Varför är vi så jävla amerikaniserade?

Jag har tänkt väldigt mycket på det här och jag stör mig något otroligt på att allt fler länder i Europa blir så jävla amerikaniserade.
Sätt på tv'n.
80 % av allting du ser är amerikanska program.
Ungdomar suger i sig detta som svampar och beter sig precis som dom amerikanska idioterna dom ser på tv.
Bortskämda äckliga ungar utan insikter, som bryr sig mer om att vara coola och ha status än att vara sig själva.
Jag ser äldre personer på min facebook som har "Oh NYC i looove you" som status update.
Människor som inte pratar svenska längre utan bara engelska för svenska är inte coolt.
En amerikan på en fest här i Sverige har automatiskt högre status än alla på festen och omringas av alla "för amerikaner är så coola".

Jag är inte oskyldig, jag lyssnar på amerikansk musik, ser på amerikanska tv program, men inte förrens jag blev äldre började jag ifrågesätta detta.
Det är förfan sjukt att folk känner större gemenskap med än amerikan än en fransman t.ex.
Världen är förfan större än USA, de finns så mycket mer att se och fantastiska länder att besöka.
Jag tycker att vi för en gångs skull slutar avguda USA och är lite stolta över att vara Europeer.
Vi har minst samma kulturliv här om inte flera gånger bättre än i USA.
Vi klagar över att invandrare inte kan svenska men det är inte konstigt när allt som går på tv är på engelska.
Alla vet vem Martin Luther King, Abraham Lincoln är men färre känner till Vivaldi, Axel Oxenstierna och lägg till många fler europeiska "kändisar".
Jag har inget emot amerikaner i sig, jag är bara jävligt trött på att bli psykiskt knullad av den amerikanska stålballen hela jävla tiden.
Vad tycker ni?

Skämt åsido.
Håller med dig en del - oxå trött på att vi tar efter så mycket , men en sak som slog mig när jag var i NY för ett par år sedan var att mycket utav de de gör är jävligt bra - detta bara i NY.
Teater i världsklass, gatumusiken samma, central park samma, affärerna samma, mm mm
De är rätt bra på mycket dessvärre så det är svårt att tycka illa om vad de producerar.
Som att vissa snygga Armanikostymer (eller vad det nu är för märke) är uppsydda av en gammal kines men då resultatet blir jävligt bra så kan jag ha på mig den ändå.
They make good products...

Inte så jävla konstigt att man blir amerikaniserad just eftersom, precis som du säger själv, 80 % av tv-programmen kommer från usa. Nästan alla hushåll i sverige har minst en tv.

Fenomenet att man väljer engelska framför svenska tycker jag nästan bara är bra, dock beroende på sammanhang, men de engelska uttrycken låter bättre, och känns mer bekvämt att använda. Jag har iof bott utomlands under en längre tid och kunde i början bara göra mig förstådd på just engelska så det är väl lite skillnad på dina och mina synpunkter.

Detta känner jag "dessvärre" inte igen över huvud taget, och har ganska svårt att tro på.


Att man känner en större gemenskap med en amerikan än med en fransman är väl inte så konstigt då fransmän oftast är fruktansvärt stolta och låter helst bli att använda sig av andra språk än just franska.
Plus att de dubbar all tv och dylikt i fransktalande länder så de lär sig fan ingen engelska heller. De dubbar fortfarande biovisningarna i fransktalande länder, dock kan man välja innan om man vill gå på "VO" (Version Original) eller "VF" (Version Française), men ändå. Med andra ord är det lättare att kommunicera med en amerikan än med en fransman.

Visst är världen större än usa men det finns samtidigt så sjukt många intryck, olika kulturer och landskap i samma enorma land. Nästan tropisk värme året om i florida kontra "riktig" vinter och snö i alaska. Har du inte varit i usa, vilket jag gissar att du inte har varit borde du åka dit.
Lite Off-T men inte så konstigt att den vanliga amerikanen är såpass obildad vad gäller omvärlden då de har nästan allt man kan begära i landet.

Grejen är väl den att engelska är västvärldens lingua franca (latinsk, tysk och fransk kultur har ju haft enormt inflytande i Sverige förr)... Jag ser visserligen väldigt lite på TV själv, men jag tycker program från Storbritannien sänds väldigt mycket också... Kan nog hända att britterna har fler TV-program som sänds i Sverige per capita än USA, vi måste ju komma ihåg att USA är det land i västvärlden med flest engelsktalande människor...

Överlag tycker jag det är bra att det finns ett språk som gäller i hela västvärlden (utom ovannämnda fransktalande länder!), det skulle ha varit jobbigt om man hade behövt lära sig ett dussin olika språk för att kommunicera med folk som har andra modersmål!

Hur som helst tycker jag inte att jag är amerikaniserad... Visst, jag håller väl mig nästan helt till det kulturella utbud som finns på svenska eller engelska (eller är översatt/textat), men inte går jag och ser amerikaner som bättre eller försöker apa efter dem på något sätt...

Allt Antrpophobic skriver tyder bara på hur fruktansvärt amerikaniserad han är. Att det är bekvämare att använda de amerikanske uttrycken och att de svenska inte känns lika tuffa beror dels på att språkanvändningen och uttryckssätt är amerikaniserade så att det blir bekvämare med amerikanske ord, och dels på att engelskan är det språk som allting häftigt sägs på och man är inte van att höra det på svenska. Jag kommer ihåg när jag första gången hörde svensk hiphop. Det lät så jävla töntigt. Dels för att stilen var så jävla amerikansk, och dels för att alla svenska uttryck gjorde sig så jävla dåliga när de skulle låta tuffa. Men jag lovar att svenskar har kunnat uttrycka sig hotfullt och fräckt i många år och att detta problem bara är ett steg i den massiva amerikaniseringen.

I Frankrike dubbar man inte bara amerikanska filmer, utan man har också en levande inhemsk kultur. I Sverige gör vi bara kriminalare och det finns sällan riktigt bra svenska filmer. Jag vet inte om det beror på att den svenska målgruppen är för liten för att det ska vara lönsamt att göra bra filmer, eller om det beror på att drivkraften hos kreativa människor är körd i botten i denna socialiststat där allt fixas åt dig. Eller om det är jantelagen som trycker på. Eller så beror det på att en bra film måste innehålla traditionella könsroller, våld i förorterna, uteslutande heterosexuellt sex (i den mån det förekommer sex, vilket är alldeles för ofta i amerikanska filmer), osv. Från detta finns så klart undantag, men i stora drag är det så det fungerar och i svensk kultur, framförallt statligt finansierad sådan, är detta inte accepterat...

Sverige samlar på sig det värsta från två idékomplex: den amerikanske konsumtionskulturen (det är genom denna man kan sälja mängder av filmer med några viktiga ingredienser som gör att alla köper dem) men inte den amerikanske konservatismen, patriotismen och frihetstanken, samt den ryska statsbildningen men inte den ryska konstnärliga kulturen. Vi skulle behöva det omvända: mer frihet, stolthet, kvalitativ konst, kvalitativ konsumtion osv.

Att folk tycker att allt som produceras i USA är så jävla bra kan ju också bero på den kulturella påverkan och inte på att dessa produkter faktiskt är mest önskvärda. Jag har dock inte varit i NY men detta är en förklaring... Med ditt eget argument: vi tittar på tv och ser en massa mode och produkter som "coola" människor har; sedan kommer vi till NY och där kan man köpa alla dessa och det är "so nice".

Jag skulle vilja säga att Sverige är internationaliserat snarare än amerikaniserat, även om just USA står för en större del än exempelvis Storbritannien eller Frankrike. Mycket av det du (TS) skriver gå att applicera på England med. Tänk bara på hur många som åker till London, mer för att det är så "coolt" än av någon annan anledning.

Sen tror jag inte det är slumpen som gör att det är USA och England som står för mycket av influenserna, detta då merparten svenskar förstår engelska. Åtminstone hjälpligt. Det blir alltså svårare att ta till sig än fransk eller spansk kultur.

Sist men inte minst ligger det nog något i det gamla hederliga uttrycket gräset är alltid grönare på andra sidan. Vi vill hitta något som är bättre än Sverige så vi kan gnälla på det vi har.

Måste säga att det är lite kul. Som Halv-amerikan har jag alltid fått och hört skit om mig och mitt land från just svenskar (och invandrare).

Ändå så använder Svenskarna och älskar allt som kommer därifrån... Snabbmat, tv-serier, musik, filmer, telefoner, hårdvara, mjukvara bla bla bla. Och ändå så försöker de flesta svenskar tala med amerikansk dialekt i engelskan istället för brittisk/engelsk som vore lite mer smart om svenskar inte tycker om USA.

Hör ibland nån dum jävel säga bojkotta USA genom att sluta äta på mcdonalds så går han o käkar burger king eller subway.
Eller tex en kille som ville donera pengar till ronald mcdonalds barnhem, men stoppades av sin kompis. "Ge inte pengar till USA", direkt efter så köper han en cheeseburgare. Hur dumt det än låter så är det sant och jag har sett det ofta!

Det är dubbelmoral och det är äckligt!

Jag är väldigt förvirrad av hur Sverige kan bli så likt USA när jag själv mött så mycket hat från Sverige.

Det är upp till dig själv huruvida du vill ta åt dig skitkulturen USA spyr ur sig eller om du istället väljer att fokusera på de delarna av amerikansk kultur som faktiskt innehaver egenvärde. Personligen skyr jag den moderna konsumtionskulturen som pesten, det är en vidrig judisk idé om materiell tillfredsställelse och spirituell stagnation. Choklad i miljoner olika smaker, tv-serier som bara går ut på att visa så mycket hud som möjligt, filmer där det exploderar fem gånger per minut, kläder fula som synden, tv-shopreklamer, skräpmat, mångkulturell mosaik och annan skit som tillför samhället lika mycket som en rejäl diarré. Tar avstånd från all den skiten och sörjer vilket skitland USA har blivit.

Däremot finns det mycket amerikansk kultur som definitivt har en plats i finrummen, och som de bör vara stolta över. Finns många aspekter av amerikansk kultur som jag finner fascinerande. Art Decostilen är jag en stor beundrare av, något som kan uppfattas som typisk amerikansk arkitektur. Filmer, allt ifrån Martin Scorseses Raging Bull till D.W. Griffiths mastodontdrama Intolerance; USA har världens kanske rikaste filmarv och det ter sig därför inte underligt att de är en såpass inflytelserik exportör. Pionjärsandan är den amerikanska sinnesstämmningen som färgat av sig på deras kultur, och det löper som en röd tråd genom hela samhället. Det är inte konstigt att de fortfarande ser sig som ett drömmarnas land, även om den definitionen kanske inte stämmer överens längre.

För att summera det kan jag säga såhär: jag gillar det USA som varit, inte det USA som är.

Världens största ekonomi, världens genom tidernas största militärmakt, en befolkning som motsvarar Västeuropa men med fördelen att de talar samma språk och som dessutom är del av den europeiska kultursfären. Hur kan det inte påverka oss? Flera av mina förfäders släktingar utvandrade till USA, men ingen vad jag känner till drog till Frankrike. Dessutom har vi lättare att förstå deras språk, är det så konstigt då?

Jag är inte amerikaniserad, äter sällan snabbmat, 90% av musiken jag hör på är svensk/på svenska och har för den delen inte heller sett på TV på över ett år förutom i undantagsfall hos vänner och det är jag glad över. De flesta amerikanska programmen är skräp men ännu fler av de svenska är långt mycket sämre, Sverige har enligt mig endast levererat två riktigt underhållande tv-serier på över ett decennium som är värda att se nämligen Varan-TV och Grotesco. Samhälls, debatt och nyhetsprogram är oftast så vinklade, onyanserade och ensidiga att det är som att se på en reklamfilm för åsikter. Alla dessa dokusåpor och talang/tävlings/inrednings/matlagningsprogram med "vanligt folk" får mig att spy, särskilt då i princip varje kanal har en egen version av varje av dessa program. Så varför se på väldigt dåliga program när man kan se dåliga program, eller inga alls för den delen?


Vad är det som är så konstigt med att folk känner mer gemenskap med amerikaner än fransmän? Hur många fler tror du kan engelska än franska och därmed lättare kan ta till sig kulturutbudet från landet i fråga? Sen hjälper det inte direkt att fransmän är bland de otrevligaste och drygaste folket i västeuropa enligt mina empiriska studier.

Och som Crossmack skrev angående utvandring, hur många svensksamhällen finns det i Frankrike?

Ni får inte snöa in på Frankrike så mycket, det var bara ett exempel. Poängen med det var att vi känner större gemenskap med ett land på andra sidan jordklotet än ett land inte så långt ifrån vårt eget.
Sen är jag säker på att USA är ett fantastiskt land, jag tänker själv besöka det någongång i mitt liv.
Men det jag ifrågesätter är att dom hörs och ses alldeles för jävla mycket.
Vi har sedan barnsben växt upp på deras kultur via tv/musik.
Dom har på sätt och vis "uppfostrat" oss, till en vis del iallafall.
Jag har rest runt en hel del inom Europa, och insikten jag kom hem med var att detta är en för jävligt grym kontinent.
Varför tror ni att svenska tv filmer suger? Istället för att utveckla en stark inhemsk eller europeisk filmindustri och utmanat hollywood så nöjjer vi oss med att se på den amerikanska skiten.
Sen säger ni att språket är ett hinder...hallå vi textar ju ändå allting? Vi hade likaväl kunnat se på franska program också.
Om jag hade tyckt att det vi får av USA är någonting vi vinner på så hade jag aldrig skrivit denna tråden, men efter mina erfarenheter måste jag säga att det är precis tvärtom.

Från vilka länder skulle du vilja säga att vi får något vi vinner på, och då menar jag inte 1800-tals opera från Italien eller liknande utan i dagsläget? Varför skulle man sen känna större gemenskap med ett land bara för att det ligger närmare geografiskt sett men ändå flera länder bort? Vi lever i ett globaliserat informationssamhälle och de minskar den geografiska lägets betydelse avsevärt i förhållande till det språkliga, känner inte du mer gemenskap med en person vars språk du förstår jämfört med en person som du inte fattar jota av vad h*n säger oavsett vars de bor? För att göra det lätt så kan jag fråga vilka du känner mest gemenskap med, amerikaner eller albaner? Kongoleser eller australiensare?

Och vad skulle vi försöka konkurrera mot hollywood med? Göta kanal 3? Reine & Mimmi i fjällen? Arn? Svenska filmer är så stereotypiskt svenska(läs usla) att de ytterst sällan fungerar som mainstreamfilmer i andra delar av världen, det är därför hollywood gör egna remakes på de fåtal svenska filmer som faktiskt är sevärda, och tror du amerikanerna väljer den svenska eller amerikanska versionen? Eller menar du att europa ska göra filmer för européer och amerika för amerikaner?

Europa har kommit med en hel del bra filmer senaste åren men hur mycket exposure ser du dom få i media? Hur mycket trailers har dom som loopar i varje reklampaus på TV? Hur många av dessa kommer ens upp i svensk bio? Hur stor publik tror du dessa filmer får utan det ovannämnda? Själv ser jag mycket europeiska filmer, mest spanska och franska (räknar inte in engelska) och jag har inget emot textade filmer, men tror du verkligen att medelsvensson väljer att se någon knepig europeiskt film på ett språk de inte kan över lättsmällt amerikansk action/komedi eller våra svenska fjantfilmer/serier när de vill fördriva någon timme?

Visst råder det ett visst kulturellt förfall inom Sverige/Europa när det kommer till film/TV men det är något som folket valt. Om folk valde att sluta se på amerikanska produktioner och istället såg europeiska tror du då inte att det skulle börja göras mycket mer film och TV i Europa? Så varför gör nu inte folk det? De kanske inte har tillgång till det då det inte direkt är det som sänds fredagskväll, de kanske inte orkar anstränga sig med att se textat, en del kanske inte bryr sig helt enkelt då de bara attraheras av klara färger och höga ljud, vad vet jag?

I våran kapitalistisk marknad styrs allt av pengar, och då amerikanska filmer i regel spelar in mer pengar än andra resulterar det i att amerikanska filmbolagen får råd att göra ännu fler filmer som även de spelar in mer pengar än de utländska och så har det rullat på sedan tidigt 1900-tal. "You gotta have money to make money" sägs det, och hur många europeiska filmbolag har resurser nog att lägga ut miljarder kronor på varje större titel år efter år?

Sen är just hollywood så starkt associerat till film och de har varit det så länge att de nästan är synonymer. Lite som om du erbjuder en person två cigarrer, en kubansk och en dominikansk, så kan jag garantera att majoriteten väljer den kubanska även om båda är samma kvalitet, just för att Kuba associeras med cigarrer, och jag är övertygad om att det fungerar liknande med film. Väljer man en hollywoodproduktion vet man oftast vad man får, en lättsmält rulle med några välkända ansikten och flashiga effekter som inte är allt för komplicerad att man måste tänka så mycket för att förstå filmen, och sorgligt nog tror jag att det är vad majoriteten söker i en film för annars skulle dessa filmer inte spela in så enormt mycket pengar.