Anglicismhatartråden (sammanfogad tråd)

Det var allt som stod om den saken i 55-årsgratulationsartikeln.

Mja, jag har nog lite svårt att tänka mig ett resonemang där han skulle vilja säga "jag är en (orättmätigt) förhärligad byråkrat" och dessutom lite svårt att förstå varför han i så fall skulle välja ordet glorifierad i stället för just (orättmätigt) förhärligad, prisad eller ett annat substantiv i stället för byråkrat ("jag är en glorifierad person", "jag har en glorifierad post"). Men allt är väl möjligt, antar jag.

I vad som kan vara originalcitatet säger Peter Englund i en intervju för NSD:

Vaknar du och tänker: Men oj, jag är ständige sekreteraren?

- Ja, men jag tänker, oj, hur länge måste jag vara den här ständige sekreteraren. (skratt).

Är det inte ett roligt uppdrag?

- Roligt? Nej...det är ...att vara en slags glorifierad byråkrat, så säger jag. Vardagssysslorna skiljer sig inte så väldigt mycket från andra chefers, det är möten och post att besvara, ärenden att redas ut och projekt att ledas. Det enda som är tjusigt är mitt tjänsterum.

Och lönen då, den borde väl vara tjusig?

- Ja den är jättebra. Fattas bara annat (skratt).

Det av mig båldade är mycket mera indirekt än vad DN-citatet antyder. Den lilla indirektionen »en slags« är viktig i motsats till det odämpade alternativet. Kontexten är uppenbart lätt uppspelt när PE talar till sitt hemlands vilda rötter. Han är född i Boden.

Ref: http://www.nsd.se/helgbilagan/artikel.aspx?ArticleID=5999171

Därmed får jag vatten på en gammal käpphäst: Det är förödande att ha samma citattecken för egentliga citat och tolkningar respektive översättningar.

Men hur kan du veta att han inte sade det igen till DN-reportern? Eller att han inte sagt det flera gånger förr? Det var nog förhastat (åtminstone ur din nya citatvinkel) att skriva att det "var allt som stod". Det vidare sammanhanget tycker jag ger vid handen att saker och ting sker där och då:


Vidare visar väl Englunds "så säger jag" i artikeln du citerar ganska tydligt att det är något han brukar säga. Att han skulle ha för vana att gå omkring och kalla sig "(orättmätigt) förhärligad byråkrat" verkar inte lika troligt som att han skulle ha för vana att kalla sig "uppiffad byråkrat", tycker jag i alla fall.

Möjligen är den idiomatiska svenska översättningen "pimpad".

Se, det vara nya fakta från DN. Kanske har PE upprepat frasen så ofta att han låter frasen »en slags glorifierad byråkrat« förenklas till »en glorifierad byråkrat«.

I det lya ljuset(!) tror jag vi kan gå tillbaka till etymologin och tolka »glorifierad« = »med aura försedd«. Akademiens logga med lagerkrans ger en symbolisk aura.

Hur som helst så tycker jag att marginalen till anglicism har bibehållits eller ökat nu när fler fakta kommit fram.

Verbet »pimpa« avstår jag från att använda på grund av ett snarlikt ord i ett främmande språk.

Jag vet inte jag, tycker snarare tvärtom.

För att vara småironisk betraktare av samtidens språkligheter visar du ibland en förvånande oförståelse inför andras försök i samma genre. Du kanske har missat pimpa (= "smycka") av engelskans verb pimp bildat på substantivet? Det syftar väl antagligen ursprungligen på dessa entreprenörers flådiga sätt att klä och smyckesbehänga sig men verkar nu kunna omfatta smyckande av de flesta slag, i alla fall i den receptiva svenskan.

Att dosera ironi skriftledes, det är svårt. Utifrån den verbform och verbbildnin du nämner så tyckte jag att kopplingen var tämligen grov. Då hade jag läst på engelska "pimp" och klassiskt svenskt »pimpa« i SAOB och ordet »pimpinett« med dess franska ursprung (trippa nätt med diminutiv-suffix).

Som kuriosa kan jag nämna att i min gamla dialekt så är substantivet »pimpa« = navelgrop. Gissningsvis kognat med engelska "dimple".

Att etymologin är grov, att ordet är ett direkt sentida inlån från engelskan samt ett nytt modeuttryck trodde jag kanske kunde vara nog för att det skulle framgå att förslaget inte var allvarligt menat, men har du missat ordet är det väl en annan sak. Googla "pimpa" och "pimpad" så får du se att det genererar massvis med träffar och används i de mest överraskande sammanhang. Här en DN-artikel om ordet: http://www.dn.se/bostad/att-pimpa-till-pa-balkongen

Pimpad pimpa: http://en.wikipedia.org/wiki/File:Caribicbauch02.jpg

Det halländska substantivet är rätt uppfattat, fungerar även på en karibisk mage med "dimple". Substantivet »pimpa« för navelgrop var om möjligt ännu mera oskyldigt än »rumpa«. Kossans svans kallades »rumpa« i små barns närvaro, och »rävrumpa« är ett traditionellt namn på åkerfräken.

När jag någon gång har sett verbet »pimpa [till]« så har jag tolkat det som »göra fräckare på ett möjligen vulgärt sätt«.

Göteborgs-Posten har netto 69 träffar på verbet "pimpa" med ett par böjningsformer. I förbigående ser jag hur Google motiverar 69 netto kontra 244 brutto:

Vi har uteslutit vissa svar som var snarlika 69 som redan visats för att kunna ge dig de mest relevanta resultaten.
Om du vill kan du göra om sökningen och inkludera tidigare uteslutna resultat.

Tackar man ja till det senare så får man många identiska (snarlika+) träffar.

Lite avtrådes navelskådning: SASO förvirrar när man definierar navel som "liten grop mitt på magen efter navelsträngen" och navelgrop som "fördjupningen kring naveln". I beskrivningen av navel använder de ordet som jag gör, om hålet i sig och allt däri (jag skulle också använda det om den naveltyp som engelskan benämner outie: http://en.wikipedia.org/wiki/Navel), medan de i beskrivningen av navelgrop i stället betraktar själva knuten som naveln. Annars skulle ju navelgropen vara "fördjupningen kring gropen".

Nu är det ju så att vissa inte har någon knut, bara en grop. Det beror på hur momentet att klippa navelsträngen avlöpte efter förlossningen.

Jag är ingen anatomisk expert men citerar Wikipedia: