Jag måste bli sjukt full varje gång.

Precis som rubriken lyder; måste jag bli otroligt full varje gång jag är på fest, och det spelar egentligen inte om det är en middagsbjudning eller röjfest med arbetskamraterna.

Närmar mig 30 i stormande steg och anser att dessa tider borde vara förbi sedan länge, men faktum kvarstår att jag har agerat på detta vis sedan jag började dricka ett halvår innan jag fyllde 16.

Jag dricker dock "endast" 4 till 5 gånger / månad, vilket enligt mig inte visar tendens på alkoholism gällande antalet tillfällen. Har haft ganska skakig barndom med skilsmässa, misshandel etc, men gick ur med bra betyg, har utbildning och fast jobb.

Då kommer jag till min fråga: Är jag alkoholist eller bottnar sig detta i min barndom och kan lösas med hjälp från psykolog /motsvarande?


Mvh

Jag kan inte svara på hurvida du är alkoholist eller inte. Men vad jag däremot kan säga är att jag, liksom många andra tycker att det är jäävligt jobbigt med personer som alltid blir så packade att dom inte har nog som helst uppfattning längre. Beter sig som svin i största allmänhet. Nu vet jag inte om du är en sådan person eller inte, men det är den bilden jag får när du skriver "sjukt full varje gång". Har du hört med dina vänner som du umgås med om vad dom tycker?

Vissa kallar ju detta en form av binge-alkoholism. Jag själv skulle inte säga att det nödvändigtvis är så destruktivt eller beroende på någon annan nivå än den psykologiska. Dock är det inte det som är viktigt. Känner du att du inte kan ha kul på fest utan att dricka? Tror du att det på något sätt är en nödvändighet att ventilera på det sättet? Förlitar du dig på något sätt på det tillståndet, t.ex. för att kunna ragga eller för att säga saker som du har på hjärtat till dina goda vänner?

Jag själv har lite samma problem. Jag känner ofta att jag inte märker när jag blir packad utan tänker i stort sett alltid att jag kan bli fullare utan att det är ett problem, sen så vaknar jag dagen efter, tror att det har varit hyfsat lugnt, och polarna säger saker som "fan vad packad du var igår!" och bl.a. bl.a.

Känner du att det är ett problem för din omgivning, eller ditt egna inre liv, så bör du så klart se till att lugna ner dig. Så fort ett beteende, vilket som, påverkar ens sociala liv till en stor utsträckning så bör man ifrågasätta det.


Prova folkisar.

En psykolog kan säkerligen hjälpa till att reda ut exakt varför du känner ett sådant behov av att supa dig dyngrak.

Annars så kan du ju ställa dig frågan själv, och kontemplera lite djupare och mer analytiskt över den.
Andra frågor du kan ställa dig är om det t. ex. finns tydliga omständigheter kring tiden för början av ditt drickande (eller ännu tidigare) som kan ha varit en "trigger".
Det klassiska psykologiska svaret är ju att alkoholen är ett sätt att skjuta problem under mattan och fly undan dem.
Med tanke på vad du har berättat om stökig barndom så kan det ju faktiskt vara så i ditt fall.

Personligen tycker jag att det ligger på gränsen till alkoholism att supa sig redlöst berusad 4-5 gånger i månaden.
Alkoholism kan ju delas in i olika kategorier - i allt från vardagsalkoholism till periodare osv.
Men min ståndpunkt grundar sig nog i att jag har ett ganska starkt avståndstagande (dock ej helnykteristiskt) till alkohol rent generellt.

Och till sist:
Oavsett om du rent tekniskt kan klassas som alkoholist eller inte, så finns svaret någonstans hos dig själv, och det är bara du själv som kan hitta det.

Jag är precis likadan. Så fort det serveras alkohol känner jag att jag måste bli full. Sitter jag och min sambo och delar en flaska vin måste jag ha mer. Det räcker lixom inte. Jag måste bli full. Är jag på middag med släkten blir jag alltid aspackad, är jag på fest blir jag alltid fullast på stället. När jag träffade min sambos föräldrar första gången serverades det vin och jag blev hur full som helst. Det finns lixom inget stopp. Får alltid skämmas dagen efter men jag lär mig aldrig.

Man kan fråga sig om drickandet hänger ihop med sällskapet. Men om inte, vad händer om du inte dricker? Det kan ge ledtråd om 'varför'.

30 år och dricka sig full 4 - 5 ggr per månad är för ofta.

Jag har också den dåliga ovanan att dricka mig full när jag dricker. Men jag gör det bara en gång per månad vilket JAG personligen tycker är lite för ofta Är också 30 bast och resonerar som dig att den här tiden ska egentligen vara förbi.

Mina jämnåriga vänner dricker sig visserligen också fulla (Svensk ovana kanske?) men de dricker bara två - tre gånger om året.

Jag kan säga att när jag var hos läkaren nyligen och uppgav att jag drack minst 6 starköl en gång per månad fick han nästan spader och tyckte det var allvarligt. Bara en liten hint sådär.

Du dricker mycket ja.
Alkoholist kanske men kanske inte men det är inte bra för hälsan iaf. Om du inte är alkis ligger du säkert i riskzonen.

Jag tycker det är värt att du går och pratar med någon om din barndom eftersom du själv tar upp det i sammanhanget, då låter det faktiskt som du behöver prata om det.

Pröva vara nykter en månad också tycker jag.

Låter som mig. Får Du problem utav drickandet, men fortsätter ändå?
Om, ja: Du har ett problematiskt drickande. Alkoholism.

Mitt drickande är pga ångest. Social fobi. Första starkölen jag snodde från morsan var vid 16 års ålder. Den dödade ångesten mycket bra. Så att jag kunde somna. Jag hade ironiskt nog ångest pga att farsan var på fest och han blev riktigt otäck utav alkohol. Den gången hände inget.

Om du inte kan kontrollera ditt alkoholintag har du problem med spriten.

Att inte kunna sluta dricka när man väl har börjat är ett mycket tydligt tecken på att du borde ta dig en funderare över ditt förhållande till alkohol.

Jag tycker det värsta som finns är att gå på fest med en massa människor som dricker som jävla primadonnor, dvs de dricker inte för att bli fulla och ha roligt utan smuttar bara på lite vin för att det är "gott" eller för att det är en social dryck, eller på fester med människor som ska visa att de kan dricka mycket utan att ens bli salongsberusade.

Jag anser att dricker man alkohol så är det för att bli full och ha kul. Vin- och drinkminglandet kan de fisförnäma ha för sig själva.

När jag väl börjar dricka så måste jag "fullfölja upgiften". dvs bli asfull. Jag kan mycket väl tänka mig att jag behöver ventilera mig, både när det kommer till min barndom och mitt yrke som ibland kan vara krävande; sitter inte på kontor direkt.. Problem och reflektioner kring relationer är inte direkt något vi diskuterar på jobbet, så därför vänderjag mig hit, och är väldigt tacksam för era svar! Men å andra sidan har jag hela mitt liv gjort val som genererat i den människa jag är idag. Jag har delvis på något sätt fått för mig att det endast är mesar och svaga människor som söker sig till psykolog. Den uppfattningen får jag nog ändra.


Jag ska på fest idag, och därefter är det midsommar. Ska försöka jobba bort hela sommaren och ta semester i höst, men eftersom jag jobbar ett x antal timmar, måste jag också vara ledig, och då super man gärna till...

Nu blev det väldigt diffust skrivet, men jag vaknade för 5 min sen!

När det är fest på jobbet så ingår vi i det hela udner samma förutsättningar, dvs alla ska ha rugbymatcher i huvudet dagen efter.

Gällande mina "andra" vänner så visst, de kan tycka att jag blir en aning störig,men samtidigt väldigt underhållande och kan få fart på en tråkig fest. Notera att jag inte går runt och ramlar och tar sönder föremål när jag blir berusad utan blir väldigt snäll och allmänt positivt inställd; något jag även borde vara lite oftare i nyktert tillstånd.

Så jag har ju konstaterat att jag i mitt undermedvetna söker efter detta "euforiska" tillstånd jag hittils "endast" upplevt i onyktert tillstånd.