Varför har det gått och helvete för mig?

...jag har kämpat, alltid haft modet uppe, alltid varit stark och försökt se allting positivt även i dom svåraste stunder. Alltid varit snäll mot andra, generös och extremt omtänksam. Trott på mig själv och allt sånt där men ändå så har mitt liv gått och helvete.

Nån som kan förklara varför?

Det har inte gått åt helvete. Det är bara du som tror det.

Jo, det har verkligen gått åt helvete.
Helt käpprätt åt helvete ska du veta.

Jaså? Tell me about it.

Men då ska du se att det vänder nu. Livet går i vågor...

För att du har gjort fel val? Om du inte skriver mer så är det svårt att komma med råd...

Trådens oklara koppling till ämnet religion gör mig benägen att skicka den vidare. Man skulle nog kunna argumentera för ett flytt till både Relationer och samlevnad till psykologi; TS ger inte tillräckligt många detaljer dock för att säkerhetsställa en flytt till det förstnämnda av dessa alternativ, varför det sistnämnda nog får bli slutstation.
Religion -> Psykakuten
/Mod

Kan känna igen mig i det du skriver. Men varför har du förlorat tron? Det är då man slutar tro och kämpa som det går åt helvete på riktigt.

Sant.

Vissa vågor grabbar tag i dig nått helt otroligt och slår dig mot klipporna så man tuppar av, och eftersom man inte har en flytväst drunknar man

... eller så ser man till att man guppar i en såndär uppblåsbar platsring i en skrikig färg som säljs på alla strandpromenader i södra Europa

Folk uppfattar dig som en mes och behandlar dig därefter? Annars är det ju svårt att ge råd utifrån den knapphändiga informationen.

Om det har gått åt helvete, ändra på det då. Finns ju alltid saker du kan ändra på om du verkligen vill. Om du inte vill det så kan du ju ge upp o skita i allt om du känner för det, men då får du skylla dig själv. Den enda som kan ända på detta är ju du själv. ?!