Citat:
Ursprungligen postat av
blibbottczkhentzhk
Jag lser Introduktion nu. Igen.
Jag fr nstan samma knsla som i Autisterna. Samma melankoliskt hypnagoga knsla. En annan vrld.
Jag tror jag hittade Larsson via Nyr. lskar den och Introduktion.
Jag uppfattar ocks nt melankoliskt men ven mardrmslikt i Larssons romaner.
Kan inte stt fingret p vad det r.
Kanske det hr identitetslsa jaget, ett jag utan egentlig krna som bara hamnar n hr och n dr. Det r vl typiskt fr postmodernister Det r nt hotfullt i allt alt kan vxla t vilken riktning som helst.
Ena stunden hittar man en infettad damsko och blir skndligt arresterad. Andra stunden r man i ett arbetslger i en obestmd framtid . Eller blir nstan lynchad av sina grannar!
Det r ocks nt hrt och genomtrngande i dialogen. Det finns ingen vrme eller vilja att frn frfattaren badda in eller lyfta upp oss som lser .
Kanske r det s att de r lite fr nra att beskriva min verklighetsuppfattning . Drav obehaget..