Den stora skvallertråden om H.M. Kung Carl XVI Gustaf

Sveriges främsta symbol för kärnfamiljen är monarkin. Liksom organisationen Levande Familjer lär den oss att man och kvinna är väsentligen olika och att familjen är den eftersträvansvärda livsformen. På sistone har monarkin också visat vad som kan hända när man kedjar fast sig vid varandra in i döden oavsett hur man trivs ihop. Och vad som sker när en konstitution fjättrar en ätt vid ett ämbete.

Förutom att institutionalisera klassamhället normerar monarkin oss in i konservatism, kristendom, könsroller, heterosexualitet, äktenskap och barnafödande. Monarkin är som en daglig reklambilaga från Levande Familjer. Häri ligger dess största skadeverkningar. Under minst ett halvår alldeles nyligen tvångsmatades nationen med extraförstärkta familjeideal när alla låg på knä inför kungens dotter som skulle vigas vid sin make för att få börja producera tronföljare åt landet.

Kungens utsvävande sexualliv och brutna trohetslöften såsom de beskrivs i boken ”Den motvillige monarken” av Thomas Sjöberg, Deanne Rauscher och Tove Meyer (Lind & Co) bör betraktas i ljuset av familjevärdena som monarkin pressar över undersåtarna. Om en privatperson vid namn Carl Gustaf B umgås i kretsar där kvinnor är en leksak att ta fram vid efterrätten är det beklämmande, patetiskt och gravt dekadent. När Sveriges kung gör det är det oacceptabelt.

”Den motvillige monarken” borde få även inbitna monarkister att vackla. För den som inte orkar läsa hela räcker kapitlet om vad landets främsta företrädare hade för sig under OS i Atlanta 1996. Det är orimligt att allt nu bara fortsätter som vanligt. Men från riksdagen är det dödstyst. De tänker kanske på nästa lax-aladåb på enristartelette med lättvispat hjortronskum som de inte vill missa. De tycker kanske synd om kungen, generas av honom. Det gör nästan alla. Men ett statsskick kan inte vila på att folket tycker synd om statschefen.

Det youtubeklipp där Sveriges kung under sex minuter utanför en jaktstuga inte dementerar sitt misogyna leverne utan tvärtom ”vänder på ett blad” innehåller knappt en idiomatisk mening med korrekt syntax. Själva älgarna skulle gå i landsflykt om de förstod.
Framtiden kommer att undra över oss, som inte klarade av att bli fullt demokratiska fast vi kunde.
Källa: http://www.dn.se/ledare/signerat/kung-och-karnfamilj-1.1221302