Att leva utan pappa.

Jag har många gånger försökt nå honom, ringt skrivit brev till och med rest till han.
Den gången bjöd han på en macka. Han säger att han ska höra av sig, och lovar att dyka
upp men min telefon förblir tyst under alla år.
Nu har han fått cancer av rökning och den har spridit sig till hans ryggrad, så finns ingen räddning. Va genom hans syster jag fick veta detta.

& ja, jag har nu märkt hur jag begär av alla män i min omgivning sedan ja började dejta att dom skall va min pappa (!) undermedvetet, medvetet...mitt hjärta & hjärna är mina största fiende!

Om man inte kan få tillgång till psykisk vård, och inte har pengar att finansiera en, hur kan man lura sig själv till räddning?

Jag lider verkligen med dig, jag träffar min far ca var tredje månad, det gör också jävligt ont att man vet att han vet att du är där, men han skiter totalt i dig och vad du fan än hittar på.

Lider med dig och känner igen mig.

Cancer i ryggraden..!? Ser inte bra ut och han har väl fullt upp med det kan jag tänka mej.
Inga bra odds.

Känner samma! Både dåliga saker och bra, spelar ingen roll vad man gör. Är som en hård valnöt i hjärtat, skaver jämt och får en att alltid söka efter det som inte finns

Nä, går inte att få bort har ja läst på nätet. Så är ja hans enda barn, är livrädd för att få hem ett papper som kallar mig till bodelning eller att ha hand om hans begravning...

Bodelning?
Är han inte gift eller har andra barn så blir du hans enda arvinge. Dock står du som barn närmare än hans föräldrar såsom anhörig och får hela dödsboet.
Även om han har en sambo om inget är skrivet mellan dem. Du får hans andel deras gemensamma hushåll utöver det som han själv äger i eget namn.

Du bör nog ta kontakt med din far..En dag är det försent och sen får du undra resten av livet.
Fråga honom om din mor och du kan få höra en annan version...

1+

Du vet att det är en väldigt stor chans att din pappa inte gjort något fel alls utan att det är din mor som ljugit och baktalat honom konstant, sammtidigt som han verkligen vill vara med dig men det är hon som har lyckats hålla honom borta?

ps. dessa ovanstående fakta gäller INTE om din farsa är en neger, utan är baserade på en vit förälder.

Exakt. Sedan kan en mening som "du är inte far till barnet" från moderns sida få den varmaste faderskärlek att svalna ett antal grader. Särskilt om det finns andra omständigheter som gör att misstanken funnits där tidigare. Sedan ska man komma ihåg att det innan DNA-teknikens genombrott var nästan omöjligt att i domstol bevisa att man var eller inte var far till ett barn. Jag tror man använde blodgrupper för att utesluta potentiella fäder tidigare. Hade man skrivit på faderskapsgodkännandet så gick det inte att ta sig ur det hela om inte någon annan möjlig faderskandidat trädde fram. Så situationen för fadern kan ha varit långt mer komplicerad än att han bara "stack" när TS var tre år gammal.

Ofta? vet inte om någon relation då så är/var fallet.

Och ur egen erfarenhet avsade min mor kontakten med min far. För att skydda mig.

Mamman bröt kontakten med din far för ditt eget bästa.Det är ju hennes partsinlaga Vad skulle annars skälet vara?

Troligtvis finns det fler versioner av en händelse. Tror du inte det själv?
Det du berättar är ju exakt det jag beskriver.

Av de pappor som självmant ger upp kontakten med sina barn uppger nästan samtliga att de gör det därför att de inte klarar av att vara en förälder på mammans villkor. Det är alltid mammans agerande som utgör normen för hur en "bra" förälder ska vara och då har pappan inte en chans.

http://www.metro.se/se/article/2008/02/07/11/2938-57/index.xml

http://www.expressen.se/debatt/1.1328942/mammorna-och-samhallet-sviker-barnen


**

Säkert att du behöver lura dig till det? Ring närmsta vårdcentral och säg att du behöver tala med någon, kostar 50kr/besöket... Bara så du inte tror att de kostar multum och missar den pga finansiella orsaker.