Dawit Isaaks samlade verk. Hans journalistiska gärning i Sverige.

29 juni 2001
Under de senaste tio åren av frihet har investeringar, administration och propaganda varit svaga områden, på grund av bristande erfarenhet av att regera och avsaknad av utbildad arbetskraft. De flesta av dessa svagheter kommer naturligtvis att förbättras i takt med att arbetskraften blir mer kvalificerad. Men de väl kända problemen verkar kvarstå inom överskådlig framtid. Ett av problemen är regeringens politik för spridning av information.
Visserligen hade propagandan svagheter även tidigare, men problemen blir kristallklara när den etiopiska TPLF-regimen (hädanefter kallad woyane, som den kallas lokalt) inledde sina fientligheter. Motpropagandan från Eritreas håll var inte tillräckligt bra när woyane spred sin propaganda med hjälp av verkliga och fabricerade händelser i medierna. Som ett resultat skapas en psykologisk press på vårt folk och det internationella samfundet vilseleds.
Även om alla är överens om svagheterna i propagandan så är de åtgärder som vidtagits för att rätta till dem otillräckliga.
Den etiopiska sidans massmedier, liksom de officiella uttalandena från FN, klandrade omedelbart Eritrea för misslyckandet i den pågående fredsprocessen. De statsägda medierna i Eritrea deklarerar bara offentligt den information de anser vara riktig i stället för att fokusera på vilka anklagelserna är och att klara ut dem.
Som en följd av detta kan allmänheten bli osäker, eftersom alla omedelbara stöduttalanden eller dementier uteblir, i avsaknad av pressmeddelanden från regeringen, baserade på andra källor.
Den fria pressen har ett ansvar att utöva starka påtryckningar på regeringen för att denna ska förtydliga sig när det gäller anklagelser och liknande, men klargörandena har uteblivit på grund av en ovilja att svara.
Varför misslyckades regeringen att förklara sig när UNMEE (FN:s fredsbevarande styrka i Etiopien och Eritrea) i sin rapport avslöjade att Eritrea brutit överenskommelsen 113 gånger? Eritrea anklagas sedan dessutom för att ha ett större antal milismän och poliser i den tillfälliga säkerhetszonen. Finns det något uttalande från regeringen som slår fast hur stora styrkor det rör sig om? Och varför har man inte förklarat för allmänheten om det är för mycket eller inte?
Varför föredrar man alltid tystnaden? Är det på grund av stort självförtroende, eller för att man tror att tiden ska besvara allt? Det är verkligen pinsamt.
Allmänheten är inte bara förvirrad av fördömandena utifrån. Den oroas också av vår inhemska situation. Den fria pressen har gjort sitt bästa att mildra krisen sedan den eritreanska oppositionen gick ut med sitt budskap. Men den lyckades inte minska spänningen mellan regeringen och reformanhängarna eftersom regeringen aldrig svarade, trots upprepade knackningar på dörren.
Ändå måste de statsägda medierna känna sitt ansvar att göra något för att lugna även denna oro. Men inget har hittills gjorts.
Tvärtom, de utländska journalisterna skriver om allmänhetens största frågor genom att intervjua presidenten, medan landets egna medier inte får den möjligheten. Det är förvånande.
Varför kan inte allmänheten få information direkt när andra fått det? Regeringen måste göra något för att dela med sig av informationen och låta allmänheten vara med och lösa krisen.
Det är välkänt att oviljan att dela med sig av och föra ut information är en stor svaghet. Så varför rättas den inte till?
Varför göra krisen större än det problem man vill lösa genom att stoppa informationen?
Vad blir resultatet av att låta folk diskutera valnämnder och etablerandet av politiska partier under så ogynnsamma förhållanden?
Detta är frågor som måste besvaras fullt ut.
På samma sätt bekymrar sig allmänheten i högsta grad om sina egna frågor och vill ha ett direkt klargörande.
Men om informationen bara kommer från utländska medier så kommer allmänheten luta sig mot dessa. Till sist, som en student sa, kommer allmänheten att ta upp sina egna bekymmer med utländska medier och skicka brev till utländska journalister, för att få svar på sina frågor.
Så det är alltså hög tid att ta itu med misstagen. Och släppa ut informationen.
DAWIT ISAAK