Citat:
Ursprungligen postat av Ankdammsman
Äntligen en Kambodjadebatt på FB!
Även om TS är ett troll, alternativt en dåre, så måste jag säga att h*n lyckats dra igång en del intressanta trådar med ovanliga ämnen.
Citat:
Till skillnad från röda khmerernas offer så är det väldigt svårt att uppskatta antalet offer för bombningarna. Många av kropparna förintades (en enda B-52 kunde lasta upp till 27 ton bomber) och de som inte gjorde det kremerades oftast i enlighet med buddhistisk tradition.
Med det sagt så verkar siffrorna du anger anmärkningsvärt höga. Bombningarna i VK2, där man medvetet inriktade sig på städer, dödade strax under 800 000 i Japan och Tyskland (inklusive atombomberna). Visst släpptes det enorma mängder bomber över Kambodja, men landet är glesbefolkat och man bombade i huvudsak transportvägar, misstänkta truppkoncentrationer etc. Frågan är om det ens går att komma upp i så många offer under de förutsättningarna.
Ingen vet ju som sagt hur många som dog (jag talar nu om både Laos och Kambodja) och observera att jag inte bara nämner de som omkom av direkta bomber, utan även de som dog i umbäranden som bombningarna medförde. Den siffran jag nämnde först stod med i
The Directory of Genocide. Jag läste en artikel av R.J. Rummel för några år sen där han angav runt 600,000. Men exakt svar kommer vi aldrig att få. Detta inkluderar även de första bombningarna som beordrades 1965 av president Johnson. Men det var först sen Nixon beordrat mattbombningar 1969 som Operation Menu (som det så smaklöst kallades) kom igång på allvar.
Vad gäller RK:s grymheter jag har jag sett siffror som talat om allt ifrån 750,000 till 3,000,000. Hur som helst så var både bombningarna och RK:s terror mot sin egen befolkning grymt.
Vad vi däremot vet är att ifrån 1965 till 1973 så bombades 113,716 platser i Kambodja och att 2,700,000 ton vräkte ner från skyn. Lite över 10% av bombningarna hade inget specifikt mål eller inget mål alls. Dessa siffror kommer ifrån det amerikanska flygvapnets databaser som släpptes år 2000. Databasen är dock inte komplett.
Citat:
Se ovan. Tonnaget säger inte nödvändigtvis så mycket om det handlar om att bomba samma gjungelstig om och om igen. USA släppte t ex enorma mängder bomber över Ho Chi Minh-leden utan att träffa särskilt mycket.
Betänk att en del var klusterbomber innehållandes "bombies". Alltså inte nödvändigtvis till för att göra direkt skada, utan att för att lemlästa senare.
Citat:
USAs reträtt ur Sydostasien var allt annat än snygg, men jag misstänker starkt att många av minorna härstammar från Kambodjas krig mot Vietnam och inbördeskriget som fortsatte i 15 år till (och där både USA och Kina hade ett finger med i spelet, apropå omvärldens ansvar).
USA:s hantering av sina grymheter i Indokina efteråt visar att man inte bryr sig nämnvärt. En israelisk journalist (Amnon Kapeliouk) rapporterade i
Yediot Ahronot redan på 80-talet om hur effekterna av USA:s kemiska krigföring tog sig form av missbildade och döfödda barn i Saigon (eller Ho Chi Minh Staden om man så vill). Han gjorde jämförelser med vad som kommit fram under rättegången mot Eichmann. Här kan vi prata om ansvar.
Jimmy Carter fällde 1977 (NY Times) f.ö. mitt favoritcitat av ett statsöverhuvud/regeringschef, jag citerar snabbt ur minnet:
"Vi är inte skyldiga vietnameserna något eftersom förstörelsen på bägge sidor var ömsesidig."
Citat:
Med tanke på att bombningarna hölls hemliga, att Kambodja var/är extremt farligt och otillgängligt, och att Vietnam var den stora storyn så är det i o f s inte så konstigt. "Inbäddad journalist" hos röda khmererna torde också betyda "död journalist".
Fred Branfman kunde åtminstone få fram rapporter om vad som hände i Laos vid samma tidpunkt. Men intervjuer av flyktingar har väl inget värde antar jag. Sidney Schanberg och resten av det amerikanska journalistpacket satt väl mest på hotellen och söp.
Citat:
Japp, men det betyder å andra sidan att de hölls hemliga i hela fem år. USA är sämst i världen på att bevara hemligheter (och tur är väl det).
Jag säger bara Pentagon Papers!
Citat:
Den frågan är extremt omdebatterad. Lon Nol-regimen var visserligen både grym och korrumperad, men den var inte värre än en del andra regimer som har klarat sig. Det största skälet till att röda khmererna vann kriget var med all sannolikhet USAs reträtt ur Sydostasien efter Nixons fall. Den amerikanska kongressen drog in pengarna och flygunderstödet, och då föll regimerna som korthus (eller dominobrickor, om man så vill).
Utan stöd från Kina och Nordvietnam hade röda khmererna aldrig vunnit, och med fortsatt amerikanskt stöd till Lon Nol är det extremt tveksamt om de hade gjort det. Deras anfall mot Pnomh Penh bombades bokstavligt talat i småbitar av US Air Force, och samma sak hade mycket väl kunnat hända igen 1975.
Japp, när kongressen ströp stålarna för Nixon var det dödsstöten för USA:s alla marionetter. Min poäng var att det civila stödet för RK förmodligen ökade p g a USA:s bombningar och Lon Nols grymheter. Inte att RK skulle ha haft en chans mot det amerikanska flygvapnet.
Citat:
Japp, det var fulspel av värsta kallakrigetsort. Glöm dock inte bort Kina och Thailand som också stödde röda khmererna mot Vietnam.
RK:s fall fick ju också den konsekvensen att Kina invaderade norra Vietnam 1979 som "straff" för att ha avsatt Pol Pot, dels också förmodligen p g a Vietnams närmande till Sovjet. USA fördömer då Vietnam för sin närvaro i Kambodja.
Citat:
Försörjningsproblemen i Pnomh Penh, som ofta används som ursäkt av Myrdal et al, blev akuta först när röda khmererna hade omringat staden och berodde alltså inte på överbefolkning per se.
Tömningen av Pnomh Penh skedde dels av ideologiska orsaker (upprättande av maoistisk bondekommunism) och dels av säkerhetsskäl (röda khmererna var extremt paranoida, och att kiontrollera befolkningen i en storstad är naturligtvis inte lätt).
Jo, jag har hört Myrdal mumla om detta och min poäng var inte att rättfärdiga tömningen. Min poäng var att befolkningen drevs från en grymhet till en annan. Jag är helt enig med dig om varför PP tömdes.
Citat:
Jag tycker snarare att den bild med fokus på USA skuld som du förmedlar verkar ganska utbredd inom journalistkåren.
Det beror på vilka journalister och "kulturpersonligheter" vi talar om. Myrdal är ju som sagts tidigare ett skräckexempel åt det andra hållet.