2004-04-18, 13:59
#1
Kanske minns någon att jag för ett tag sedan gjorde lite förfrågningar i detta forum angående baby woodrose. Det tog dock en tid innan det rätta tillfället för experimentet kom, men igår var det dags.
Vid fyratiden krossaede jag fröna med en hammare, varefter de fick ligga i ett glas öl någon halvtimme. Jag drack ölen och tuggade på fröbitarna. Efter det var det förfest. Denna tog någon timme, och när den var slut kände jag fortfarande ingenting. Värsta skräpet det här, trodde väl att det bara var fejk. Nåja, vi vandrade ner till kåren och spelade lite flipper i väntan på att sittningen som vi är där för ska börja. När jag spelat ett tag börjar mina ben kännas lite märkliga. Knäna darrar och känns stela. Vi gick in till sittningen, och när jag sitter där börjar lite mer hända. Jag blir vimsig och dum, inte helt olikt när man är full, vilket också var vad andra trodde jag var.
Som tur var var en av mina vänner mer illa däran än jag, han är full som aldrig förr och drog den mesta uppmärksamheten till sig, annars hade det nog varit mer pinsamt för min del. Sittningen var nämligen en städad och nykter tillställning, förutom oss då.
Maten, som består av lite futtigt ris och sås, kommer in. Min överförfriskade vän gör då något fantastiskt, han dyker ner i maten med ansiktet först, och smetar ut den över halva bordet och hela sig själv. Sedan lutar han sig mot mig, men jag puttar bort honom, vilket leder till att han ramlar raklång på golvet och drar mycket av det som står på bordet med sig. Vid detta tillfälle reser sig våra bordsdamer som vi blivit placerade vid och går därifrån, vilket jag fann mycket roande.
I den stilen fortsätter det i några timmar, men sedan blir det otrevligare. Jag drabbas plötsligt av ett illamående från en annan värld, med största sannolikhet orsakat av fröna. Jag går hem, lägger mig i badkaret och väntar på att spy upp det onda. Men mirakulöst nog så börjar jag må bättre efter att ha legat en stund i badet. Efter det händer något mycket ovanligt. Jag börjar sjunga högt på texten på schampoflaskans baksida. Det fortsätter tills jag kommit en bit in på den finska texten, då jag stöter på några ord som har fem vokaler i rad och är för mig omöjliga att uttala. Detta leder till att jag istället börjar sjunga det som faller mig för. Ungefär såhär går texten, i ungefär en kvart-halvtimme:
Alla jävla jävla jävla människor
Kan dra så jävla jävla mycket åt helvete
Detta varieras med några utvik om att folk är dumma i huvet och att jag ska döda de med min stora skarpa yxa. Efter det var det lite mer som hände men inget som förtjänar att berättas.
Vid fyratiden krossaede jag fröna med en hammare, varefter de fick ligga i ett glas öl någon halvtimme. Jag drack ölen och tuggade på fröbitarna. Efter det var det förfest. Denna tog någon timme, och när den var slut kände jag fortfarande ingenting. Värsta skräpet det här, trodde väl att det bara var fejk. Nåja, vi vandrade ner till kåren och spelade lite flipper i väntan på att sittningen som vi är där för ska börja. När jag spelat ett tag börjar mina ben kännas lite märkliga. Knäna darrar och känns stela. Vi gick in till sittningen, och när jag sitter där börjar lite mer hända. Jag blir vimsig och dum, inte helt olikt när man är full, vilket också var vad andra trodde jag var.
Som tur var var en av mina vänner mer illa däran än jag, han är full som aldrig förr och drog den mesta uppmärksamheten till sig, annars hade det nog varit mer pinsamt för min del. Sittningen var nämligen en städad och nykter tillställning, förutom oss då.
Maten, som består av lite futtigt ris och sås, kommer in. Min överförfriskade vän gör då något fantastiskt, han dyker ner i maten med ansiktet först, och smetar ut den över halva bordet och hela sig själv. Sedan lutar han sig mot mig, men jag puttar bort honom, vilket leder till att han ramlar raklång på golvet och drar mycket av det som står på bordet med sig. Vid detta tillfälle reser sig våra bordsdamer som vi blivit placerade vid och går därifrån, vilket jag fann mycket roande.
I den stilen fortsätter det i några timmar, men sedan blir det otrevligare. Jag drabbas plötsligt av ett illamående från en annan värld, med största sannolikhet orsakat av fröna. Jag går hem, lägger mig i badkaret och väntar på att spy upp det onda. Men mirakulöst nog så börjar jag må bättre efter att ha legat en stund i badet. Efter det händer något mycket ovanligt. Jag börjar sjunga högt på texten på schampoflaskans baksida. Det fortsätter tills jag kommit en bit in på den finska texten, då jag stöter på några ord som har fem vokaler i rad och är för mig omöjliga att uttala. Detta leder till att jag istället börjar sjunga det som faller mig för. Ungefär såhär går texten, i ungefär en kvart-halvtimme:
Alla jävla jävla jävla människor
Kan dra så jävla jävla mycket åt helvete
Detta varieras med några utvik om att folk är dumma i huvet och att jag ska döda de med min stora skarpa yxa. Efter det var det lite mer som hände men inget som förtjänar att berättas.
