Citat:
Ursprungligen postat av IvM
Mexiko är våldsamt, vet såna som har blivit skjutna bara för att dom tittar på fel person. Visst finns det andra länder som är minst lika våldsamma men tja... Mexiko låter som ett bra alternativ. Jo, jag har flickvän, 3 gemensamma barn och bra arbete. Men har också gått i terapi i över 1½ år, ätit Sepram, Opamox och Stilnoct som nog hjälper för stunden.
Jo, jag vet att självmord är fegt och själviskt men när jag mår så förbannat dåligt så ser jag ingen annan utväg, är så jävla trött på allt.
Någon kärlek finns det inte heller mellan mig och sambon, problem dagligen med olika åsikter om än det en, än det andra.
Ett alternativ är att få tillgång till en riktigt duktig psykiater som kan få mig på fötter igen. Utåt sett så verkar jag som normal karl men det är bara yta.
Nå, men tack för era svar, det hjälper lite åtminstone

Finns det något i livet som du verkligen drömmer om? Något du alltid velat göra men det känns som att saker begränsar dig? Familjelivet, jobb, ekonomi, vad som. Vet att det finns ett antal såna saker för mig i alla fall. Bestäm dig för något sånt. Stick iväg ett tag, gör vad du vill och släpp tyglarna. Ibland missar vi att njuta av saker i livet för vi tänker för mycket på konsekvenserna. Men det är viktigt att tänka på att konsekvenser nästan alltid är världsliga saker. Jag kan inte tala för andra människor men jag själv har ett enormt behov av att få känna mig fri. Jag hatar att bli tillsagd och jag hatar att inte få styra över mitt eget liv. Försöker släppa mina "konstruerade" spärrar ibland, för utan spärrar blir det för mycket konsekvenser, men en av de bästa känslor jag vet är att sitta på ett tåg utan något mål. Sätta mig någonstans och njuta av naturen. Prata högt med mig själv. Springa så fort jag kan längs en väg och slänga av mig kläderna samtidigt. När de gör sånt i filmer brukar jag alltid tänka "nu måste de ju gå tillbaks för att hämta kläderna" men att skita i sånt och bara kuta är bland de bästa känslorna i livet enligt mig.
När jag inte får känna mig fri kommer alltid massa skit tankar. Jag känner både för att slå sönder och bli sönderslagen. Brukar dunka in näven i en stol, eller bränna mig på foten. Grejen är att det är alltid idiotgrejer som gör mig förbannad. Var värre för några år sen, föräldrar som kändes som att de brydde sig mer om mina betyg än mig. Kompisrelationer som blir till problem pga olika orsaker. Ju mer man fastnar i ett tankesystem så känns allt värre. Det brukar alltid hjälpa för mig att följa mina impulser i såna lägen. Det har resulterat i allt från att jag kutat och sen tagit tuben till T-centralen och sovit där. Sprejat ner väggar med "djupa" budskap som "where is my mind?" och annat trams. Men det brukar kännas bättre sen.
Tveka inte en sekund med att skicka ett PM om du känner för det.