Anglicismhatartråden (sammanfogad tråd)

Ordet »litotes« slog aldrig igenom som »underdrift« gjorde. Gemene man tror väl fortfarande att en litotes är ett tänkespråk hugget i sten.

Gemene man har säkert inte en susning om vad litotes betyder. Detta ord finner man jämsides med termer som anafor, katakres, hyperbol (för överdrift) osv. i litteratur rörande stilfigurer och retoriska grepp.

Carin Jämtin, partissekreterare för (S), citerades i SvD angående Mona Sahlins kandidatur till posten generalsekreterare i Socialistinternationalen:

– Hon är underdog, jag vill betona det. Men vi får se hur det går, säger partisekreterare Carin Jämtin ...

I mitt språköra är »underdog« såpass negativt laddat att jag finner det osolidariskt att använda ordet om en person jag gillar. SASO säger om (svenska) »underdog« ’person som befinner sig i (socialt) underläge’.

Om våra översåtar har så dålig känsla för anglicismernas laddning, vad kan man begära av undersåtarna? Att kalla en familjemedlem, kollega eller vän för »underdog« är derogation genom association.

Ref: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/sahlin-hogoddsare-i-socialistval_7458614.svd

Att kalla en familjemedlem, kollega eller vän för högoddsare är mera raffinerat elakt, på grund av det skenbart positiva morfemet »hög-«.

För den mindre lyhörde kan engelska ord tappa sin laddning när de lånas. I många kulturer är hund ett utpräglat skällsord. Så har vi också sluppit se/höra Jämtin kalla sin partisyster för rondellhynda, när Mona blir kringränd av patriarkatets pampiga kandidater som har slips, grå kostym och outgrundliga nätverk.

Jag tror att du och SASO missar det flitiga användandet av "underdog" i sportsammanhang. Det är mycket möjligt att det har en långt mer negativ betydelse i ursprungsspråket, men som jag uppfattar det när man använder det i svenskan om idrottare och idrottslag är det bara ett neutralt konstaterande av att någon inte är favorit "på papperet", utan "slår ur underläge". Även det senare kan låta negativt men är som jag ser det neutralt i sportens värld. Ofta kan det heta "Vi är bäst när vi får slå ur underläge", alltså när man saknar favorittryck.

Här har vi ett talande citat av tränaren Stuart Baxter, som har engelska som modersmål men varit mycket verksam i Sverige och talar bra (om än väldigt engelskklingande) svenska:

http://nyheter24.se/sport/fotboll/em-i-polen-ukraina/706826-baxter-sverige-alskar-att-vara-underdogs/fotboll24/em2012/svenskalandslaget

Att Baxter sade det till UEFA:s officiella hemsida antyder väl att det var på engelska från början och att man antingen kan använda det neutralt i engelskan också i sportsammanhang eller att Baxter smittats av den svenska sportanvändningen.*

Min teori är alltså att Jämtin utgår från tävlingsmomentet i det hela och neutralt konstaterar att skulle det gå att spela på vem som vinner, så skulle Sahlin inte ha lägst odds. TT verkar ha gjort samma tolkning som jag eftersom man sätter rubriken "Sahlin högoddsare i socialistval". Möjligen säger det mer om mina referensramar än om svenskan, men jag tycker att man uteslutande hör och ser underdog i sport- och tävlings- eller omröstningssammanhang, aldrig använt om ett socialt underläge.

* Här hittade jag Baxters uttalande på engelska:

http://www.uefa.com/uefaeuro/news/newsid=1820868.html

Jag vill bestämt minnas att underdog var gångbart som neutral beteckning på nederlagstippade idrottare eller idrottslag när jag gick i plugget i Farnborough för drygt fyrtio år sedan.

Inom travsporten talade man förut om outsider eller fidus för en häst som kunde överraska utan att vara favorittippad. Det vill säga slog ur underläge. Vete tusan var det senare ordet [fidus] kommer från? Det "låter" latin, men jag har ingen aning.

Ordboken tipsar att hästen i fråga är kognat till “high fidelity” etc. Kanske kan man tolka fidus som den beskedlige hästen.

fidus subst. ~en ~ar ...
• häst med chans till högt odds <spel>: i tredje loppet bör man hålla på Lucky Shot, med Playster som fidus
Hist.: sedan 1959; av lat. fidus 'tillförlitlig; trogen'; ...

Ja då är latinet inblandat i varje fall. Kanske bättre att tolka det som "pålitlig" är "beskedlig"? Det gör att det uppstår en viss logik.

Även beskedlig kan vara logiskt: Trägen är beskedlig, trägen vinner.

Tänkte nu mest på situationen med att spela på hästar. En "pålitlig" häst kanske inte har så hög grundkapacitet som en "opålitlig" häst, men man vet att den håller sig på benen (inte galopperar) och kan därigenom vinna på andras misstag. "Beskedlig" uppfattar nog de flesta som någon som är sansad, måttlig och lätt tillbakadragen.

En anglicism som jag stör mig på och har sett några gånger den senaste tiden är att ordet "klass" ersätter "lektion". "Idag hade jag en klass där vi gick igenom franska revolutionen". Ytterst irriterande.

Det sa vi redan på 80-talet.