c-uppsats i medvetandefilosofi. Vill ni läsa?

Jag börjar bli färdig med den, och skulle verkligen uppskatta lite feedback. Skicka gärna ett pm om ni är intresserade (den är 25 sidor double space, dvs ca 12 sidor single).

Uppsatsen behandlar frågan om huruvida identitetspåståenden kan utgöra förklaringar (dvs om identiteter av typen Smärta=hjärnstadie B kan ha förklaringsvärde), samt en kritisk analys av jaegwon kims lösning på qualiaproblemet (som påminner om David Chalmers vad jag vet).

Man måste inte just ha superpli på medvetandefilosofi, men är man inte hyfsat kunnig i teoretisk filosofi är det hela meningslöst.

Aight.

Vågorna (qualia) styr materian. Materia kan ändra vågorna, och vågorna kan ändra materien. Men eftersom EEG inte mäter vågorna utan bara elektriska spår av materien kan vi inte bevisa att qualian påverkar materian

nej det är Gud som styr vågorna som styr materian som styr min radiostyrda bil.

Försöker du vara rolig?
Vad kom du fram till. Att gud inte finns för att det finns synapser i hjärnan?

Lite rolig var jag allt.

Kan du posta sammanfattningen av uppsatsen

det här är inledningen:

Few philosophers today take Cartesian dualism – or any other substance dualism for that matter – very seriously. Still, despite this fact, and despite an ever-developing neurophysiology, the debate between materialists and dualists has continued into the current century. Focus has simply shifted from the issue of substances to that of properties. In other words: most philosophers today accept minimal/ontological physicalism – i.e. that bits of matter and their aggregates exhaust the content of the world - as well as some kind of supervenience of consciousness on brainstates. Yet there are still those who refuse to accept global physicalism. This paper will focus on one of them.
Jaegwon Kim has recently written a book called ‘Physicalism, or something near enough’. One of his topics is the refutal of substance dualism and of immaterial minds, but of more importance is Kim’s claim that qualia are irreducible. This in itself certainly is no novelty, however Kim’s way of dealing with the qualiaproblem is, and as I will argue, it also proves to be quite problematic. This I hope to show by pointing out some of the strange consequences of Kim’s theory, which are very unintuitive to say the least. This will take up the later part of this essay. The first part will mostly discuss Kims attack on identity reduction, and I think that if we were to rephrase Quines old slogan into “no identity without explanation”, we would come close to what Kim is going for.
The structure will thus be this:
First, I will give a short description of certain key terms, namely supervenience, causal closure and the exclusion principle. I will then examine the issue of explanation in reduction. Focusing on Block and Stalnaker, Hill, McLaughlin and Jarred Bates, the explanatory argument for physicalism will be clarified as will Kim’s objections. Secondly, we shall follow the conclusion Kim draws to its end, and see just how much sense we can make of it. As I’ve already mentioned, I believe there are serious problems with his proposal, and I hope to show that we can choose global physicalism not only because of explanatory reasons, but also out of adherence to simplicity and coherence. Perhaps some part of the mystery remains, but if so it remains less for identity theorists than it does for rivaling theories. The residue is, I take it, an epistemological and not an ontological issue.
If I succeed in proving my point, dualists shouldn’t despair just yet. Whatever I accomplish will be done with the help of things that Kim himself acknowledges – i.e. causal closure, a “robust” concept of causality, supervenience (or at least correlation), the exclusion principle as well as functional reduction of memory, intentions, etc. – and so the option still remains to disagree. Indeed, the nonreductive physicalist typically argues for another concept of causality, namely a “thin” counterfactual one. Perhaps a viable option, though I personally don’t believe so. At any rate it’s a discussion beyond the scope of this paper.

---

Det finns vissa smärre språkfel här och var i uppsatsen som ännu inte är korrigerade.

Rätt ambitiöst för att vara en C

Vad är din mer exakta frågeställning (i en mening)
Vad är din slutsats/konklusion?

Det här verkar kul. Spännande när folk delar med sig av sina tankar. Får jag fråga, du som har definierat supervenience, vad är skillnaden mellan det och just korrelation? Jag skulle förstås kunna läsa uppsatsen (det heter (bachelor's) thesis på engelska), men jag är av naturen väldigt lat av mig, och så har jag inte riktigt tid

Ja vad är supervenience? Är det som multikausalitet eller multikorrelation?

Jag hade gärna läst, men jag är usel på medvetandefilosofi, så, det vore för att jag själv har något att vinna på det. Tror inte jag förmår komma med väsentliga invändningar och synpunkter, om inte verktygen för det läggs i mina händer av själva uppsatsens innehåll.

kul med respons

1. Superveniens till skillnad från korrelation: Korrelation säger enbart att två fenomen, egenskaper, objekt osv korrelerar. Ta t.ex. det att månens faser korrelerar med tidvattnet. Det beror ju på en bakomliggande orsak, nämligen gravitationsförändringar. Korrelationer i sig uttrycker alltså inget beroendeförhållande utan bara att om A och B korrelerar, så har du B när du har A. Det behöver alltså inte finnas något egentligt samband mellan dessa (ofta är det en bakomliggande orsak till bägge).

Superveniens å andra sidan uttrycker något mer; till att börja med är för det mesta en relation mellan egenskaper eller mängder av egenskaper. För det andra så är superveniens en form av beroenderelation, dvs om egenskap A supervenierar på egenskap B, så följer det två x inte kan skilja sig åt i A, utan att också skilja sig åt i B

Exemplifiering: ett exempel skulle vara psykologiska egenskaper (vi bortser här från medvetande såsom ngt mer klurigt utan talar om psykologi som bas för beteende). två individer kan inte skilja sig åt i psykologiska aspekter men ändå vara identiska i fysiska aspekter. Det omvända gäller dock inte, dvs det gäller inte att två individer som är likadana i psykologiska aspekter måste vara det i fysiska. Psykologiska egenskaper är funktionella, dvs de kan realiseras mha olika fysiska basegenskaper. Det går även att formulera superveniens så att det följer att identiska fysiska egenskaper leder till identiska psykologiska, men det är inte lika uppenbart (då har man ju t.ex. redan uteslutit en del metafysiska postulat).

Sen finns det en mängd subkategoriska formuleringar som local vs global supervenience samt en hel del modala varianter (om medvetande supervenierar på det fysiska, gör det det i alla möjliga världar? Är zombies möjliga osv).

Aight.

Seburo, du får gärna läsa om du vill.