Det kan vara på sin plats för ett klargörande här så vissa vet hur "landet ligger":
Somliga tycks leva i föreställningen att den moraliskt indignerade kritiken mot hans majestät
konungen och dennes leverne står och faller med den eventuella existensen av någon
komprometterande bild. Så är dessvärre inte fallet.
Det kvarstår trots den nyss gjorda upptäckten av manipulerat bildmaterial underlag som
räcker och blir över för denna kritiska hållning.
"Grabbgängets" spritdränkta sammankomster med lättklädda "kaffeflickor" som ett utmärkande
inslag ter sig knappast som särskilt lämpliga för en statschef att delta i. Vi vet att dessa
förekommit. Vi vet att flickor i varierande åldrar "förgyllt" tillställningarna. Hur pass mycket
man har "förgyllt" behöver man kanske inte gå in närmare på.
Det är en grej.
Sedan har vi affären Camilla eller om det är Michelle, den andra sångerskan som vissa hävdar
hade ihop det ett tag med pilske Calle, oavsett vilket så är detta sant så har det ägt rum
sedan äktenskap ingåtts med svala Silvia och då har vi otrohet och det ter sig inte snyggt
det heller. I synnerhet inte för en regent. Det är alltså några exempel.
Extraordinära krav är oundvikligen ställda på en sådan. Han skall utgöra ett moraliskt föredöme.
I ämbetets natur finns det alltså inbyggt ett krav på redbarhet och mognad hur mentalt
påfrestande detta än må vara att leva upp till. Värdighet, stil och klass - det är fundamentet,
det vi rimligen bör ha rätt att kräva av en person som är det officiella ansiktet utåt.
En skandaliserad monark som gör sig skyldig till återkommande klavertramp av varierande
svårighetsgrad kan näppeligen förvänta sig att bemötas med respekt i det långa loppet.
Fötroendekapitalet förbrukas utom hos de orubbligt trogna, ty hos dem spelar det just ingen
roll vad än föremålet för deras vördnad och beundran tar sig för.
Det är lite likt hur religionen påverkar vissa människor; man
måste tro för så är det bara.
Man måste tro på en skäggig gubbe nånstans där uppe i himlasfärerna för så har våra
förfäder gjort. Och man får lika lite upphöra att tillbedja sin värdsliga konung, för det är att
betrakta som orätt och rent förkastligt.
Traditionen påbjuder det ena med det andra. Och fan ta den som ifrågasätter giltigheten
hos i synnerhet en gammal vacker ordning vid namn monarki!