Vikten av att utgå från sitt modersmål vid språkinlärning?

Har nyligen ställt mig frågan om hur viktigt det är att utgå från sitt modersmål då man ska studera in ett tredje språk. Kan vara fjärde, femte, sjätte osv också, det viktiga för frågeställningen är att man har ett språk utöver modersmålet att tillgodose sig instruktioner på. När man lär sig ett nytt språk genom att studera det (till skillnad från att flytta till en främmande land där ingen talar ditt modersmål och du måste lära dig det nya språket enbart genom "efterapning" precis som lärde dig ditt modersmål) så utgår man ju ifrån ett språk man redan kan. Frågan är då hur stor roll det spelar ifall man inte utgår från sitt modersmål utan man använder sig av instruktioner på sitt andraspråk när man ska lära sig sitt tredjespråk tex? Vilka effekter får detta? Tar det bara längre tid att lära sig det nya språket?

Frågan har dykt upp lite i samband med att jag sett att folk här på forumet ofta förespråkar språkprogram som Tell Me More och Rosetta Stone vid språkinlärning. Så som jag har förstått det så är "utgångspråket" i dessa program alltid engelska men jag har aldrig använt dem så jag vet inte om det stämmer. Eftersom jag då inte heller vet hur inlärningen i programmen är uppbyggd så vet jag inte heller hur mycket det påverkar men i vilket fall så kvarstår grundfrågan. Så va tror ni?

Några anteckningar snarare än direkta svar på frågorna:

1. Det språk, eller de två språk, man lär sig i hemmet före 5-års-åldern, de sätter sig djupare än man nånsin kan lära sig ett tredje språk efter 12-års-åldern. Så, om man flyttar till Argentina i 20-års-åldern kommer man inte att lära sig spanska »precis som« modersmålet/modersmålen. (Om det inte talades spanska i hemmet.)

2. För att lära sig ett eller två romanska språk hyggligt kan engelskan fungera bra som förmedlare. Ordförrådet i engelskan är impregnerat med latinska stammar och ord. Jag hade under 6 månader en lärare i portugisiska och han kunde bara engelska för meta-diskussionen. Det fungerade bra.

3a. För att lära sig något annat germanskt språk än engelska, verkar inte engelskan idealisk som meta-språk. Ju bättre insyn man har i äldre svenska, desto lättare kan man ta till sig kursmaterial i tyska, nederländska, danska eller norska med språket själv som meta-språk. Tillgången på svenskspråkiga kurser i dessa språken torde också vara rätt bra. För mig känns det som en väldig omväg att diskutera tyska språket med engelska ord.

3b. Kanske har jag nämnt när jag bjöd en tysk på lax efter arbetet. Vi förde en konversation på engelska om "salmon" ända tills vi fann att svensk lax och tysk "lachs" uttalas precis lika.

Det beror nog på hur bra du behärskar ditt andra eller tredje språk. Det säger sig självt att man har lättast att förstå instruktioner på sitt modersmål. Däremot är det viktigt att inte fästa sig för mycket vid just detta förstaspråk. Det är ganska vanligt att man direktöversätter från sitt modersmål till ett andra eller tredje målspråk, dvs. att man är låst vid sitt ursprungsspråks form. Därför måste man försöka frigöra sig från modersmålet för att inte gå via det in i målspråket utan direkt in i det. Av den anledningen tror jag att det kan vara bra att ha tillgång till instruktioner på flera språk, alltså ett slags generellt metaspråk som inte är bundet till just modersmålets form och struktur.

Man får inte glömma att samma latinska ord i engelskan och t.ex. franskan inte alltid har samma betydelse, exempelvis verbet demand/demander.

Jadå, och någon gång faller EU-kansliernas tolkar och översättare i fällor av det slaget (inte samma slags slag som det vid Hastings men ändå kopplat!).

Det går säkert att hitta exempel på latinska ord som fått olika laddning i alla tre språken: franska, engelska och svenska. På en annan tråd diskuterade vi privilegium. Jag har en känsla av att franska "privilege" har en nyans av förhandsrätt som vi har släppt i svenskan. I engelskan finns en nyans som avser immunitet mot utmätning etc.

Men i stort sett har man nytta av att genomskåda dessa samband. Det finns väl ingen som avstår från danska och norska för att de har en underlig uppfattning om vad som är roligt.

Efter att timmen för tillägg gått ut, kommer jag på ett latin-baserat ord som tydligen kan ha rätt olika laddning i olika språk: svenska »sensibilitet«.

Till och med NE och NEO (DVD-upplaga 2000) har olika tonvikt, NE på fysiologi medan NEO (nu SvO) berör den emotionella aspekten och den fysiologiska parallellt. Engelskan har både "sensibility" / "sensitivity". Vi har visserligen »sensitivitet« i svenskan också för mätbar känslighet. Franskan tycks gå på SvO-spåret med "sensibilité" i bred betydelse. Som alternativ har franskan "émotivité" / "susceptibilité".

Det vore nästan bättre att gå via latinet direkt för att få grepp om "grundbetydelsen" (vilket på sätt och vis är meningslöst eftersom den ofta inte längre är aktuell). Vi borde återinföra latinet som europeiskt metaspråk.

Rosetta Stone har inget utgångsspråk. Det börjar med att man får se en bilder på vanliga substantiv som pojke, flicka, hund och bord. Sen hör eller läser man orden på det frammande språket och får gissa sig fram till vilken bild som hör till ordet. Sen forstsätter det med bildserier där substantiven man lärt sig kopplas ihop med andra ord typ: "hunden springer", "pojke under bord". För varje bildserie blir meningarna allt mer grammatikaliskt komplicerade och man måste ha ett större och större ordförråd för att kunna gissa rätt.

Språkkurser där man uteslutande talar det nya språket tar man sig oftast igenom med hjälp av illustrationer, vilka alltså är universella. Att däremot lära sig ett språk med instruktioner på ett annat språk man inte behärskar fullt ut är jävligt knepigt. Inte att rekommendera. Det är mycket som försvinner när man går igenom en ordbok, då kan du tänka dig hur det är att gå igenom två ordböcker...

Alltid bättre att utgå ifrån sitt modersmål när man ska lära sig ett nytt språk.
Har det nya språket man vill lära sig många likheter med andra språk som man pratar så hittar man dom endå.

/ Min åsikt

Varför latin? Är det inte bättre med urinoeuropeiska så vi lär oss från grunden?

Tyvärr har man inte lyckats rekonstruera urindoeuropeiska fullt ut

Vora smaskigt, dock har det latinska språket dominerat Europa under dom senaste 2000 åren.
Det finns otroligt mycket litteratur skrivet på latin och så sent som får 200-300år sedan som användes fortfarande språket bland Europas bildade inom vetenskap, medecin osv.

Finns ju fortfarande en massa som pratar/skriver latin mer eller mindre flytande även om det knappast pratas till vardags.

Latinska wikipedia Vicipaeda Latina har en del smaskiga artiklar för den som vill mysläsa latin lite.