2002-10-02, 16:56
#1
Nils, en högst fiktiv person, har problem. Hans hushållsekonomi går inte ihop. Det är nudlar och raggarsoppa (varmt vatten med grillkrydda om någon undrar) som gäller var eviga månadslut. Underhållet på bil och hem är eftersatt och det börjar bli besvärligt med nyinvesteringar till hushållet. Nils förstår att detta inte kan fortsätta, han måste göra något.
Nils har två möjligheter. Den första, och kortsiktigt bekvämaste, möjligheten är att helt enkelt drastiskt öka inkomsterna. Den andra möjligheten är att minska utgifterna och effektivisera sitt hushåll.
Att öka sina inkomster finner Nils vara det alternativ han vill satsa på. Dels för att han är övertygad om att det är enklaste och bekvämaste sättet att lösa sina problem på, och dels för att det är tråkigt att behöva se över sitt eget sätt att hantera de resurser han faktiskt har. Sagt och gjort nu skall lönen höjas. Men det visar sig svårare än han först trodde, det är nämligen ingen som är beredd att betala Nils mer pengar utan att samtidigt kräva en större motprestation. Attans!
Nils besöker en privatekonomisk rådgivare för att finna råd. Tråkigt nog för Nils, tar det mindre än 1 minut innan rådgivaren talar om för honom att det enda han kan göra är att se över var han kan bli effektivare, eller om man så vill resurssnålare. Nils går bedrövad ifrån rådgivningen med de sista meningarna från rådgivaren ringande i huvudet: "Du måste inse att det inte kommer att hjälpa dig att höja inkomsten, det är ett fundamentalt fel i hur du resurshåller det du har. Får du mer, kommer du bara spendera mer, vilket gör att vi kommer att ha samma samtal om något år igen."
Den lilla berättelse har kanske irriterat dig. Du tycker att du slösat din tid på att läsa en ren självklarhet. Något alla vet om. Något så uppenbart att det inte ens behöver diskuteras. Man kan tycka det, men trots det röstar hälften av Sveriges befolkning på partier som i över 60 år trott, och fortfarande tror, att problemen inom vård, omsorg och skola o.s.v. löser sig genom att höja inkomsterna till staten.
De frågar sig aldrig hur det kan komma sig att de ständiga inkomsthöjningarna aldrig slutligen löser problemen. Aldrig frågar de sig hur det kommer sig att nya höjningar, nya skatter, alltid behövs utan att motprestationen blir bättre. Aldrig frågar de sig om det finns ett fundamentalt fel i hur man hanterar de resurser man faktiskt har.
Det måste vara tacksamt att sitta i en röd-vänster-grön-röra-regering, för då kan man gå till chefen (dvs oss andra), när man vill, och begära mer pengar för att finansiera sitt fortsatta misslyckande utan att den dumme chefen kräver en enda motprestation för det. Att alltid kunna ta den bekvämaste och kortsiktigaste lösningen, som hittills aldrig fungerat och aldrig någonsin kommer att fungera heller, för man vet att det är bara att kräva mer nästa gång också.
Hur ofta skall vi få höra den slitna frasen "Vi höjer skatten med Y kronor och pengarna skall öronmärkas till X!"? Hur många gånger till, innan folk inser att det inte är där problemet ligger? Det är något fundamentalt fel i den politik som styrt landet sedan kriget.
En fundersam
Jean Baptiste Baron de Fourier
Ps.
De påstår att höga skatter på alkohol är bra...för då dricker folk mindre.
De påstår att höga skatter på tobak är bra...för då röker folk mindre.
De påstår att höga skatter på bensin är bra...för då kör folk mindre.
Vad är då höga skatter på arbete bra för......
Vad är då höga skatter på kultur bra för......
Vad är då höga skatter på investeringar bra för......
Vad är då höga skatter på byggande bra för......
Nils har två möjligheter. Den första, och kortsiktigt bekvämaste, möjligheten är att helt enkelt drastiskt öka inkomsterna. Den andra möjligheten är att minska utgifterna och effektivisera sitt hushåll.
Att öka sina inkomster finner Nils vara det alternativ han vill satsa på. Dels för att han är övertygad om att det är enklaste och bekvämaste sättet att lösa sina problem på, och dels för att det är tråkigt att behöva se över sitt eget sätt att hantera de resurser han faktiskt har. Sagt och gjort nu skall lönen höjas. Men det visar sig svårare än han först trodde, det är nämligen ingen som är beredd att betala Nils mer pengar utan att samtidigt kräva en större motprestation. Attans!
Nils besöker en privatekonomisk rådgivare för att finna råd. Tråkigt nog för Nils, tar det mindre än 1 minut innan rådgivaren talar om för honom att det enda han kan göra är att se över var han kan bli effektivare, eller om man så vill resurssnålare. Nils går bedrövad ifrån rådgivningen med de sista meningarna från rådgivaren ringande i huvudet: "Du måste inse att det inte kommer att hjälpa dig att höja inkomsten, det är ett fundamentalt fel i hur du resurshåller det du har. Får du mer, kommer du bara spendera mer, vilket gör att vi kommer att ha samma samtal om något år igen."
Den lilla berättelse har kanske irriterat dig. Du tycker att du slösat din tid på att läsa en ren självklarhet. Något alla vet om. Något så uppenbart att det inte ens behöver diskuteras. Man kan tycka det, men trots det röstar hälften av Sveriges befolkning på partier som i över 60 år trott, och fortfarande tror, att problemen inom vård, omsorg och skola o.s.v. löser sig genom att höja inkomsterna till staten.
De frågar sig aldrig hur det kan komma sig att de ständiga inkomsthöjningarna aldrig slutligen löser problemen. Aldrig frågar de sig hur det kommer sig att nya höjningar, nya skatter, alltid behövs utan att motprestationen blir bättre. Aldrig frågar de sig om det finns ett fundamentalt fel i hur man hanterar de resurser man faktiskt har.
Det måste vara tacksamt att sitta i en röd-vänster-grön-röra-regering, för då kan man gå till chefen (dvs oss andra), när man vill, och begära mer pengar för att finansiera sitt fortsatta misslyckande utan att den dumme chefen kräver en enda motprestation för det. Att alltid kunna ta den bekvämaste och kortsiktigaste lösningen, som hittills aldrig fungerat och aldrig någonsin kommer att fungera heller, för man vet att det är bara att kräva mer nästa gång också.
Hur ofta skall vi få höra den slitna frasen "Vi höjer skatten med Y kronor och pengarna skall öronmärkas till X!"? Hur många gånger till, innan folk inser att det inte är där problemet ligger? Det är något fundamentalt fel i den politik som styrt landet sedan kriget.
En fundersam
Jean Baptiste Baron de Fourier
Ps.
De påstår att höga skatter på alkohol är bra...för då dricker folk mindre.
De påstår att höga skatter på tobak är bra...för då röker folk mindre.
De påstår att höga skatter på bensin är bra...för då kör folk mindre.
Vad är då höga skatter på arbete bra för......
Vad är då höga skatter på kultur bra för......
Vad är då höga skatter på investeringar bra för......
Vad är då höga skatter på byggande bra för......
