Citat:
Ursprungligen postat av BilboBu
Att du är tillbaka på ruta ett skulle jag väl inte säga, förutsatt att du inte började ta upp rökat igen utan att det enbart var en en gångs företeelse. Försök igen! Till slut kommer du lyckas.
Nu har jag lyckats lugna ner mig lite grann..
Nej, ruta ett var var lite överdrivet.
Blir ofta så att jag överdriver och överanalyserar mina problem när jag är stuk och dagarna efter det att jag har varit stuk.
Känner mig naken och blottad och tycker därmed att jag kan analysera mig själv på ett objektivt sätt.
Men det är inte riktigt sant.
Det är när jag är stuk som jag dömer mig själv som mest.
Har jag inte rökt på ett par dagar så tjatas det inte lika mycket i skallen.
Men då får jag istället ångest över att jag inte är lika medveten om mig själv,
och kanske inte lägger märke till om jag gör bort mig.
För vet jag inte vad jag har för problem, så kan jag ju inte göra nåt åt dom.
Jag har blivit som besatt av att det är nåt stort fel på mig.
Väntar på en neuropsykiatrisk utredning , misstänkt AS.
Men jag undrar om det inte till stor del beror på rökat.
Eller mer precist att jag analyserar mig för mycket när jag är stuk.
Synd att det skulle ta en halv livstid att komma på det bara.
Citat:
Ursprungligen postat av ekwoho
Känner igen mig så jävla väl i det du skriver.
Likadant med mig, man ska göra lite roliga saker med polarna, men man själv ska givetvis inte röka. Sen när de kommer fram så röker man endå, och mår bara skit av det endå. Och man lär sig aldrig heller, man lurar sig själv så jävla bra =/..
Jag umgås inte ens med folk nuförtiden pga att jag vet vad som händer. Alla vänner man har röker mer eller mindre, så man har 2 kompisar inprincip man kan umgås med.
Jävligt tråkigt, men man får göra det som är bäst för en själv, men man känner sig så fittig ochså när pollare ringer och man aldrig hänger med på nått eller vill hitta på nått.
Likadant med mig, man ska göra lite roliga saker med polarna, men man själv ska givetvis inte röka. Sen när de kommer fram så röker man endå, och mår bara skit av det endå. Och man lär sig aldrig heller, man lurar sig själv så jävla bra =/..
Jag umgås inte ens med folk nuförtiden pga att jag vet vad som händer. Alla vänner man har röker mer eller mindre, så man har 2 kompisar inprincip man kan umgås med.
Jävligt tråkigt, men man får göra det som är bäst för en själv, men man känner sig så fittig ochså när pollare ringer och man aldrig hänger med på nått eller vill hitta på nått.
Det är jävligt trist att det ska behöva vara så.
Antingen hänger man med, blir stuk och mår piss.
Eller så sitter man hemma och förbannar sig över sin ensamhet.
Har väl en och annan kompis som inte röker, vilka jag brukar höra av mig till först när jag känner att jag håller på att trilla dit.
Men kan dom inte umgås då så halkar jag dit igen.
Missförstå mig inte nu, jag skyller inte det på dom även om det kanske låter som det.
Hade jag sagt som det var.
-Men jag är så jävla röksugen, jag måste verkligen prata med nån.
Så hade dom säkert ställt upp.
Men då skulle jag förmodligen känt mig väldigt patetisk.
Jaja, tar nya tag och fortsätter slaget om mitt sinne.
. Även om sannolikheten är relativt stor (hög( haha...)).
!
