Citat:
Ursprungligen postat av
humanlife
Men lögner genomskådas till slut, karma kan drabba sionister lika väl som andra. Som man bäddar får man ligga. Israels fiender blir allt fler.

Det är väldigt roligt!
Så är det, men roligt är det ju inte. Megakonflikter som denna kan få pyskunka och försvinna gradvis men detta är nog inte en sån konflikt. Det finns för stor obalans för en lugn upplösning.
Leker vi med tanken att Israel drog sig tillbaka på en eftermiddag och försökte ångra sig, blir det ändå inte lugnt. Även om vi trollade fram en tvåstatslösning idag, skulle de underliggande spänningarna alltid göra sig påminda på otäcka sätt.
Ska båda sidor plötsligt glömma sina dödsoffer? Ska man glömma ärvt ont blod? Hur ska man plötsligt bli icke-paranoid och lita på grannen? Hur ska båda sidor mentalt förändras, bli friska?
Grundpremissen har egentligen inte förändrats på 70 år. Israels grannar ville inte ha FN:s och Västs lösning efter 2.a världskriget men det sket man i. Med väntat resultat. Hur lagar man en region med en sådan grund? Finns det en fredslösning överhuvudtaget?
Det är ju inte gamla brott man ska glömma heller, om man vil gå vidare. Hur många generationer tar det att laga sju decenniers skador?
Den här konflikten är så infekterad att jag inte vet om jag ska skratta eller gråta.
Israel har ju inte betett sig som en värdig vinnare heller. Tvärtom, tvärtom.. Behandlingen av obeväpnade palestinier framstår som sadistiskt. Jag kan inte komma ifrån tanken att israelerna agerar ut sitt trauma. Och är det konstigt?
Israel bildades 3 år (!) efter 2:a världskriget, när judarna inte var i närheten av någon traumabearbetning. Det är en absurd situation. Israelerna har inte gjort upp med sin historia och beter sig som en supermakt, ett USA i miniatyr.. det är ett makabert skådespel.
Israel är så långt ifrån en supermakt man kan komma.
Jag utesluter inte att Israel upphör att existera, men hur kan jag inte gissa.