Är tanken att jorden kan utplånas när som helst skrämmande för er?

Jag tror man kan leva ett bättre liv om man inte går och oroar sig för att dö hela tiden.

Heyyy, shit happens

spännande på nått sätt

Att dö är ju varken positivt eller negativt, det är ingenting och därför är den tanken inte skrämmande på något vis

Visst har det hänt att tanken har slagit än, om man bara sitter och snackar lite med någon polare. Tycker det kan vara ganska intressant, men börjar man snacka för mycket blir det fan i mig skrämmande.

Det behöver inte vara hela alltet som exploderar, det kan väl lika gärna vara något i ens kropp som lägger av lika plötsligt och det kanske är mer troligt.

Ja, den tanken kan man fastna i och det brukar leda till att man känner sig lite krasslig. Eller så kanske det var att man kände sig lite krasslig som gjorde att man började tänka tanken. Så allt det där är bara en tanke och en tanke är inte något farligt. Det beror helt enkelt om en dylik tanke har tagit fäste eller inte.

Och om man oroar sig på det här med att en mete-ORO-id i ljusets hastighet ska slå ned när som helst så skulle det väl kännas som när man åker snurrgunga häftigt tillsammans med härjande klasskamrater och ständigt är rädd för att få stocken i huvudet. Så går jag inte omkring känner, tack och lov.

Kan hela solsystemet explodera på en sekund eftersom det skulle kräva en explosion som expanderar snabbare än ljusets hastighet vilket per definition är omöjligt? Bara en tanke. Om något "instant-doom-scenario" är skrämmande vore det om CERN skapade ett svart hål och marken under dig bara försvinner och du blir en lång spaghetti.

Fruktar inte döden då jag inte tror på den så för mig är det inte skrämmande öht. Dock är det mer troligt att människan själv förstör planeten än att någonting skulle "explodera" där ute

I en dokumentär så har jag för mig att de sa att vissa galaxer färdas ifrån varandra snabbare än ljusets hastighet? Hur absurt det än låter är så är jag nästan helt säker på att de sa detta...

Fast då snackar vi något som sattes i rörelse av Big Bang och innan Big Bang fanns inga fysikaliska lagar (Vad man vet/tror). Så i princip kan man säga att galaxerna i sig inte berörs av dessa lagar då de sattes i rörelse innan dessa lagar gällde.

Men dessa fysiklagar började väl gälla vid det ögonblicket bigbang skedde? i så fall innebär det väl att galaxerna visst berördes av fysiklagarna? eller är jag helt ute och cyklar nu?

Jag har inte läst kvantfysik så vette fan, mest kvalificerade gissningar.