här jag?". En narcissist ser inte sina egna problem, utan skyller dem på andra. En narcissist gör aldrig fel, andra gör det.
Förstår du hur jag menar?

Jag menar ju självklart detta som något positivt mot dig.

Alltså, jag har också Borderline - och jag känner igen mig i det du känner igen dig i.

Jag tror inte du är en narcissist. Ta till dig av diagnosen du har fått satt, och försöka arbeta bort den. Du kommer aldrig att kunna bli frisk om du inte kan ta lärdom av dina problem.

Du är ung och osäker. Det är knappast någon diagnos.

Det som leda dig framåt är så klart att ta mera ansvar för omgivningen, din personlighet och ditt beteende. LYCKA TILL!!

Du har social fobi, borderline OCH narcissism? Nää.. låter nästan som hypokondriskt beteende, alternativt du har dåligt självförtroende och dito sociala skills, känner dig missförstådd och identifierar dig gärna med personlighetsstörningar för att rationalisera detta. Jag kan ju förstås ha fel, men jag tycker bara att det känns som att varannan jävel har borderline och lider av schizofreni eller är psykopat.. Är det verkligen så att psykisk ohälsa är så vanligt idag eller är varje svensk en låtsashypokondriker med en läkarbok? Är det "coolt" med en diagnos? Tycker att det är väldigt många som bedrar sig själva och känner sig speciella när de knaprar piller för nån jävla diagnos man har valt för att den är häftig eller annorlunda.. känns som att detta fenomen går parallellt med föräldrar som döper sina barn till Tiger eller Destiny, dvs något som har vuxit fram ur en ny generation av svennsons.

Borderline är en narcissistisk personlighetsstörning och alla med borderline är till högre eller lägre grad mer narcissistiska än genomsnittsmänniskan.

TS, dina symtom verkar falla inom ramen för borderline, som flera i tråden redan sagt.

Jag har själv borderline och är exakt som du. Var extremt narcissistisk förr och då hade jag ingen som helst "sjukdomsinsikt". Det var först efteråt, när narcissismen hade "minskat", som jag insåg hur jag verkligen hade betett mig.

Jag upplever att narcissismen, precis som allt annat inom borderline, förändras över tid. Just nu skulle jag kunna döda en människa utan dåligt samvete. Men det låter kanske mer psykopatiskt än narcissistiskt, hehe

Det är svårt att ta mer ansvar för sig själv och människor omkring en när man känslomässigt inte bryr sig ett skit om hur man beter sig. Jag själv har under lång tid försökt att bli en bättre människa, men det går faktiskt inte, för jag bryr mig inte om andra människor. Tänk dig att du avskyr att spela fotboll och ändå ska du varje dag öva dig på att bli bättre på det. Inte så lätt, eller hur?

(Ursäkta två poster i rad - missade att citera!)

Det kanske inte är så att vi mår så himla mycket sämre idag. Däremot är kravet på att vara normal större, och så fort man avviker ställer det till med problem därför att man får svårare att klara sig i skolan, arbetslivet och det sociala livet. Det i sin tur gör att man mår dåligt, blir inskriven på psyket och får diagnos "onormal".

(Hur gör man för att sätta samman tre inlägg? )

Låter mer som helt vanlig dålig självkänsla plus depression.

Fyfan. Jag tror att jag är narcissist. Iallafall till en viss grad. Vet inte om jag håller med om allt. Men visst, är man narcissist är det väl det man tänker. Att man inte har problem som man faktiskt har. Har läst mycket på internet om detta nu i några dagar. Scrollat forumen.

Orkar inte lista. Blir för mycket att skriva. Men: Allt är andras fel. Skyller ifrån mig. Förstår rent kognitivt att jag skyller ifrån mig. Men känner ändå att det är andras fel faktiskt. Tänker att allt är meningslöst om jag måste jobba på samhall och bo på LSS. Vill hellre dö än att leva det livet. När jag insåg för ett tag sen att jag inte kommer klara av att gå på universitet. Så känner jag mig helt värdelös. Är väldigt ytlig människa. Kontrollbehov över mitt liv. Svart/vitt och extremt tänkande, tror jag också faller in. Däremot är jag inte perfektionist. Hade en elak psykolog som trakasserade mig och ljög om att jag var perfektionist. Hon projicerade på mig. Ljög och hittade på saker om mig. Jag är INTE en perfektionist. Ska ni ha jävligt klart för er.

Iallafall, nu ska ni få höra en rolig historia från mig. En gång så träffade jag en kvinna en gång som jag tror hade nån grov form av narcissism. Skyllde ifrån sig hela tiden. När hon kritiserades för att hon aldrig dök upp, då var det ju för att personerna var för värdelösa för att få tillgång till hennes tid. Så resonerade hon. Ville påstå att hon kunde läsa böcker i huvudet. Ta bilder och spara böckerna så hon kunde läsa senare. Att hon föreläste för företagare, politiker, osv. Tror det var en överdrift, om inte helt lögn. Men det kanske är för att jag är narcissist som jag utgår från att hon överdrev. Vem vet. Haha. Det var den roliga historien, iallafall. Ha det gott. Puss och kram.