2010-05-19, 01:07
#1
Kan bli en del text, lite oklart.
Det hela började för ett år sedan när jag flyttade in i en studentkorridor. En utbytesstudent hade anlänt här någon vecka före mig. Hon skaffade snabbt (< 2 månader) en kille. Vi blev sjukt bra kompisar direkt och kollade ofta på filmer ensamna sent på kvällarna.
I december förra året började vi flörta lite lätt. Hon sov i min säng ngn gång (trots att hon bor 4 meter härifrån) men inget seriöst hände. När jag alldeles före jul försökte kyssa henne sa hon att hon inte kunde göra det mot sin kille, men att hon ville. Jag tog det som ett tvärnej och försökte sluta tänka i de banorna.
Efter jul insåg jag att det inte gick så bra. Jag märkte att jag var intresserad av henne men hon sa en gång att hon älskade sin kille, så när hon en gång på fyllan ville kyssa mig så nekade jag. Tyckte det verkade oseriöst och ville inte fucka upp vår kompisrelation. Här ungefär går det utför och jag blir hur kär som helst. Kan inte sluta tänka på henne, vi flörtar mer och mer och efter ngn månad, efter en utekväll, snackar vi och hon när jag frågar henne om hon verkligen älskar sin nuvarande kille: "yes, NOW i do...". Ungefär här säger jag att jag älskar henne.
Allting eskalerar, det slutar med att vi spenderar 2v tillsammans i en tom korridor. Vi sover tillsammans varje dag och flera nätter. Jag överöser henne med pussar och vi kysser varandra lätt ett par gånger, men bara på mitt initiativ. Under den här veckan säger hon att hon älskar mig med. Jag tänkte "score, då åker den andra killen". Dagen före han kommer tillbaka (också utbytesstudent) så säger hon dock att hon älskar honom mer och att hon vill vara med honom nu.
Min värld fallerar. Mår totalt skit länge. Jag försöker att vara glad etc som normalt och undvika henne och hennes kille, men jag vill samtidigt inte sluta vara vän med henne. Jag visste inte vad hon tänkte nu, då hon biter mig på skoj, säger att hon kommer komma tillbaka nästa år och att jag är den enda anledningen. Tänker: "happs.. kommer det funka tills hon hittar ngn annan som hon älskar mer än mig då eller?" och mår allmänt skit. Jag vill så gärna vara med henne, men mår illa varje gång jag ser henne med hennes kille.
Det skall tilläggas att jag tycker han är vidrig, äcklig, horribel, motbjudande på helt andra grunder. En naturlig ärkefiende, vilket inte gör saken bättre. Jag vet ju att han knullar med bruden jag älskar bara några meter härifrån.
I varje fall.. Massa småsaker händer som får mig att hoppas hela tiden. Hon sa en gång att jag kanske var the "love of her life". Jag har försökt prata med henne men det spårar ur varje gång och jag glömmer bort vad jag skall säga.. Så jag skickade ett ultimatum (by email, lol). Antingen så gjorde hon slut med honom eller så flyttade jag bort tills nästa år. Hon valde honom och kommer med 90% chans inte komma tillbaka nästa år. Jag vet inte vad som skulle få henne att ändra sig, men jag gissar på att det ligger i mina händer.
Så. Vad skall jag göra? Jag tänker på henne konstant men jag får ont i bröstet när jag ser henne med äcklet. Varje gång jag går förbi hennes dörr (4+ ggr/dag ><) tänker jag på henne. Hon skall komma tillbaka i sommar och vill träffas då, men om jag bestämmer mig för göra det så kommer jag totalt tappa fokus på allt annat resterande sommaren. Känns sjukt risky.
Finns det en chans att det skulle kunna styras upp nästa år, eller är det bättre att skita i allt och helt sluta prata med henne? Tips upskattas.
Det hela började för ett år sedan när jag flyttade in i en studentkorridor. En utbytesstudent hade anlänt här någon vecka före mig. Hon skaffade snabbt (< 2 månader) en kille. Vi blev sjukt bra kompisar direkt och kollade ofta på filmer ensamna sent på kvällarna.
I december förra året började vi flörta lite lätt. Hon sov i min säng ngn gång (trots att hon bor 4 meter härifrån) men inget seriöst hände. När jag alldeles före jul försökte kyssa henne sa hon att hon inte kunde göra det mot sin kille, men att hon ville. Jag tog det som ett tvärnej och försökte sluta tänka i de banorna.
Efter jul insåg jag att det inte gick så bra. Jag märkte att jag var intresserad av henne men hon sa en gång att hon älskade sin kille, så när hon en gång på fyllan ville kyssa mig så nekade jag. Tyckte det verkade oseriöst och ville inte fucka upp vår kompisrelation. Här ungefär går det utför och jag blir hur kär som helst. Kan inte sluta tänka på henne, vi flörtar mer och mer och efter ngn månad, efter en utekväll, snackar vi och hon när jag frågar henne om hon verkligen älskar sin nuvarande kille: "yes, NOW i do...". Ungefär här säger jag att jag älskar henne.
Allting eskalerar, det slutar med att vi spenderar 2v tillsammans i en tom korridor. Vi sover tillsammans varje dag och flera nätter. Jag överöser henne med pussar och vi kysser varandra lätt ett par gånger, men bara på mitt initiativ. Under den här veckan säger hon att hon älskar mig med. Jag tänkte "score, då åker den andra killen". Dagen före han kommer tillbaka (också utbytesstudent) så säger hon dock att hon älskar honom mer och att hon vill vara med honom nu.
Min värld fallerar. Mår totalt skit länge. Jag försöker att vara glad etc som normalt och undvika henne och hennes kille, men jag vill samtidigt inte sluta vara vän med henne. Jag visste inte vad hon tänkte nu, då hon biter mig på skoj, säger att hon kommer komma tillbaka nästa år och att jag är den enda anledningen. Tänker: "happs.. kommer det funka tills hon hittar ngn annan som hon älskar mer än mig då eller?" och mår allmänt skit. Jag vill så gärna vara med henne, men mår illa varje gång jag ser henne med hennes kille.
Det skall tilläggas att jag tycker han är vidrig, äcklig, horribel, motbjudande på helt andra grunder. En naturlig ärkefiende, vilket inte gör saken bättre. Jag vet ju att han knullar med bruden jag älskar bara några meter härifrån.
I varje fall.. Massa småsaker händer som får mig att hoppas hela tiden. Hon sa en gång att jag kanske var the "love of her life". Jag har försökt prata med henne men det spårar ur varje gång och jag glömmer bort vad jag skall säga.. Så jag skickade ett ultimatum (by email, lol). Antingen så gjorde hon slut med honom eller så flyttade jag bort tills nästa år. Hon valde honom och kommer med 90% chans inte komma tillbaka nästa år. Jag vet inte vad som skulle få henne att ändra sig, men jag gissar på att det ligger i mina händer.
Så. Vad skall jag göra? Jag tänker på henne konstant men jag får ont i bröstet när jag ser henne med äcklet. Varje gång jag går förbi hennes dörr (4+ ggr/dag ><) tänker jag på henne. Hon skall komma tillbaka i sommar och vill träffas då, men om jag bestämmer mig för göra det så kommer jag totalt tappa fokus på allt annat resterande sommaren. Känns sjukt risky.
Finns det en chans att det skulle kunna styras upp nästa år, eller är det bättre att skita i allt och helt sluta prata med henne? Tips upskattas.