Låt mig åskådliggöra i dialogform hur "tugget" kan gå och alltid har gått när det kommer till
"besvärande" spörsmål med adress det svenska kungahuset: (Kan vara alldeles åt helvete
off topic, take it away then, but here we go what´s so ever.)
- Ja, vad tycker du om det här då med kungen om jag får fråga?
- Skandal. Det är upprörande.
- Ja, visst är det väl. Att man tror att man kan komma undan med i pricip vad som helst.
Men nu får slottsherren veta av att han lever...
(I högt, lite uppbragt tonfall)
- Jag menar att det är
upprörande att man försöker skandalisera vår älskade konung
och vårt fina gamla kungahus. Att man inte vet hut, jornalistbyket och annat kommunistiskt
pack.
- Jaha! Så du menar alltså att du inte alls tror att det ligger någon sanning i dom här påståendena
om otrohetsaffärer och porrklubbsbesök...?
- Trams. Det är vad det är.
- Men om det är sant då...? Gör ingenting i sånt fall i dina ögon...?
- Det kommer inte an på oss att sätta oss till doms över vår konung. Vi ska
högakta
honom. Vi ska vara rädda om vårt fina kungahus och
vörda det.
- Oavsett vad som framkommer av pinsamheter...? Affärer av alla de slag?
(I lite forcerad, fortfarande indignerad ton)
- Vi ska inte lägga oss i vad vår konung gör. Det har vi inte med att göra.
(En liten helt kort paus och sen något drömmande och tillgivet i ton och blick)
- Han är så
fin...den mannen. Och tänk på vad söta och duktiga barnen är...och vår
högt älskade drottning...En sån rar och fin familj ska ha rätten att ha sitt privatliv ifred
och vi ska vara innerligt tacksamma att dom finns.
- Okay. Jag förstår. Dom står över oss, menar du...? Det är bara att dyrka på då med andra ord?
- Just så. Det är vad vi ska hålla oss till.
The End.
Edit: Förenklat och tillspetsat måhända, men alltid är det väl nån enfaldig och förstockad
rojalist av den gamla stammen som kan ta åt sig...förhoppningsvis...