Hur diskutera smak?

Frågan aktualiserades av mig när jag nästan gav mig in i en diskussion av typen "mest överskattade film"/"mest överskattade skådespelare". Diskussioner av denna typ kommer upp ofta på forum som avhandlar konst, typ film eller musik.
Men frågan är: kan man egentligen nå någon konsensus om man inte tillhör ett likartat (men naturligtvis ej exakt lika) värdesystem, och är annars diskussioner av liknande slag värdelösa?
Det låter självklart, och kanske är det, men det är en problemställning man ofta stöter på när det skall tyckas om kultur

Nej, åsikter och smak är högst personliga, och egentligen kan man inte hävda att något är rätt eller fel. Det enda man kan enas om i sådana situationer är helt enkelt att man tycker olika. Däremot, vad man kan göra är att sätta krav på diskussionen i sig. Jag tycker att det är okej att man har olika åsikter om man kan argumentera för dom. Men en person som bara "tycker" nånting utan att kunna lägga någonting bakom sina ord tar jag helt enkelt inte på allvar. Så länge ens motståndare kan argumentera för sin sak är dom värd all respekt, hur jävla urbota dumt deras åsikter ändå låter.

det är som tippi hendren säger, så länge man kan argumentera för sig, oavsett åsikt, har man rätt till en åsikt.

det är nog för lätt att säga att det inte finns något rätt eller fel.
Det handlar oftast vad om den allmänna opinionen tycker och det sammantaget med ens egen erfarenhet och uppfostran skapar en känsla av rätt och fel. eller "smart" och "dumt" om man så vill. själva odern rätt eller fel kan betyda mer än en sak.

btw, måste man respektera andras åsikter? jag skulle aldrig kunna godta en nazists argument för utrotning av judar till exempel.

Men finns det verkligen nåt läge där "alla har rätt" utan att det bara blir blaha blaha? Strukturerar man sig inte efter vissa mönster som är präglade av det värdesystem man befinner sig i? Om man ska diskutera "vilken film är underskattad" och en person säger "Persona" av Ingmar Begman medan den andre säger "Ett päron till farsa III" - finns det då dågon reell möjlighet till samstämighet bortom relativistiska konstateranden?

hm, jag vet inte vad du vill uppnå med ditt tillkrånglade språkbruk. gömmer du ditt resonemang bakom fina ord för att du ska låta mer intelektuell än du egentligen är eller är det bara så du utrycker dig?

Inom kulturvärlden resonerar man kring tre olika definitioner av kulturbegreppet:

1) Estetisk kultur. Här avses den del av kulturen som 'söker en publik' dvs konst, teater, film, litteratur osv.
2) Antropologisk kultur. Med denna menas 'levd kultur' dvs kulturtraditioner, etnicitet osv.
3) Klassisk/antik kultur. Ett normativt kulturbegrepp som hävdar att det går att skilja mellan god och dålig smak. En slags blandning mellan 1 och 2 eftersom det implicerar att estetisk kultur som blir en del av den antropologiska kulturen och s.a.s. 'tål tidens tand' bevisar att vissa kultur- och konstyttringar är bättre än andra.

Den sista definitionen tycks vara vad som diskuteras här. Och jag är benägen att skriva under på denna förment normativa definition. Att Mozart blivit mer erkänd av eftervärlden än Salieri beror knappast på någon gigantisk komplott, det beror med 99,99% sannolikhet på att Mozarts musik är bättre. Basta.

Pratar du med mig?
Vad är det jag skrev som du tyckte verkar konstigt?