Döda

Ja, och hur är lycka/lidande ett motargument mot mitt förhållningssätt till moral?

Eftersom du började namedroppa i andra tråden känner jag att det egentligen vore på sin plats här med men jag är för lat. Men som du sade, många filosofer skulle itne hålla med dig om detta .
Men okej, eftersom ditt sätt att argumentera just nu inte kommer att föra mitt resonemang vidare just nu så överger jag påståendet att det är en objektiv och absolut sanning. Låt oss istället säga att det är ett av de mest grundläggande och fundamentala antaganden som man kan göra. Så sluta attackera ordet sanning och attackera isåfall premissen. Att argumentera mot någon med semantik är ju faktiskt inte att motbevisa en teori utan att påpeka felaktigheter i vårt språk.


Jo, teorier som inte kan rättfärdiga antaganden de kräver i tillräckligt hög grad borde förkastas, eller åtminstonde ge vika för teorier som kan styrka sina antaganden. Att bara anta att det finns en gud och sedan säga att det därmed finns en objektiv moral är att dra premissen aningen för långt, och baseras på alldeles för lösa grunder.




Klart du kan, men du skulle ju inte vara korrekt i att göra det. (Notera att jag argumenterar utifrån att mitt perspektiv är giltigt, så innan den biten är uppklarat så är det inte speciellt nödvändigt att ha ett sånt här sidospår.)


Ändrat om det till ett grundläggande och fundamentalt antagande istället för sanning.
Men iaf, jag tycker det blir lite kul när du applicerar så hög grad av skepcism av antagandet "Jag tänker". Jag ska fundera på att jag inte tänker?
Det är snarare så att bevisbördan ligger på dig, som kommer med ett sådant extremt uttalande som att vi inte har tillräckligt med bevis, inom oss själva, för att bevisa tanken.


För sakens skull, okej ingen säker kunskap finns. Då innebär detta att du inte kan påstå dig veta bättre än någon annan (och jo, klart att man KAN säga det, men det är ju inkorrekt) i vilket fall som helst utan du kan bara agera.

Jag avfärdar inte att tanken är beroende av tid. En tanke är en process, och processer är beroende av tid precis som du säger. Enligt vad jag lärt mig, det är alltså ingenting jag kan med full säkerhet veta.

Jag vet inte varför mitt tänkande är en nödvändighet. Du kanske vet? Jag vet däremot att jag tänker eftersom det är det jag upplever, och att uppleva en tanke är att tänka. Jag vet inte att jag tänker rätt, men jag kan inte tvivla på att jag tänker rätt utan att tänka. Alltså tänker jag.

Hur tänker du?

Okej men om vi applicerar lite skepcism ala Hume (? tror det var han iaf), vart har du beviset för detta påstående? Hur VET du att en tanke är beroende av tid? Tänk om vårt medvetande står utanför tidsrummet och är ständigt uppkopplat till ett supermedvetande? Och att tiden bara är en illusion?
Varför påstår du att tanke förutsätter tid och inte att tid förutsätter tanke?

Edit: Förklara gärna förresten hur du kan se tanken och tiden att vara co-dependant som en självklarhet och att det inte går att förneka, när du precis har förnekat att du tänker.

Jag ser det inte som någon självklarhet, som sagt så ser jag ingenting som nödvändigt sant vilken innebär att allting är möjligheter och därför måste beaktas. Det är möjligt att en tanke är beroende av en tid och det är möjligt att tiden inte finns, alltså är det möjligt att tanken inte finns.

Självklart går det att förneka, som sagt så tror jag inte att någon säker kunskap finns. Som jag skrev tidigare så talar jag om möjligheter och inte om faktiska bevis.

Jag tror att man måste tro för att kunna veta, att du väljer dina egna axiom och från dessa bygger upp din egen verklighet. Att jag kan tänka och att jag kan lita på de slutsatser jag kommer fram till är onekligen axiom jag själv skulle välja, eftersom det utan dessa hade blivit svårt att komma vidare.

Jag tror alltså inte på den säkra kunskapen, och detta bottnar i slutändan i att jag menar att man kan ifrågasätta sanningen i sig. Dock tror jag att den diskussionen hör hemma i en annan tråd, vi har hamnat tillräckligt långt bort från ämnet som det är.

Besvarat i ett tidigare inlägg. Definiera lycka som det eftersträvansvärda och lidande som dess motpol, finn att individer till stor del delar åsikter om hur en situation upplevs och använd därefter de allmänt vedertagna åsikterna som rättesnöre.


Om detta håller jag helt med, men för mig är det trots detta av största vikt att poängtera att det inte är en nödvändig sanning. Varför återkommer jag till i nästa stycke.

Varför borde de förkastas? Har de en sannolikhet så kan de vara hur orimliga som helst, bortse från dem kan vi likväl inte. Dock så håller jag med dig om att det enda vettiga är att förhålla sig till de antaganden vi själva anser vara rimligast.

Du missförstår mig konsekvent. Jag antar inte att det finns en objektiv moral. Jag säger att det är möjligt att det finns en objektiv moral, och att man utifrån denna möjlighet kan diskutera moralen.

Om min subjektiva åsikt överensstämmer med konsensus så jo, vi måste förhålla oss till våra medmänniskor.

Och därför visade jag också på att tänkandet inte är en nödvändig sanning. Min skepticism är visserligen extrem, men jag menar att den dessutom är berättigad, det är trots allt antaganden och inte kunskap vi talar om, oavsett hur sannolika dessa antaganden är. Att tänkandet är ganska grundläggande är jag dock beredd att skriva under på.


Jo, eftersom antaganden kan vara olika rimliga.

Detta håller dock på att mynna ut i en epistemologisk diskussion som inte har särskilt mycket med trådstarten att göra. Jag fortsätter den gärna, men det kanske görs bäst under en annan titel.

Ny tråd startad där jag förtydligat mig så vi kan ta diskussionen från början
https://www.flashback.org/t1188154

De har inte alltid varit så... men shit alltså e du självmordsbenägen eller? chilla liite, de va bara något jag kom på i stundens hetta :P

jag undrar varför vissa har rätt att döda andra människor medan andra får det?

fan dillar du om? vilka har rätt att döda? vilka andra får det? har du rökt på? alla får döda hej vilt men det är missgynnande för vår fortsatta existens förståru.

det jag menade var att regeringar får döda folk, starta krig osv.. vi är 6,6 miljarder människor på planeten man skulle kunna döda 99% och det skulle ändå vara mycket människor kvar

inte för att man nu skall göra det.

varför får inte kalle döda bert när GWB får döda ex antal tusen utan rättegång?

Anledningen till att det är mer hemskt att döda än människa än ett djur är att man dödar en likstående individ med samma utvecklade uppfattning om livet som dig själv. Alltså att döda en människa, som har uppfattningen och därmed den stora rädslan för att dö, är en grym handling i avsaknad av empati för personen ifråga.
Kort och gott, medkänslan till en varelse som har förmågan att uppfatta det lika hemskt som dig själv ska sätta stopp.
Empatin finns inte hos nästan några djur, 99,9 % av alla djur går på djuriska instinkter och kan inte uppfatta rädslan och har inte samma höga intelligens som oss människor. Alltså anser vi det inte vara lika grymt att döda dessa varelser och äta dem, då de inte upplever döden lika hemsk som vi människor gör.

Att vi inte dödar spädbarn och handikappade är p.g.a. deras oskuldsfullhet och tillhörande till vår egen art. De må kanske inte ha samma höga uppfattning som oss, men de är fortfarande en Homo Sapiens Sapiens och ska enligt princip behandlas som en.
Sedan kan man ju diskutera om fåren och kossorna man slaktar inte är minst lika oskuldsfulla, men det är ju en inbyggd instinkt hos oss att äta andra djurarter, och att inte döda individer av sin egen art är delvis en instinkt men mestadels en regel som uppkommit med människans sofistikering.

Lite flummigt skrivet, rätta gärna