Tack för svaren!
Jag skall försöka ta mig till läkaren imorgon. Är företagare och har sjukt mycket att göra nu så det var mest därför jag vill slippa åka dit.
Men som många av er säger så är det bara dumt av mig att inte åka dit. Egentligen vet jag det själv.
Bröt ringfingret på fyllan för några år sedan. Kommer ihåg hur jag tyckte mig höra hur det gick av i ett handgemäng. När jag vaknade dagen efter hade jag liknande känsla som jag har i tån nu. Tyckte mig även kunna känna vart det var av.
Jag gick till läkaren följande måndag men där sa dom bara att det var stukat och att jag skulle komma tillbaka efter en vecka om det inte hade blivit bättre. Med en attityd som var typ "var inte så känslig".
Det blev ju långsamt bättre men efter två veckor (eller vad det var) gick jag dit igen. Då titta hon på det igen och sa att det inte var något fel på det men skickade iväg mig röntgen i alla fall. Återigen med en attityd som var typ "det är fortfarande bara en stukning, var inte så kinkig".
Väl på röntgen såg dom ju att fingret hade varit brutet.
Problemet var bara att det hade börjat läka ihop snett, som ju någon påpekade här ovan.
Dom ville bryta av det igen så att det skulle läka ihop rakt. Efter lite protester från min sida slapp jag dock undan det. Det var väl ett gränsfall.
Fingret var även lite snett efter det kommer jag ihåg. Men när jag tittar på det nu ser det faktiskt rakt ut.
Bröt även revbenen på ett spektakulärt sätt för några år sedan. Det gjorde fan ont på riktigt. Denna smärtan kan jag leva med.