c-uppsats i medvetandefilosofi. Vill ni läsa?

Det finns flera problem med det, till exempel fann jag när jag skrev en A-uppsats om problemet det ganska otroligt att hon skulle kunna lära sig /allt/ genom 'knowledge by description' (till skillnad från knowledge by aquaintance) i en svart-vit värld, och att det skulle fallera på det.


OnT: Har endast läst A-kursen i teoretisk filosofi, men är mycket intresserad av medvetandefilosofi, så skulle vara kul att läsa även om jag kanske inte kan ge allt för mycket givande kritik.

Är det någon som påstår att hon kan lära sig en känsla genom beskrivning?
Hur skulle det gå till? Antar att vi pratar om den färgblinda Mary

Det enda är väl att det går att läsa in sig på de olika färgernas egenskaper och sedan att hon kopplar ihop det med tidigare känslominnen till respektive färg.

Känner att jag är ute på djup vatten här. Jag är verkligen på blöj-nivå.
men det vore kul om TS kunde beskriva sin uppsats som om han pratade med ett barn.
För att utmana lite kan man säga att det som inte kan beskrivas enkelt är inte värt att beskriva alls.

http://www.jstor.org/pss/2026143
Där finns problemet beskrivet av Jackson, studerar du vid något universitet kan du även logga in och läsa hela hans artikel.

Jag förstår inte det här utan att anstränga mig. Kan ingen förklara huvuddragen kort och enkelt.

Jag ser inte als problematiken. Är det inte lite question begging? Du vet jo i princip inget om hur annorlunde världen hade sett ut om psykologiska tillstånd var identiska och ledde till ett identiskt beteende, så du kan inte säga att den lille skillnad i beteendet inte spelar en roll. Dessutom kan det finnas stora skillnader mellan individers sätt att handla, även fast vi upplevar dem som väldigt lika. Det beror väl på vad man ser efter. Eller?

Och till Micke_hs@

Det verkar som en skitbra uppsats. Spännande ämne (omän jag inte är så beläst i det). Hoppas jag kan få ett exemplar, om inte annat för att ta del i din kunskap. Oavsett vad önskas du held och lycka med den!

mvh

Bara A = A, så man kan veta att världen skulle ha sett ut såsom världen ser ut, och att psykologin hade varit exakt likadan, om det inte fanns någon skillnad i beteende (eftersom det är definitionen för psykologi som vi utgår ifrån).

Men jo, det var lite det jag var ute efter också, att det beror på vad man tittar efter, och hur vi upplever det. Någon kanske tycker att två enäggstvillingar utförde samma handling när båda tog ett äpple var, någon annan kanske tycker att dom särskilde sig ifrån varandra genom att den ena tog ett grönare äpple och den andra tog ett rödare äpple. Det är lite som, två handgjorda muggar kan se väldigt olika ut, ändå kan vi identifiera båda som muggar. Eller, A och a ser olika ut, men ändå känner vi igen dom som samma sak. Eller, säger jag ordet "bil" så kanske du tänker på Volvo medan jag tänker på Jaguar, ändå kan vi använda ordet bil för att kommunicera och förstå varandra. Det finns oändligt med skillnader, detaljer, men ändå en bredare bas. Och genom dessa detaljer som skiljer oss åt, kommer inte ens enäggstvillingar att ha exakt samma psykologi, då kanske ena tvillingen ser en liten brun fläck på sitt äpple medan den andra tycker att hans äpple ser ut som en jordglob. Den mentala modellen blir annorlunda då associationerna skiftar sig. Den bredare basen som gör att vi kan kommunicera, och empatisera, är tyvärr väldigt godtycklig. Vissa grupper av människor tycker att det är tillräckligt att en gitarr har fyra strängar, för att den ska kallas gitarr. Andra skulle kanske kalla det för luta. Det finns ingen objektiv gräns för vad som konstituerar ett objekt. Finns ingen objektiv gräns för när rödhet inte är rödhet längre, utan istället orangehet. Ordet "lika" är alltid godtyckligt, till skillnad från ordet "samma". Men "samma" är oanvändbart, för att det tar bort generaliseringsförmågan från uppsatsen. Och "lika" är minst lika oanvändbart, då det inte är ett nog exakt ord att använda i ett vetenskapligt arbete. Att använda "lika" är som att använda "nog" eller "kanske". Något av en brasklapp. Så om det skulle visa sig att enägsstvillingar uppväxta tillsammans helt plötsligt beter sig så olika att det är oväntat, då kan man alltid säga "ja, men jag sa inte att dom var samma, bara lika"

Ditt problem rör allmänbegrepp och inte superveniens. Ledsen men det här påverkar inte superveniens hos psykologiska egenskaper. Man kan vara nominalist och/eller konceptualist och ändå tro på egenskaper såsom konstituerade i t.ex. fakta eller händelser. Daniel Dennett är ett utmärkt exempel, han är en hardcore-fysikalist och nominalist.
Enäggstvillingar är till att börja med knappast fysiskt identiska. De har olika mitokondrie-dna, och de färgas av sina upplevelser precis som oss andra, därav kommer deras hjärnor att se olika ut. Bad example. Om vi däremot talar i modala termer så skulle en möjlig värld där en exakt identisk kopia av vår jord "finns" (i fysiska avseenden) även med nödvändighet vara en kopia i psykologiska avseenden. Märk att jag inte nämner fenomenologiska aspekter av medvetandet, då det ju är pudelns kärna. Superveniens i sig är inte den avgörande faktorn i medvetandedebatten, utan mer eller mindre alla medvetandefilosofer accepterar någon form av supervenienstes idag.
Det enda som sägs här är att om psykologiska egenskaper är funktionella egenskaper så supervenienar de lokalt (och globalt) på fysiska egenskaper givet att de är fullständigt fysiskt realiserbara. det är därför inte konstigt att psykologiska egenskaper supervenierar på fysiska, då det för varje instans av psykologisk egenskap x finns en fysisk egenskap y med vilken den är identisk. Kripke visade oss just att givet att x=y, där både x och y är rigida designatorer, så gäller detta med logisk nödvändighet. Dvs om Vincent Furnier=Alice Cooper, så gäller detta i varje möjlig värld (han kanske inte kallas Alice Cooper i varje möjlig värld såklart...).

Bara A=A, men vi känner ofta A även under andra beskrivningar, t.ex. såsom B. Nu säger dock inte superveniens att A=B, det är ett betydligt starkare påstående. Superveniens (i dess mest lösa form) säger bara att givet A, så impliceras B med nödvändighet (naturlig eller logisk?). Ännu mer försiktig är formuleringen jag använder, dvs att givet SKILLNAD i B, så kan inte det vara samma A.


Ser inte relevansen. Varför skulle jag inte kunna säga att basegenskap x alltid implicerar högre egenskap y? Verkar som du hakat upp dig på mitt exempel med psykologiska egenskaper, men ta då 2 tavlor istället. Tavlans makroegenskaper supervenierar på dess mikroegenskaper, så givet att två tavlor är "indiscernible" på mikronivå, så kommer de även vara "indiscernible" på makronivå. Jag behöver inte ens tala om 'samma'/'lika' osv för det. Nu håller ajg inte riktigt med dig där heller, men det är en helt annan diskussion. Den rör knappast superveniens.

Om jag under nattens gång byter ut dig mot en fysiskt identisk kopia, så kommer någon aldrig att kunna märka skillnaden (givet att ingen såg mitt "brott" eller kommer att kunna få reda på det). Detta eftersom psykologiska egenskaper supervenierar på fysiska. Därmed inte sagt att fenomenella egenskaper, givet att de finns, gör det.

Ah, ok. Ja, tvillingar bara ett exempel, jag menade två exakt fysiskt identiska personer som även har exakt samma minnen och erfarenheter. Men jag tror mitt problem är att jag är för insöad just på det fenomenologiska perspektivet. Jag kan inte se psyket som en separat entitet från resten av omvärlden. Mitt problem förstås, eftersom man ska kunna avgränsa sig också.

Den alternativa världen är en intressant idé. Om det skulle stämma, så skulle alla parallella dimensioner och alternativa tidslinjer se ut på samma sätt? Om det inte är så, men individerna ändå alltid skulle ha betett sig likadant som sina kopior i samma situation, då kan man undra vad som händer med idén om att människor måste handla före dom kan skapa mening. En sak är att dom ändå kanske handlar olika, men väljer att reflektera över sina handlingar på liknande sätt. Och det skulle då kanske innebära att alla kanske handlar olika för att dom råkar befinna sig i olika situationer, men att dom ändå alltid väljer att reflektera över sina handlingar på samma sätt. Det skulle kunna öppna för idén att alla individer i samma värld, har samma sorts medvetande. Men då har man bara definierat medvetande generellt, och bryr sig inte om olikheterna. Fast det är iofs många steg ifrån frågeställningen som vi utgår ifrån här.


Ah, hmm. Det låter som att det påminner om ett förhållande som finns givet i det jag kallar Existentiella Imperativ. Ett sådant är till exempel att medvetandet skapas genom en kropp i interaktion med en omgivning. Jag säger alltså inte att kroppen eller omgivningen, eller ens samspelet, är något som är en kausal verkan på, eller kausal verkan från, medvetandet. Äpplen och päron är båda frukter, men frukter skapas inte av päron och äpplen, och äpplen och päron skapas inte av frukter. Nej, jag är nog väldigt dålig på exempel i den här tråden känns det som. Låter som att jag bara svamlar. Ursäkta.

Jag kan se att tanken på att egenskaper är kategoriseringar där man gör unika objekt till liknande objekt, förmodligen inte är något som berör superveniens. Så jag får helt enkelt lämna det åt sidan för just superveniens. Men för frågan om medvetande känns det ändå relativt relevant, eftersom ingen och inget är exakt samma på mikronivå, samtidigt som kan vara lika på makronivå. Som hur två tavlor kan vara lika, fastän färgpigmenten inte är samma. Eller hur en tavla kan ha samma motiv under lång tid, fastän olika delar av motivet förändras. Det är iofs en mer praktisk diskussion, som du kanske påpekar här också. Ursäkta att jag går ifrån ämnet hela tiden. Jag har svårt med bildspråk, och behöver praktiska exempel för att förstå.

Men om psykologi definieras utefter beteende, blir det inte lite underförstått att psykologi supervenierar på det fysiska? Jag har förmodligen missförstått något där. Måste erkänna att jag inte läst hela uppsatsen i fråga.