2010-05-08, 14:46
  #1
Medlem
Jag håller på att skriva en debattartikel om konst som påverkar. Vad är konst som påverkar för er?
För mig är exempelvis konst som påverkar när en konstnärselev slår sönder en tunnelbanevagn endast "för konstens skull", det är konst som påverkar i negativ form. Alltså extremt onödigt.

Hur tänker ni runtomkring detta?
Citera
2010-05-08, 15:59
  #2
Medlem
WhoFortyTwos avatar
påverkar vadå? påverkar inte all konst något eller någon på något sett?
Citera
2010-05-10, 16:04
  #3
Medlem
alltså jo. Men konst, särskild konst , extrem konst som påverkar dig? Får en svart tavla dig att må dåligt? Ja då påverkar ju den dig.
Citera
2010-05-10, 17:30
  #4
Medlem
jugbandbluess avatar
det är ett skolarbete detta eller?
Citera
2010-05-10, 18:17
  #5
Medlem
WhoFortyTwos avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Tidaln
alltså jo. Men konst, särskild konst , extrem konst som påverkar dig? Får en svart tavla dig att må dåligt? Ja då påverkar ju den dig.

finns nog ingen särskild konst som påverkar mig, all konst påverkar mig antingen positivt eller negativt genom att jag antagligen gillar det eller inte...
Citera
2010-05-11, 17:34
  #6
Bannlyst
Konst har många syften. Att beröra och påverka i negativ eller positiv bemärkelse ät ett sätt att se på det. Sen kan konst ge sig in i olika specialområden som tex sociala problem, integration, psykiatrin, skolan mm. Sedan kan den uttrycka känslor som ångest, likgiltighet, tomhet, eufori, gädje, meningen med livet mm.
Citera
2010-05-30, 19:12
  #7
Medlem
1905s avatar
Var det inte Schopenhauer som menade att ända gången man undkom pendlandet mellan leda och misär var när man förlorade sig i det sköna?

På så sätt kan jag ibland uppfatta tavlor som jag anser är mer än bara vacker, något som liksom håller fast en när man tittar på det.

Sådan konst är i min mening inte den konst som produceras i dag där budskapet i tavlan är viktigare än det sköna i den.

Personligen förlorar jag mig i impressionism och Art nouveau.
Citera
2010-05-31, 13:51
  #8
Medlem
Vilks konst där kommunikationen efter konstverkets materiella genomförande är primär påverkar ju onekligen många och ger upphov till debatt, en debatt som kulminerar i personangrepp och mordbränder. När konsten ger upphov till avbrutna föreläsningar av personer som inte kan hålla sig till ordväxling så berör det mig. Just därför att konsten då befinner sig i det gränsland som får människor att reagera.
Citera
2010-06-04, 16:25
  #9
Medlem
Visst kan konst ha stor påverkan på enskilda människor, men det är nog sällan den har det. Allt för mycket handlar dagens konst om just konst, inte om människans existensvillkor eller samhället vi lever i (även om den gärna utger sig för att göra det).

Beträffande påverkan på samhället är konsten idag allt för elitistisk för att kunna nå ut till folk i allmänhet, utom möjligen genom att söka nya nivåer av det kontroversiella. Men vad som händer då är förstås att konstens gränser hamnar i fokus för debatten, inte ämnet för konstverket.
Citera
2010-06-05, 18:35
  #10
Medlem
Vädurs avatar
Konst som påverkar, och konst som berör.
Ibland när jag ser på ett föremål så lyckas konstnären få detta föremål att slå an på strängar inom mig. Jag återupplever, eller åtminstone förstår och smakar av den känsla som verket försöker förmedla. Ibland träffar det rätt på en gång, ibland behöver jag få det förklarat för mig, varpå jag antingen får en riktig aha-upplevelse, eller inser att jag och personen bakom verket antagligen fungerar väldigt olika eller har mycket olika preferensramar.

Idioten som trashade en tunnelbanevagn, och Odell är inne på en "konst" som jag inte har särskilt mycket för. Deras "verk" är för mig mer en form av aktivism, eller ett självförverkligande. En egotripp, som egentligen inte är ämnad för någon annan än dem själva och deras behov av att få uppmärksamhet/upprättelse/bearbeta gamla trauman. För mig är deras verk helt meningslösa - mer än att jag blir sur över att en del av min lön går till att städa upp efter deras framfart, och tragiskt nog även bekosta deras "utbildning".

När jag själv mådde riktigt dåligt för ett par år sedan, så såg jag en mycket enkel liten staty föreställande en grovt hjuten man som sitter ihopkurad ingömd under en lika grovt mejslad stentrappa. Det verket gjorde ett väldigt starkt intryck på mig, då den slog an rakt in i hur jag kände mig då. En liten grå plågad man, som försöker hitta trygghet i ett gömställe. Inte för övertydligt, och inte heller så melodramatiskt som någon som själv inte varit i samma situation antagligen hade knåpat ihop. Konstnären hade på enkelt vis lyckats fånga en känsla som jag bar med mig, och fått in den i sin konst. Och sådant berör.
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in