Halvansiktsförlamning.

Tack för informationen!
Som f.d. personal bl.a. på avdelning som haft patienter med ansiktsförlamning inneliggande (inkl min egen ansiktsförlamning) är det extra intressant.
Jag hoppas att kortisonen verkligen hjälper och påskyndar läkningen! För visst är det en hög dos du har. Och visst har det biverkningar.
Hoppas du kan trappa ner och behålla effekten.
Jag hoppas du vill uppdatera lite vidare också!
För övrigt skriver du alldeles utmärkt, trots problemen.
Mvh

Jag har också haft en ansiktförlamning, var precis som för dig höger sida av ansiktet som var lamt. Var någon nerv runt käken som hade kommit i kläm, kommer dock inte ihåg vilken det var...
Åkte till sjukan och fick en rätt snabb undersökning om man jämför med andra i tråden, ingen rötgen alls...
Har själv inga större men av förlamningen dock, ibland känns det lite obehagligt runt käken, men inget som stör direkt. Tog kanske en vecka innan jag kunde käka som folk igen, men läkningen gick tydligen rätt mycket snabbare än läkarna trodde, var helt okej en 1-1,5 månad efter när det var dags för läkarna att kolla hur läkningen gick.

Jo grejen är att det tydligen är en hel del olika saker som kan orsaka detta, de vet inte heller allt märker man det är väldigt flytande när det gäller det här med en ev. infekterad nerv som då går ut vid sidan av ansiktet.

De menar att den kan behöva växa runt sig så att säga för att den ska fungera igen, ni känner kanske till att nervändar kan hitta varanndras ändar igen.

Jag kan inet rynka pannan, vilket någon frågade om och det tydde troligen sa de på att den är perifier då man annars borde kunna göra detta.

Jag är ingen läkare så jag vet inte riktigt.

Det käns väldigt underligt att inet kunna röra den ansiktshalvan, men det gör inte ont på nåt sätt och känseln är helt som vanligt annars.

Tungan är dock lite jobbig då det påminner lite som om man fått en dos bedövning i halva tungan, man kan kanske ijnte tro det men även vatten smakar egentligen nåt, men inte nu på den sidan.

Hoppas det börjar ändra sig iaf, nu har man mest lärt sig saker, som att äta på vänstersidan alltid dricka ur flaska med pip och prata lågt då man sluddrar mindre då, hojtar jag i så är det obegripligt.

En sak jag dock inet märkt och som flera skriver är att de även blev känsliga för ljud på den sidan ansiktet, det märker jag inget av.

Märkte inte av något sånt jag heller.
Att käka överhuvudtaget var jävligt jobbigt, lär f.ö sett rätt roligt ut för dom som såg en äta.

Kunde inte heller rynka pannan, perifier? Tungan minns jag inte om jag hade smak på den förlamade sidan eller inte. Fick ej kortison, i stället fick jag anti inflammatory drugs, vitamin B och steroids.

Men det finns hopp för mig gick det över på 1,5 vecka. När jag kom hem gick jag till vårdcentralen här hemma också för att få veta vad det kunde vara. Den jag pratade satt bara som ett frågetecken och visste ungefär lika mycket som mig.

Rynka panna = central skada.
Inte rynka panna = perifer skada.

Tycker det var väldigt konstigt att du inte fick göra de neurologiska undersökningarna när du väl var hos läkaren, detta bör man alltid göra för att utesluta allvarligare saker som orsak.

Men hoppas kortisonen börjar hjälpa dig nu!

Då verkar perifer vara att föredra. Den centrala kan bero på stroke

http://sv.wikipedia.org/wiki/Ansiktsf%C3%B6rlamning

Varför är det så?

Att kunna rynka pannan tyder på en central skada i hjärnan, (stroke el. annat allvarligare)
Att inte kunna rynka: en perifer skada på nervförsörjningen till ansiktet f.ö. Som oftast går tillbaka på kortare tid.
Enkelt beskrivet.
Mvh

Jag minns i höstas 09, fick någon slags hjärnskada då tror jag, var ute och sprang, (det var innan jag kommit i form, var rätt illa då) och plötsligt började det sticka i ena sidan av ansiktet. (högra sidan minns jag) det kändes helt klart som om något var fel. Efter det så blev jag lite snurrig och synen påverkades också, bilden liksom åkte fram och tillbaka i kanske 3-4 Hz. Trodde fan jag skulle dö hah.. Men iaf, jag gjorde inget åt det, gick hem och la mig bara och sen försvann det efter ett tag. Man behöver inte åka till läkaren för minsta lilla, och faktum är att man bara riskerar att bli sämre, de vill gärna trycka i en så mycket tabletter och sprutor de kan de jävla asen.

Jo fast jag menade mer hur hänger det ihop, rent fysiskt. Skulle pannan då ha nerver som inte kan skadas perfiert?