Livet är bara ett minne.

Till att börja med vill jag säga att jag inte riktigt vet hur jag ska formulera mig i det här inlägget, men jag ska försöka att uttrycka mig så gott jag kan. Jag har trotts allt inte sovit mer än några få timmar dom här senaste dygnen.


Till saken.

Jag har kommit fram till att vi lever i bilder, mentala bilder. Alla saker vi har gjort här i livet har vi gjort i nuet. Men när är nuet?
Nuet är den här sekunden som du läser detta. Efter det är det bara ett minne som du starkt kommer ihåg. För att sedan glömma...

Om vi formas av våra minnen, känslor och handlingar. Vad skulle då hända ifall vi förlorat vårat minne? Betyder det att det aldrig hänt, eller betyder det att det inte är du som gjort det utan det är din kropp som gjorde det fast med ett annat sinne, en annan "själ" eller en annan person som har dina gamla minnen och agerar efter det.

Jag grubblar över ifall våra känslor och funderingar verkligen är vi. Det känns lite som att vi lever i nuet sen försvinner vi. Vi är bara ett minne som hänt, vi är bara ett minne blått.
Vad betyder detta? Betyder det att vi bara lever i någon sekund?...

Kommer du ihåg vad du gjorde för 64 dagar sedan eller kanske 18 dagar sedan? Det var säkert en helt vanlig dag som inte betyder någonting speciellt för dig. Ett minne som du glömt bort. Ditt förra liv. Någon annans handlingar som agerat precis som det skulle göra, efter dina minnen och deras känslor.


Ifall det skulle vara så här...
Vad händer då när kroppen dör...?
Ja, ingenting händer. För du är redan död....





Jag vet inte om ni förstår min poäng eller någonting jag har skrivit ned överhuvudtaget.
Det är bara mina trötta tankar som flyter omkring i mitt huvud.

Dina tankar stämmer i mångt och mycket med mina antaganden om livets beskaffenhet.

Den linjära tiden såsom vi upplever den (eller rättare sagt som vi är programmerade att uppleva den) existerar inte. Tiden är mer cirkulär om man så vill. Vilket innebär att allting sker samtidigt; dåtid-nutid-framtid. Men... eftersom inget linjärt tidsperspektiv de facto existerar kan enbart allting ske i nuet.

Och här kommer jag in lite på dina tankar. Eftersom nuet bara existerar byggs själva livet upp kring minnen som staplar sig på varann. I en total närvaro kan man för en kort sekund uppleva känslan av nuet, t ex vid meditation. Oftast hinner du dock inte uppleva "känslan av nuet" i det hektiska daglig livet. Utan en dag i ditt liv består av minnesflashar på minnesflashar på minnesflashar. Eller ögonblick på ögonblick på ögonblick om man så vill.

Vår hjärna avläser en tillvaro som är illusionistisk till sin natur. Är våra minnen således bara fragment av vad vår hjärna avläser? Minns vi bara det som passar in i vårt sätt att tolka vår omvärld?

När vi sedan ligger vid vår dödsbädd minns vi inte hela vårt liv. Men vi minns de saker som betytt något för oss. De ting som gett starkast intryck på oss. Det är väl dessa starkaste minnen som får symbolisera vårt liv. Vårt lilla avtryck på Tellus.

Som f.d. Filosofistuderande vill jag bara vara först ut att säga att hur man än väljer att se världen så kommer den gå sin stilla gång ändå, oberoende av hur du väljer att tolka den.

Finns flera viktiga anledningar till att jag nämner det här, men orkar inte lista dem just nu

tänd en spliff och utveckla det där PPpPPPPpPPp

Nej precis som du med grodavataren (missade ditt namn) Men det spelar ju ingen roll hur det väljer att tolka det. Det rullar. Du och jag har skrivit här. Du kanske dricker juice om ett tag. Det är fortfarande likadant.

Du har kommit långt

Det finns ju artiklar/dokumentärer om att allting återupprepar sig själv osv.. Det vore något för dig.

Vad fanns innan big bang?

Vad fanns för 50000000000000000000000000000000000000000 biljoner år sen?

Allt det som finns nu såklart. Inget annat verkar ju logiskt, eller?

vi lever väll förövrigt i ett minne

tänk dig att något händer, en boll faller.

ljuset åker till våra ögon som registrerar det, denna information skickas till hjärnan där den tolkas. sedan skickas denna tolkning till vårt medvetande och vi upplever vad vi kallar nuet.

men allt det där tar tid så det vi upplever som nuet har hänt och är därför det förflutna och ett minne.

men som Masterfrog sa, det gör egentligen ingen skillnad för världen hur vi ser den

En intressant filosofisk aspekt av minnen och jaget är om man lyckas lösa problemet med teleportering för människor..(been me up Scotty) österrikiska forskare har lyckats teleportera enstaka elementarpartiklar och skall nu försöka med atomer..det är förstås ett gigantiskt steg från att göra det med människor..men om man någon gång i en avlägsen framtid, rent hyptotetiskt, skulle lyckas...vad händer då..en människa löses upp i atomer på ett ställe och plockas ihop på ett annat...tänk om man skulle plocka ihop ett antal kopior av denna person...vem är "orginalet" och vilka är kopiorna???
Om alla ser likadana ut och har precis samma minnen som personen som "löstes upp", vem är vem?