Citat:
Ursprungligen postat av Zurfarn08
OK, förklara då för mig varför han yxar ihjäl styvpappa 1 som hans mamma hade lämnat för en annan karl. Vari ligger hämnden mot mamman där?
Han är givetvis inte helt rationell i sitt förvirrade tillstånd. Han hatar alla som han anser har svikit honom, eller som han är svartsjuk på och kan ta hämnd på. Mot sin mor har han känslor av både hat och obesvarad kärlek. Därför skonar han henne från direkt våld även om hennes straff därmed blir ännu hårdare. Det är tio gånger vanligare med fadermord än mord på mor jag har ingen bättre förklaring än att navelsträngen aldrig riktigt går av.
Att den biologiska fadern inte drabbas är för att där kanske det inte fann en möjlighet till ett tryggt hem och han såg det, vill inte dit och ansåg sig därför inte heller sviken. Styvfar 2 kan ha varit ljust mot honom och inte heller honom vill han ta hämnd på.
Styvfar 1 hade en god och kärleksfull relation till sina egna barn, kanske den bästa relationen inom hela denna komplexa familjekonstellation.
Där kommer hans svartsjuka in i bilden, han har inte lika god relation till någon man och sämre relation till sin mor än vad styvsyskonen har.
Även om jag kanske är ute på djupt vatten kan man anta att ett mord på någon/några utanför familjen är ett förtvivlat rop från någon som känner sig utstött men som ändå har så starka känslomässiga bindningar att han inte vill ta ut sin förtvivlan direkt på någon inom den stora familjegruppen. Därav kom morden på paret i Brattås att bli en spänningslättand motsvarande vad en mordbrännare kan känna.
Efter några år lite mer vuxen släpper det som hindar honom men hate finns kvar och det har växt, då är han är mogen att ge sig på sin egen familj.
Det är ett helt unikt fall men inte helt omöjligt att se det psykologiska spelet och vad som malt runt och gnagt i pojkens hjärna.