Ni som känner er svikna av SD.

Med en mindre invandring är det definitivt möjligt. Det finns en defaitism som jag stör mig otroligt mycket på. Alla som tror att människor från muslimska länder inte kan ändra sig. Det är skitsnack. En stor andel av iranierna i Sverige är otroligt kritiska till islam som religion. Mer så än många svenskar. En stor del av dessa iranier har hög utbildning och arbetar och betalar skatt. Jag har haft klasskamrater med ursprung i mellanöstern som både dricker alkohol och äter fläskkött. De bryr sig väldigt lite om religion. Sverige är ett starkt sekulariserat samhälle. Vårt levnadssätt är attraktivt för många invandrare också. Och med tiden när de bott i Sverige några generationer kommer det att vara mer svenska än någonting annat. Det viktiga är att idag bromsa invandringen och att arbeta för en integration av de invandrare vi har i landet.

Gör vi det är jag övertygad om att allt snack vi har idag om en islamisering av Sverige kommer att vara något vi skrattar åt i framtiden. Jag har ett långt perspektiv på den här saken. Om vi bromsar nu hur ser landet ut när jag är 75 år om ca 50 års tid? Jag är övertygad om att barnbarnen till dagens invandrare kommer att tala bra svenska och ha ett mycket högre deltagande på arbetsmarknaden. Jag tror inte särskilt många av dem kommer att delta i religiösa församlingar. Det är vad jag tror.

SD vill ju släppa in alla som inte är muslimer.

Nej, motståndet mot massinvandring och islamisering är inte samma sak.

Fattar inte hur du som "äkta nationalist" inte kan se ett problem i att det för varje dag som går blir fler och fler moskéer i Sverige tex. Du kanske vill vakna upp till minareternas oväsen varje morgon? Det vill i alla fall inte vi Sverigedemokrater, således jobbar SD mot detta. Ändå svartmålas man av de "äkta nationalisterna"

Extremister har en underlig förmåga att bländas så mycket av sin egen ideologis (i deras värld) ofelbara teori att de inte inser när det finns praktiska problem. Det socialdemokraterna förstod då och det SD verkar förstå nu är att man måste kompromissa ibland för att komma någonstans.

Man kan inte få allt på en gång.

Varför?

Den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket.

Omformulerar frågan:
Vad hade hänt om samarbetet med irakierna inte inletts?

Hear hear. Instämmer till fullo.

Skillnaden är bara att jag inte är säker på exakt var man bör dra linjen för vad som är "för mycket". Mer data behövs.

Den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket.