2010-05-24, 01:28
#1
Brukar läsa Expressen på nätet istället för det populärare Aftonbladet eftersom jag som många andra här inte tycker de förtjänar mina musklick. Jag har fått uppfattningen att Expressen är lite bättre på att vara objektiva och sanningsenliga osv..
Denna artikel fick mig att ändra mig och jag har strukit under några grejer i artikeln som får mig att vilja spy. Och det där med att de ska vara bra på affärer osv, det citerar dem inte från någon, det har Expressen skrivit dit helt själva. Att hävda att ett helt folk, "Somalier", är bra på någonting, är inte det jävligt fördomsfullt. Annars är det ju alltid varje person en enskild individ, "möte mellan människor"...
Artikeln i sin helhet:
http://www.expressen.se/Nyheter/1.19...kas-nya-rasism
Denna artikel fick mig att ändra mig och jag har strukit under några grejer i artikeln som får mig att vilja spy. Och det där med att de ska vara bra på affärer osv, det citerar dem inte från någon, det har Expressen skrivit dit helt själva. Att hävda att ett helt folk, "Somalier", är bra på någonting, är inte det jävligt fördomsfullt. Annars är det ju alltid varje person en enskild individ, "möte mellan människor"...
Artikeln i sin helhet:
Citat:
Ursprungligen postat av <br />
[B
Sydafrikas nya rasism[/b]
BLIKKIESDORP. Samsam Muhammed, 24, förlorade sin storasyster och fem farbröder i krigets Somalia.
För henne framstod Sydafrika som det förlovade landet.
I dag sitter hon i ett plåtskjul utanför Kapstaden och fruktar för sitt liv varje helg.
Och längtar hem till kriget i Somalia.
Det formella namnet på lägret tre mil utanför Kapstaden är "Symphony Way Temporary Relocation Area". Men alla kallar det Blikkiesdorp - Plåtburkstaden.
Och det är ungefär vad det är. Rad på rad av monotona plåtskjul. 1600 stycken, alla med måtten tre gånger sex meter.
Det kallas för ett temporärt omflyttningsläger, men de som hamnat här ser det som en dumpningsplats eller ett koncentrationsläger. En plats för de oönskade. En dammig, gudsförgäten återvändsgränd långt bort från det mesta.
Hit har Kapstaden exempelvis transporterat uteliggare och hemlösa inför fotbolls-VM. Fast de jag möter verkar mest tacksamma över att slutligen ha tak över huvudet och elektricitet.
"Vi är så rädda här"
Men 24-åriga Samsam Muhammed, 30-åriga Deka Omar och de andra medlemmarna i de elva somaliska familjerna som också bor här, har inget gott att säga om Blikkiesdorp.
- Jag trodde aldrig det skulle vara så här i Sydafrika, säger Samsam Muhammed när vi träffas i hennes plåtskjul tillsammans med barnen Anas, sex år, och sju månader gamla Rayna.
- Vi är så rädda här, men vi har ingen annanstans att ta vägen.
Miljotals har flytt
Det enda som skiljer ut de somaliska skjulen är att de byggt upp trästaket mellan dem och därmed skapat en slags innergårdar där de försöker leva i fred. Men det är inte lätt.
För somalier är inte populära i Sydafrika. Det är just inga andra afrikanska invandrargrupper heller. Och det råder ingen brist på dem.
De flesta - vi talar miljoner - har flytt Robert Mugabes vanstyre i grannlandet Zimbabwe. Men de kommer även längre bort ifrån, som Somalia. Sydafrika tog 2008 emot 207200 asylsökande, den högsta siffran i världen.
- Vi kunde inte stanna i Somalia längre, berättar Samsam Muhammed. Milisen ville döda oss eftersom min mamma arbetat åt FN.
- Vi sökte oss till Sydafrika eftersom vi hört att det var ett säkert land. Ett rikt land där det fanns arbete.
Inte särskilt välkomna
Och Sydafrika var ju Afrika. Inte det allt främlingsfientligare Europa. Sydafrika - landet som besegrade apartheid och gav svarta samma rättigheter som vita.
Men somalierna och andra afrikanska flyktingar fann snart att de inte var särskilt välkomna här i Sydafrika. Arbete fann de förvisso. Somalier är duktiga affärsmän och de driver otaliga små butiker här. Men framgången födde avundsjuka och anklagelser om prispress.
62 dödades i upplopp
Så någon säkerhet fann somalierna inte i Sydafrika. Tvärtom. Där väntade en dödlig osäkerhet.
Främlingsfientligheten exploderade i maj 2008. Det började i Johannesburg och spred sig snart till övriga delar av landet. Minst 62 personer dödades.
Den 23 maj kom våldet till Samsams värld:
- Jag och min make hade en butik där vi sålde lite av varje. Polisen kom dit och varnade oss precis innan folkmassan stormade in.
- Polisen sa: Vi kan inte rädda er affär, men vi kan rädda era liv.
Så blev det. Det var också den sista dagen som familjen haft ett riktigt arbete. Sedan dess har de levt i flyktingläger och sedan i oktober i fjol bor de här i Blikkiesdorp.
Men detta är en plats där sydafrikaner som redan har det svårt också hamnat. Inte en miljö som uppmuntrar till grannsämja mellan främlingar.
- Helgerna är värst, berättar trebarnsmamman Deka Omar. De kommer på nätterna och knackar på väggarna och ropar: Somalier, hur länge ska ni stanna?!
- Jag fruktar för mitt och mina barns liv här. De dödar somalier i Sydafrika. De är avundsjuka på oss, avundsjuka på att vi är duktiga att göra affärer.
Lugn inför fotbolls-VM
Våldet är aldrig långt borta. En sydafrikansk kvinna höggs ihjäl två skjul bort från Samsams för två månader sedan. Somalierna har alla släkt eller vänner som råkat illa ut i Syd-afrika sedan de flydde hit.
Ingen av dem vi träffar har något jobb längre. De tvingas nu ut och tigga lite mat från somalier som fortfarande har det bättre ställt. De enda de får hjälp av. Men även det är förenat med risker.
Blev rånad
Samsams make Isman Abdi blev rånad på allt han tiggt ihop häromveckan.
För tillfället är det dock något lugnare.
- Men det beror på fotbolls-VM, säger Deka Omar. De vill inte skämma ut landet. Men vänta bara tills det är över.
Ingen vågar sia om framtiden. Det är i guds händer, säger de. Men om de fick en chans att återvända till Somalia, ett land som fortfarande plågas av kaos och krig, så skulle både Samsam och Deka resa tillbaka.
De uttrycker sig ungefär likadant:
- Vi riskerar våra liv även där, men där skulle vi alla fall begravas bland våra egna.
BLIKKIESDORP. Samsam Muhammed, 24, förlorade sin storasyster och fem farbröder i krigets Somalia.
För henne framstod Sydafrika som det förlovade landet.
I dag sitter hon i ett plåtskjul utanför Kapstaden och fruktar för sitt liv varje helg.
Och längtar hem till kriget i Somalia.
Det formella namnet på lägret tre mil utanför Kapstaden är "Symphony Way Temporary Relocation Area". Men alla kallar det Blikkiesdorp - Plåtburkstaden.
Och det är ungefär vad det är. Rad på rad av monotona plåtskjul. 1600 stycken, alla med måtten tre gånger sex meter.
Det kallas för ett temporärt omflyttningsläger, men de som hamnat här ser det som en dumpningsplats eller ett koncentrationsläger. En plats för de oönskade. En dammig, gudsförgäten återvändsgränd långt bort från det mesta.
Hit har Kapstaden exempelvis transporterat uteliggare och hemlösa inför fotbolls-VM. Fast de jag möter verkar mest tacksamma över att slutligen ha tak över huvudet och elektricitet.
"Vi är så rädda här"
Men 24-åriga Samsam Muhammed, 30-åriga Deka Omar och de andra medlemmarna i de elva somaliska familjerna som också bor här, har inget gott att säga om Blikkiesdorp.
- Jag trodde aldrig det skulle vara så här i Sydafrika, säger Samsam Muhammed när vi träffas i hennes plåtskjul tillsammans med barnen Anas, sex år, och sju månader gamla Rayna.
- Vi är så rädda här, men vi har ingen annanstans att ta vägen.
Miljotals har flytt
Det enda som skiljer ut de somaliska skjulen är att de byggt upp trästaket mellan dem och därmed skapat en slags innergårdar där de försöker leva i fred. Men det är inte lätt.
För somalier är inte populära i Sydafrika. Det är just inga andra afrikanska invandrargrupper heller. Och det råder ingen brist på dem.
De flesta - vi talar miljoner - har flytt Robert Mugabes vanstyre i grannlandet Zimbabwe. Men de kommer även längre bort ifrån, som Somalia. Sydafrika tog 2008 emot 207200 asylsökande, den högsta siffran i världen.
- Vi kunde inte stanna i Somalia längre, berättar Samsam Muhammed. Milisen ville döda oss eftersom min mamma arbetat åt FN.
- Vi sökte oss till Sydafrika eftersom vi hört att det var ett säkert land. Ett rikt land där det fanns arbete.
Inte särskilt välkomna
Och Sydafrika var ju Afrika. Inte det allt främlingsfientligare Europa. Sydafrika - landet som besegrade apartheid och gav svarta samma rättigheter som vita.
Men somalierna och andra afrikanska flyktingar fann snart att de inte var särskilt välkomna här i Sydafrika. Arbete fann de förvisso. Somalier är duktiga affärsmän och de driver otaliga små butiker här. Men framgången födde avundsjuka och anklagelser om prispress.
62 dödades i upplopp
Så någon säkerhet fann somalierna inte i Sydafrika. Tvärtom. Där väntade en dödlig osäkerhet.
Främlingsfientligheten exploderade i maj 2008. Det började i Johannesburg och spred sig snart till övriga delar av landet. Minst 62 personer dödades.
Den 23 maj kom våldet till Samsams värld:
- Jag och min make hade en butik där vi sålde lite av varje. Polisen kom dit och varnade oss precis innan folkmassan stormade in.
- Polisen sa: Vi kan inte rädda er affär, men vi kan rädda era liv.
Så blev det. Det var också den sista dagen som familjen haft ett riktigt arbete. Sedan dess har de levt i flyktingläger och sedan i oktober i fjol bor de här i Blikkiesdorp.
Men detta är en plats där sydafrikaner som redan har det svårt också hamnat. Inte en miljö som uppmuntrar till grannsämja mellan främlingar.
- Helgerna är värst, berättar trebarnsmamman Deka Omar. De kommer på nätterna och knackar på väggarna och ropar: Somalier, hur länge ska ni stanna?!
- Jag fruktar för mitt och mina barns liv här. De dödar somalier i Sydafrika. De är avundsjuka på oss, avundsjuka på att vi är duktiga att göra affärer.
Lugn inför fotbolls-VM
Våldet är aldrig långt borta. En sydafrikansk kvinna höggs ihjäl två skjul bort från Samsams för två månader sedan. Somalierna har alla släkt eller vänner som råkat illa ut i Syd-afrika sedan de flydde hit.
Ingen av dem vi träffar har något jobb längre. De tvingas nu ut och tigga lite mat från somalier som fortfarande har det bättre ställt. De enda de får hjälp av. Men även det är förenat med risker.
Blev rånad
Samsams make Isman Abdi blev rånad på allt han tiggt ihop häromveckan.
För tillfället är det dock något lugnare.
- Men det beror på fotbolls-VM, säger Deka Omar. De vill inte skämma ut landet. Men vänta bara tills det är över.
Ingen vågar sia om framtiden. Det är i guds händer, säger de. Men om de fick en chans att återvända till Somalia, ett land som fortfarande plågas av kaos och krig, så skulle både Samsam och Deka resa tillbaka.
De uttrycker sig ungefär likadant:
- Vi riskerar våra liv även där, men där skulle vi alla fall begravas bland våra egna.
http://www.expressen.se/Nyheter/1.19...kas-nya-rasism
